Email Facebook Twitter LinkedIn
×ECR Party
The Conservative
ECR Party
TheConservative.onlineTwitterFacebookInstagramYouTubeEmailECR Party’s multilingual hub for Centre-Right ideas and commentary
SwedishSwedishEnglishBulgarianCroatianCzechItalianPolishRomanianSpanish
The Conservative
Nyheter & Kommentarer   |    TV   |    Print   |    Kolumnister

Historia

Fem favoriter vår samtid borde lära mer av

Aristoteles, Lincoln, Churchill och Fälldin. Foto: Dick Erixon.

Historiska förebilder är underskattade. De har mycket att lära oss om hur man prioriterar i lugna tider och agerar i kristid....

När jag får frågan vilka förebilder eller idoler jag har, finns fem namn som är mer aktuella än andra. Så låt mig resonera lite om dem så här under storhelgen när tempot saktar in. Att reflektera över tingens tillstånd sker alltför sällan i vår hektiska nutid.

Visst är det lite märkligt att ordet "idol" förknippas med till ungdomar som vill vinna en musiktävling. Ett tecken på flyktigheten i vår tid. Det bestående värdesätts inte, eftersom det tas för givet.

Den lyckosamma utveckling vi haft i 70 år - med fred, växande välstånd, teknisk och vetenskaplig utveckling, inte minst på medicinens område - har gjort oss alla naiva. Det är därför makthavare säger "vi såg det inte komma" om varje bakslag. Man tror helt enkelt inte att något kan gå fel.

För mig ger det ett viktigt skäl till att ha kontakt med historiens lärdomar, om såväl fruktansvärda misslyckanden som stort ledarskap.

Bilden ovan visar fyra av mina fem favoriter, som jag hellre kallar dem än idoler. Den femte är Margaret Thatcher som jag uppmärksammade i somras: Margaret Thatcher påverkar ännu Europa – 30 år efter hon avgick.

Bysten av Aristoteles köpte jag i Aten för många år sedan. Minibysten av Abraham Lincoln är naturligtvis införskaffad under besök hos Smithsonian Museum i Washington DC. Och den av Winston Churchill kommer från Churchill War Rooms i London (drivs av Imperial War Museum). Träfiguren av Thorbjörn Fälldin beställde jag av träsnidaren Gunnarsson på Drottninggatan i Stockholm.

Vi alla borde minnas att det kan gå illa

Att gå i samma korridorer under jord som Winston Churchill medan bomberna föll över London är speciellt. Det är bara 80 år sedan västvärlden var nära att utplånas i Europa. Och alla etablissemang i dåtidens England ville kapitulera inför de totalitära krafterna. En enda man med inflytande stod emot - Winston Churchill.

Det var hans konservativa världsbild som fick honom att förstå att detta var en strid man inte fick förlora. Nazism och kommunism var för honom nya perversa idéer, eller som han sa: "But if we fail, then the whole world ... will sink into the abyss of a new Dark Age made more sinister ... by the lights of perverted science".

Mycket av nutidens misslyckanden, inte minst i Sverige, beror på att politiker och andra makthavare välkomnat alla nya påhitt, medan man betraktat beprövad erfarenhet som överspelad. Här har vi mycket att lära av Churchill: att stå emot postmodernism och annan dårskap, som visserligen inte tillgriper fysiskt våld men som raserar vår civilisations moral inifrån.

Att respektera vardagen istället för politiska jippon

Skälet till att jag gillar Thorbjörn Fälldin är inte bara det att han lyckades fälla Socialdemokratin efter över 40 års oavbrutet regeringsinnehav, något som inom S sågs som en "statskupp". Fälldin var förankrad med båda fötterna i verkligheten. Han ansåg politikens uppgift var att tjäna folket.

Han talade om kärnuppgifter, som vatten och avlopp. De trista, vardagliga funktionerna som ett samhälle inte klarar sig utan, men som politiker gärna vänder ryggen för att istället ägna sig åt storvulna planer som snarast är att betrakta som jippon (och ofta visar sig misslyckade).

Han var postmodernismens antites. Detta förstärktes av att han var bonde och ägnat stor del av livet åt det han i debatter mot akademiske Palme kallade "kroppsarbete". Fälldin var djupt förankrad i det samhälle han representerade. Det var något som Kinas starke man Deng Xiaoping insåg. När Fälldin som statsminister besökte Peking 1981 väckte det diplomatisk förvåning att Deng alls träffade en utländsk delegation och dessutom längre än brukligt talade med Fälldin. Deng var nyfiken på varför det högindustrialiserade Sverige valt en bonde som regeringschef.

Personligt ledarskap är så gruvligt underskattat

Det retar mig att samhällsanalyser och mediebevakningen i så minimal utsträckning granskar ledarskapets filosofi. Visst, politik kommer ofta till uttryck genom taktik och positionering, men bakom den finns ett mer eller mindre sofistikerat ledarskap.

