Andrea Abodi, den bästa idrotts- och ungdomsminister som Italien kan förvänta sig.

En bättre siffra kunde inte förväntas. Det är en enhällig kör som höjs från idrottsvärlden för att välkomna den nya idrotts- och ungdomsministern. Från CONI till Sport and Health S.p.A., genom den italienska paralympiska kommittén, ordförandena för förbund, associerade idrottsgrenar och idrottsfrämjande organ, de högsta cheferna i en sektor som producerar 3.6 procent av BNP (siffran för 2019 framgår av det första Sport System Observatory, ett dokument som utarbetats av Banca Ifis Studies Office), men som under de senaste två åren har lidit oerhört mycket av krisen som förvärrats av de negativa effekterna av COVID, applåderade premiärminister Giorgia Melonis beslut att anförtro Andrea Abodi ledningen av ett departement som är av grundläggande betydelse för genomförandet av den nya regeringens politik. Förtroendet för ministern är mycket stort inom topp- och gräsrotsidrotten. Detta framgår också av de första uttalandena från två framstående personer på den nationella idrottsscenen, Giovanni Malagò och Vito Cozzoli. Om ordföranden för Italiens nationella olympiska kommitté förklarade att sporten ”behövde en person med obestridlig förmåga, djup och erfarenhet, som kan avkoda rörelsens behov med känslighet hos någon som känner till den dynamik som styr den”. Att tala samma språk är en grundläggande förutsättning för att hantera de nödsituationer som plågar systemet, vilket gör det till en stark punkt i landets utvecklingspolitik. ”Ordföranden för Sport and Health S.p.A. betonade att ”det är utmärkta nyheter att idrotten kan sitta i ministerrådet med den kompetens och erfarenhet som en man som vuxit upp i denna värld har”.

Abodi är 62 år gammal, romersk, har en examen i ekonomi från LUISS och har specialiserat sig på industriell idrottsledning och affärsutveckling inom marknadsföring och är en teknisk minister som förenar. En person som respekteras av alla och en ledare som under sin yrkeskarriär alltid har ställt sin kompetens, sina kunskaper, sin bakgrund och sina mänskliga och moraliska kvaliteter i idrottssektorns tjänst. Under de senaste veckorna, innan premiärministern meddelade republikens president Sergio Mattarella listan över medlemmarna i sin regering, hade Abodis namn ställts bredvid stiftelsen för de olympiska vinterspelen i Milano-Cortina. För den allmänna opinionen, men inte bara för den, verkade den idealiska kandidaten vara ordföranden för Istituto per il Credito Sportivo, den sociala banken för utveckling av idrott och kultur. Kanske hoppades till och med IOK:s ordförande Thomas Bach i sitt hjärta att stiftelsens nya vd, mannen som skulle ge den rätta drivkraften åt vinter-OS-maskinen, skulle vara nummer ett från Via Giambattista Vico. Den 22 oktober förra året, när Andrea Abodi svors in inför statschefen, tillträdde han som idrottsminister. En grundläggande och känslig roll, med tanke på det historiska ögonblick som Italien och idrottssektorn befinner sig i.

De utmaningar och frågor som minister Abodi måste ta itu med för att återuppliva sektorn har tydliga namn. Utvecklingen av gräsrotsidrotten, förbättringen av infrastrukturen i anslutning till den och ökningen av antalet utövare är ämnen som redan har satts på dagordningen. Som det framgick i slutet av ministerns möte med Vito Cozzoli, ordförande och VD för Sport and Health S.p.A., kommer även de allvarliga bristerna i anläggningarna, frågor som rör idrottsföreningar och förhållandet mellan idrott, skola och hälsa att tas upp på dagordningen och behandlas ytterst försiktigt och skyndsamt. Prioriteringarna har kort sagt redan fastställts, även eftersom uppgifterna visar ett Italien som blir allt mindre sportigt. Enligt CONI-Istat-rapporten kommer vårt land att förlora nästan två miljoner medlemmar och mer än 5 000 föreningar år 2020 på grund av det akuta hälsoproblemet och de tidigare regeringarnas restriktiva politik gentemot sektorn. De negativa siffrorna visar dock inte fullt ut hur allvarlig situationen är, både ekonomiskt och socialt. Framtidsscenariot är långt ifrån optimistiskt. Att växa upp utan idrott innebär negativa fysiska, psykiska, sociala och beteendemässiga konsekvenser och ökade offentliga utgifter per capita. Under de kommande åren kan Italien få se en ökning av antalet överviktiga och feta ungdomar, men också av sjukdomar som högt blodtryck, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar, som är starkt kopplade till en stillasittande livsstil. Idrottens formande och fostrande roll är inte mindre relevant för individens utveckling. De som utövar en idrottslig disciplin får och förstår livets sanna värden och är mindre benägna att bli huvudpersoner i avvikande händelser. Om idrotten är ett livets gymnasium bör amatöridrottsföreningar och -klubbar, särskilt i förorterna, ses som utposter för laglighet och social sammanhållning. Att förlora dem skulle innebära färre platser för samling eller psykofysiskt välbefinnande, färre pelare i den utbildande gemenskapen, men också färre strukturer som blir symboler för territoriet eller samhället.

