Arbetstagare från länder utanför EU förblir en viktig resurs för det europeiska jordbruket

Mellan nya regler och öppningar från Europeiska kommissionen är jordbruksarbetare från andra kontinenter fortfarande huvudpersoner i politiska diskussioner

Jordbruket har alltid varit en av de grundläggande ekonomiska sektorerna för varje nation, eftersom det tillhandahåller livsmedel, råvaror och sysselsättning. I Europa utsätts jordbruksproduktionen för ständiga utmaningar, bland annat klimatförändringar, fluktuationer i råvarupriser och behovet av att trygga livsmedelsförsörjningen för en ständigt växande befolkning. I detta sammanhang har jordbruksarbetare från länder utanför EU fått en allt viktigare roll och blivit en viktig resurs för den europeiska jordbruksindustrin.

Europeiska unionen (EU) är värd för en stor grupp jordbruksarbetare från länder utanför EU som kommer från olika delar av världen, bland annat länder i Afrika, Asien och Latinamerika. Dessa arbetstagare utför en rad viktiga uppgifter inom jordbrukssektorn, t.ex. plantering, skörd, beskärning och skötsel av grödor, och deras ordspråkliga hängivenhet till arbetet har alltid haft en betydande inverkan på det europeiska jordbrukets produktion och konkurrenskraft. En av de främsta anledningarna till att jordbruksarbetare från länder utanför EU har blivit så nödvändiga är bristen på lokal arbetskraft som kan utföra dessa uppgifter på grund av urbanisering och industrialisering, som ofta har lett till att landsbygdsbefolkningen flyttat till städerna och lämnat luckor i jordbrukssamhällena. Vissa jordbruksjobb kräver dessutom särskilda färdigheter och kunskaper som bara kan förvärvas genom direkt erfarenhet på fältet, vilket arbetstagare från länder utanför EU ofta inkluderar i sin yrkeserfarenhet och med dessa färdigheter bidrar till att upprätthålla jordbrukets produktivitet.

Närvaron av jordbruksarbetare från länder utanför EU i EU ger emellertid också upphov till komplexa frågor, inklusive arbetstagarnas rättigheter, socialt skydd och integration i värdsamhället. Det är mycket viktigt att se till att dessa arbetstagare behandlas rättvist och med alla beviljade rättigheter, med anständiga arbetsvillkor och tillräckliga löner. Åtgärder som tydliga anställningsavtal, tillgång till sjukvård och inkludering i socialförsäkringssystemen är avgörande för att säkerställa välbefinnandet för jordbruksarbetare från länder utanför EU. Kulturell integration är en annan viktig aspekt när det gäller jordbruksarbetare från andra kontinenter, eftersom de ofta befinner sig långt från sina familjer och historiska rötter och kan möta utmaningar när de försöker anpassa sig till nya miljöer. Lokala samhällen och organisationer kan spela en avgörande roll för att hjälpa dessa arbetstagare att känna sig välkomna och få stöd. Initiativ som språkkurser, orienteringsprogram och kulturevenemang kan bidra till att främja integration och skapa positiva band mellan de olika berörda samhällena.

EU:s politik för invandring och säsongsarbete spelar en viktig roll när det gäller att reglera jordbruksarbetare från länder utanför EU. Tillfälliga arbetsprogram och särskilda visum gör det möjligt för arbetstagare att resa in i EU under begränsade perioder för att tillgodose jordbrukets säsongsbetonade behov, men det är ändå viktigt att se till att denna politik är balanserad och inte leder till missbruk eller uteslutning av arbetstagare, vilket redan har skett i det förflutna. Noggrann tillsyn, tillsammans med lämpliga kontrollmekanismer, kan bidra till att förhindra olagliga eller orättvisa anställningsmetoder.

Intressant nog har vissa europeiska länder valt olika tillvägagångssätt för att anställa jordbruksarbetare från länder utanför EU, och medan vissa länder föredrar att anställa säsongsarbetare endast när det råder lokal brist på arbetskraft, har andra länder skapat mer strukturerade system för att tillåta inresa och arbete på regelbunden basis. För att säkerställa en rättvis och hållbar arbetsmiljö kommer det att vara avgörande att ta itu med utmaningar som rör arbetsrätt, socialt skydd och inkludering. Med en väl utformad politik och ett gemensamt åtagande från institutioner och det civila samhället är det möjligt att maximera fördelarna med jordbruksarbetare från länder utanför EU och skapa balans mellan jordbrukets behov och grundläggande mänskliga rättigheter. Så länge det inte finns några gemenskapsprogram som kan föra unga européer närmare jordbruksarbete, förblir yrkesmässigt stöd från medborgare utanför EU oumbärligt.

Italien, som står inför nödsituationen med olagliga landningar, är i frontlinjen för en seriös politik för reglering av flöden för icke-EU-medborgare som vill arbeta inom jordbrukssektorn, oavsett om det rör sig om säsongs- eller långtidsarbete. Därför arbetar kommissionen för att återaktivera en politik för kontrollerade flöden som möjliggör både avtalsenlig och laglig reglering av dem som begär inresa av dessa skäl.