Och aldrig har jag stött på ett större ledarskap än det Abraham Lincoln utövade som president under det amerikanska inbördeskriget. Jag fick "ståpäls" när jag läste detaljerna om hur utomordentligt skickligt Lincoln manövrerade sin administration genom huvudstadens politiska getingbo.

Han utsåg flera av dem som varit presidentkandidater som ministrar. Erfarna politiker som alla ansåg att de skulle varit bättre president än Lincoln. Han var en landsortspolitiker med bara två år som kongressledamot och dessutom mer än 10 år tidigare.

Men han manövrerade inte bara ut dom, han fick dem att göra det han ville ha gjort. Han hade ett kolossalt tålamod för snedsteg hos sina ministrar, generaler och medarbetare, så länge de gjorde nytta i krigsansträngningarna. Exempelvis var "alla" emot att befordra Ulysses S Grant till högste militäre befälhavare eftersom han ansågs opålitlig inom officerskåren och hade rykte om sig att supa. Men Lincoln gjorde en enkel kalkyl: "I can’t spare this man; he fights."

Managementböcker har också skrivits utifrån Lincolns ledarskap. Exempelvis "management by walking around", alltså betydelsen av att chefer är ute i verksamheten och träffar personalen. Det är oomtvistat att Lincoln ständigt var på resa och sov mer än häften av nätterna utanför Vita huset.

Lincoln var både ett taktiskt och strategiskt geni. Han vann återval mitt under brinnande inbördeskrig därför att han riktade sig direkt till folket och förklarade varför striden måste vinnas. Han övervann den starka defaitism som det utdragna och dödliga kriget orsakade.

Och han skrev helt på egen hand den juridiska plattform som befriade slavarna, utan att riva ner hela konstitutionen. Ett mästerligt sätt att använda militära undantagslagar för att nå fram till det grundlagsfäderna inte uppnådde på 1700-talet.

Det är helt makalösa insatser som president Lincoln uppnådde, detta med mindre än två år i folkskola och från ett barndomshem med stampat jordgolv.

Västvärldens filosofiska grundare

Antika Greklands bidrag till mänskligheten är häpnadsväckande. Och störst av dem alla är filosofen Aristoteles.

Den moralfilosofi som han beskrev, analyserade och uttolkade fångades upp och integrerades i kristendomen. Västvärldens alla framgångar tillskriver jag dessa filosofiska grundvalar. Tänk efter: vad har andra civilisationer bidragit med? Förutom mat, musik och konst?

All teknisk och vetenskaplig utveckling, som också är grunden för det materiella välståndet, kommer ur den aristoteliska, judeo-kristna civilisationen. Utan denna hade hela mänskligheten på jorden fortfarande levt, om inte i grottor så i betydligt fattigare än vi nu gör.

Jag tycker vi är sjukligt otacksamma över det historiska arv som Aristoteles givit oss. Vår västerländska civilisation är ledande på alla plan, ändå låter vi oss skämmas inför kulturer och civilisationer vars bidrag till mänskligheten är minimalt. Det talas om att människor med afrikansk bakgrund skulle ha rätt till kompensation för vad den vite mannen gjort historiskt sett.

Jaha, men om historien räknas, då ska väl vi kristna européer ha betalt för alla de uppfinningar - som internet, mobiltelefoni - och all den vetenskap - inte minst på medicinens område - som övriga kulturer och civilisationer får ta del av, i de flesta fall helt utan ersättning till dem som skapade utvecklingen. Dessa kompensationstankar blir rent idiotiska när de sätts i sitt historiska sammanhang.

Nej, självklart ska alla kunna använda de intellektuella, uppfinningsrika och vackra tankar som kommer från den civilisation som Aristoteles lade grunden till. Och de väger upp de grymheter som skett, inte minst med tanke på att den muslimska och andra civilisationer varit ännu grymmare mot de människor man förtryckt och förslavat.

Och framtiden för oss själva kommer att bli bättre om vi ser på vilken grund vi står på. Respektera och lär av alla de kloka tankar som formulerats genom historien, med start åtminstone i Grekland för 2400 år sedan.


Relaterat

Politisk polarisering

Våra etablissemang förstår USA lika lite som kung George III

Dick Erixon 10.01.2021.

Sveriges historia

500 år sedan Stockholms blodbad

Dick Erixon 05.11.2020.

Amerikanerna går till val

Inkompetens är det verkliga hotet mot demokratin

Dick Erixon 02.11.2020.

Politisk polarisering

Våra etablissemang förstår USA lika lite som kung George III

Dick Erixon 10.01.2021.

Sveriges historia

500 år sedan Stockholms blodbad

Dick Erixon 05.11.2020.

Amerikanerna går till val

Inkompetens är det verkliga hotet mot demokratin

Dick Erixon 02.11.2020.