Minister Abodi talar, som CONI:s ordförande Giovanni Malagò påminde oss om, samma språk som de viktigaste aktörerna på idrottsscenen. Detta är utan tvekan ett mervärde. För att förstå hur Abodi förstår idrotten räcker det med att citera ett citat som han gav vid slutkonferensen för projektet ”Idrottens vägar”, ett initiativ som främjas av OPES, ett organ för idrottsfrämjande som erkänns av CONI och CIP, och som finansieras av ministerrådets ordförandeskap – avdelningen för idrott. Vid detta tillfälle, som ägde rum åtta dagar innan han svors in inför republikens president, definierade Abodi idrotten som ”socialt immunförsvar”. En djupgående definition som framhäver funktionen hos alla former av fysisk aktivitet, som samtidigt beskriver dess magnifika roll i ett samhälle och som helt enkelt förklarar hur idrotten kan vara ett system som kan resa en naturlig sköld mot yttre angrepp. Det är milt sagt aspekter som inte riktigt har förståtts av de regeringar som har tagit över under de senaste åren.

Det ”sociala immunförsvaret” kommer att behöva förstärkningar, injektioner som gör cellerna i systemet starkare, mer motståndskraftiga och mindre bräckliga. ”Vi måste ge det ljus som unga människor har i ögonen näring åt vissheten, lyssna och förmågan att omvandla vår verksamhet, våra tjänster och våra verktyg till lösningar för att utöva idrott var som helst och under alla omständigheter, och förstå idrottens värde, inte bara fysiskt och socialt utan också moraliskt”, tillade den dåvarande ordföranden för Istituto per il Credito Sportivo i sitt tal i Aula Magna i det olympiska förberedelsecentret ”Giulio Onesti” i Rom. Den aspekt som jag kan åta mig, och som vi alla måste åta oss, är att också arbeta med immateriell infrastruktur, med moralisk infrastruktur. Utan detta bidrag riskerar även idrottsanläggningar att inte längre vara sociala miljöer. Vi riskerar att bli stillasittande. Världshälsoorganisationen har gett oss en viktig indikator: vi är det fjärde mest stillasittande landet. 94,5 procent av 11-15-åringarna deltar inte systematiskt i idrottsaktiviteter. Detta är en otrolig siffra som vi, som idrottskreditinstitutet, också måste engagera oss i, som har levt och arbetat för att förbättra idrottsanläggningar. Utan människor, utan social gemenskap, utan idrottskultur blir idrottsplatser öde. Och vi måste motverka risken för social ökenspridning.”

Minister Abodi, som är en erfaren idrottsledare, vet att de mest slående resultaten inte kan uppnås på egen hand. Det finns ett behov av att alla aktörer deltar och engagerar sig. Nyckelordet är det ”communiter” som återfinns i slutet av det olympiska mottoet. Adverbet ”tillsammans” har en imponerande specifik vikt. ”Det är en oumbärlig faktor”, tillade minister Abodi vid OPES-projektets avslutningskonferens, ”en målgemenskap, en gemensam agenda som bygger på komplementaritet, olikheter och respekt för rollerna, och framför allt en medvetenhet om att institutionerna står i nationens, medborgarnas och samhällets tjänst”. Vi måste förbereda oss för att återvinna inte bara det som har gått förlorat, utan att det som aldrig har uppnåtts kan vinnas, nämligen att bredda den idrottsliga basen som är förutsättningen för olympiska medaljer och toppframgångar. För att göra det är allt vi behöver göra att arbeta, och det är ingen liten sak, för att främja idrotten, för skolorna, för att även i städerna, i utomhusanläggningar, kunna utöva idrott på nya, okonventionella sätt. Det kommer att vara ett stort mål som var och en av oss måste sträva efter, med tanke på den roll vi har.”

Ord och program från en framtidsinriktad chef. Den bästa idrotts- och ungdomsminister som premiärminister Giorgia Meloni kunde ha valt.

The text was translated by an automatic system