Subscribe
Europeiska unionens syn på asyl och migration har uppdaterats avsevärt genom antagandet av den nya pakten för migration och asyl, som syftar till att skapa ett mer rättvist, effektivt och hållbart ramverk för att hantera dessa frågor inom EU. Pakten, som föreslogs i september 2020 och godkändes av Europaparlamentet och rådet i december 2023, syftar till att hantera migration på lång sikt genom att tillhandahålla tydliga och humana villkor för personer som anländer till EU och genom att fastställa en gemensam strategi som bygger på solidaritet, ansvar och respekt för de mänskliga rättigheterna.
Viktiga komponenter i pakten inkluderar:
- **Screeningförordningen**: Enhetliga regler för identifiering av tredjelandsmedborgare vid ankomsten, vilket ökar säkerheten inom Schengenområdet.
- **Eurodac-förordningen**: En förbättrad databas för mer exakt upptäckt av obehöriga rörelser.
- **Förordning om asylförfaranden**: Effektiviserade asyl-, återvändande- och gränsförfaranden.
- **Förordning om hantering av asyl- och migrationsfrågor**: En ny solidaritetsmekanism mellan medlemsstaterna för att fördela ansvaret för asylansökningar jämnare.
- **Förordning om kriser och force majeure**: Förberedande åtgärder för att bättre hantera framtida migrationskriser.
Pakten betonar effektivitet och tydlighet i behandlingen av asylansökningar, med fokus på att fastställa tydliga ansvarsområden och återupprätta förtroendet mellan medlemsstaterna. Det omfattar nya obligatoriska kontroller före inresa, snabbare asylförfaranden vid gränsen och förbättrad datahantering genom Eurodac-databasen för att bekämpa irreguljär migration. Dessutom innehåller den en rättslig garanti för respekt för grundläggande rättigheter, med oberoende övervakningsmekanismer och individuella bedömningar av asylansökningar för att skydda tillgången till asyl och andra rättigheter.
Solidaritet mellan medlemsstaterna är en hörnsten i pakten, med mekanismer för att dela migrationsbördan genom omplacering, operativt stöd och kapacitetsuppbyggnad för asylförfaranden. Skräddarsydda svar planeras för specifika scenarier, inklusive hantering av utsatta personer som upptäcks under sök- och räddningsinsatser och lättnad av trycket på medlemsstaternas migrationshanteringssystem.
Denna inkluderande strategi, där synpunkter från alla berörda parter beaktas, är ett viktigt steg mot att lösa det långvariga politiska dödläget kring EU:s asyl- och migrationspolitik, med målet att se till att migration hanteras på ett sätt som är rättvist, effektivt och i linje med EU:s värderingar och internationella lagar.
Vid minisessionen i Bryssel, som inleds på onsdag eftermiddag, kommer ledamöterna att debattera och rösta om en uppdatering av EU:s asyl- och migrationslagar. Bland de föreslagna åtgärderna finns en förordning om screeningförfaranden för tredjelandsmedborgare vid de yttre gränserna. Detta preliminära avtal skulle göra det möjligt för medlemsländerna att utföra kontroller av irreguljära migranter som grips både vid de yttre gränserna och inom landet. Screeningen skulle omfatta läkarundersökningar, identitetskontroller, säkerhetskontroller och insamling av biometriska uppgifter, och utmynna i att icke-medborgarna hänvisas till lämpliga asylförfaranden eller till återvändande, beroende på situationen. ECR-gruppen påpekar att en effektiv screeningförordning skulle göra det möjligt att snabbt identifiera personer med låg sannolikhet att beviljas internationellt skydd och därmed underlätta återvändandeprocessen för dem som nekas tillträde.
Ett ärende som syftar till att göra medlemsstaternas återvändandeförfaranden effektivare och enhetligare genom att införa ett gränsförfarande för återvändande kommer också att diskuteras och röstas om. ECR-gruppen uttrycker sin oro över denna åtgärd och betonar att om en sådan förordning ska bli verkligt effektiv är det viktigt att inte bara göra gränsförfarandet obligatoriskt, utan också genomföra betydande förbättringar av återvändandepolitiken.
Europaparlamentet kommer att överväga och besluta om hur man ska hantera migrationsnödlägen genom att göra ändringar i protokoll och normal asylhantering. Detta inbegriper att tillåta längre tidsfrister och mer omfattande användning av särskilda förfaranden vid gränsen. Den föreslagna lagstiftningen omfattar också en översyn av mekanismerna för bördefördelning, vilket kan innebära att vissa medlemsstater blir tvungna att utvidga sina vidarebosättningsprogram utöver vad som är rimligt föreskrivet. ECR-gruppen erkänner vissa fördelar, men är oroad över bristen på tydliga riktlinjer för returpolitiken.