Asylrapport 2023. Uppgifter och kommentarer om den aktuella situationen

Europeiska unionens asylbyrå (EUAA) är en byrå inom Europeiska unionen som har till uppgift att hjälpa medlemsländerna att genomföra det paket av EU-lagar som reglerar asyl, internationellt skydd och mottagningsvillkor, känt som det gemensamma europeiska asylsystemet (CEAS).

Europeiska unionens asylbyrå publicerar en gång om året den så kallade ”asylrapporten”, som innehåller omfattande uppgifter om den utveckling som EU-medlemsstaterna, Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz upplever när det gäller asyl.

I år publicerades rapporten i juli och den innehåller uppgifter som avser år 2022. EUAA:s rapport är särskilt viktig eftersom den undersöker en av de frågor som har engagerat Europeiska unionen sedan 2015. Migration och asyl är två nyckelfaktorer för EU och resten av världen, och därför måste den politik som förs på dessa områden övervakas och utvärderas noggrant.

Som beskrivs i rapporten var det förra året en enorm mängd människor som sökte skydd, och en kraftig ökning av antalet asylansökningar i Europa och tvångsförflyttningen av miljontals människor från Ukraina, också som en följd av den ryska invasionen, analyserades. På grund av detta var Europeiska unionen och dess medlemsländer tvungna att mobilisera ett enormt antal resurser.

En av de största händelserna som utlöste ett tryck utan motstycke när det gäller mottagningssystemet var kriget mellan Ryssland och Ukraina. När konflikten bröt ut fick de flyktingar som redan kom från andra delar av världen sällskap av tiotusentals ukrainska flyktingar som var tvungna att vända sig till EU för att undkomma kriget, vilket ledde till att de redan överbelastade mottagningssystemen kom under press.

Europeiska unionen kunde naturligtvis inte backa och var tvungen att pliktskyldigt ta emot alla de människor som tvingades av det brutala kriget som utlöstes av den ryska invasionen och som med rätta släpptes in på medlemsländernas territorium.

När det gäller asylansökningar som lämnades in under 2022 var ansökningarna om internationellt skydd kvantitativt mycket högre än under tidigare år. Det totala antalet sådana ansökningar uppgick till cirka 996 000, en ökning med cirka 50 procent jämfört med de som registrerades 2021.

De flesta ansökningarna lämnades in i Tyskland, Frankrike, Spanien, Österrike och Italien. Majoriteten av de asylsökande var medborgare från Syrien, Afghanistan och Irak, samt det tidigare nämnda Ukraina.

När det däremot gäller återkallade ansökningar uppgick antalet återkallade ansökningar 2022 till cirka 140 000, vilket är dubbelt så många som 2021 och det högsta antalet sedan 2016.

899.000 asylansökningar väntade på beslut i slutet av 2022, en ökning med nästan en femtedel från föregående år. Siffran visar att antalet pågående ärenden under förra året var det högsta sedan april 2020. Balansen av pågående ärenden var mycket högre än nivån före krisen 2014, vilket ökade trycket på de nationella mottagningssystemen.

Asylansökningar som lämnades in då hade en procentandel som rörde minderåriga. Antalet asylansökningar som rörde ensamkommande barn uppgick till 42 000, den högsta siffran sedan 2016, en ökning med tre femtedelar jämfört med föregående år och något högre än ökningen av det totala antalet ansökningar (+53 procent). Bara två medborgarskap stod tillsammans för två tredjedelar av ansökningarna om ensamkommande barn: nästan hälften (20.000) lämnades in av afghaner och 10.000 av syrier.

Som nämnts ovan var 2022 ett rekordår för asylsökande och fördrivna personer från Ukraina, som uppgick till mer än 4 miljoner, och som sökte tillfälligt skydd.

Dessa höga siffror innebar att de nationella systemen var under stor press, vilket förvärrades av en situation som alla EU-medlemsstater har upplevt i nästan ett decennium nu och som de måste hantera med alla möjliga medel, både på nationell nivå och på EU-nivå.

Europeiska unionen har framför allt reagerat på den ukrainska flyktingkrisen på ett sätt som skyddar alla de människor som har tvingats lämna sitt land, sina hem och ibland till och med sina familjer. Den europeiska lagstiftningen har bidragit till att hantera denna svåra och oväntade situation som har påverkat hela världen.

Solidaritetsprincipen ligger till grund för det europeiska svaret. Solidaritet inte bara mellan de länder som tillhör den stora familjen Europeiska unionen, utan också solidaritet mellan de olika aktörer som kunde mobilisera stora resurser och fördela dem till ett och samma syfte. Dessa aktörer har varit EU:s institutioner och byråer, de olika nationella och lokala myndigheternà, de olika internationella organisationerna och organisationerna i det civila samhället samt samhällen och privata medborgare som har gått samman och utnyttjat sina respektive expertkunskaper för att tillhandahålla effektiva lösningar.

Den rysk-ukrainska krisen gjorde det också ännu tydligare hur nödvändigt det var att fortsätta reformeringen av det gemensamma europeiska asylsystemet. Det är därför som reformen av den så kallade migrations- och asylpakten efter lång tid också slutligen uppnåddes. En pakt som måste vara så effektiv som möjligt och som slutligen konkretiserar vikten av den yttre dimensionen och försvaret av de europeiska gränserna, liksom samarbetet med transit- och ursprungsländer.

Den princip som måste eftersträvas i asylprocessen i Europa handlar inte bara om att modernisera gränsförvaltningen, utan denna process måste också ge skydd till dem som söker det, alltid med insikten att de måste uppfylla kraven och att säkerheten inom EU garanteras när de passerar gränserna.

Den nuvarande globala geopolitiska situationen kräver att lagen ständigt anpassas till det föränderliga sammanhanget och att man ingriper snabbt och i rätt tid för att åtgärda eventuella luckor i lagstiftningen. I asylfrågor, inom Europeiska unionen, är detta en lika hög prioritet som någonsin. Under det senaste året har vissa framsteg gjorts, främst på grund av att situationen med migration och asylsökande hade nått en punkt där det hade blivit omöjligt att inte ingripa.

I detta internationella scenario är det också viktigt att förstå vikten av samarbete och samverkan på alla nivåer, från lokal till nationell, överstatlig och internationell. Det är också viktigt att alla institutioner på EU-nivå går på samma våglängd och ställer sig till varandras förfogande för att utforma och genomföra lämpliga lösningar för att ta itu med de frågor som det geopolitiska sammanhanget ställer oss inför.

En viktig roll spelas också av Europeiska unionens asylbyrå, som avser att arbeta allt närmare medlemsländerna för att kontrollera den operativa och tekniska tillämpningen av EU:s rättsliga skyldigheter och hjälpa medlemsländerna att identifiera eventuella begränsningar av asyl- och mottagningssystemen, vilket i slutändan bidrar till ett ytterligare harmoniserat asylsystem i EU.

Den process som kan göra det möjligt för Europeiska unionen att strukturellt hantera problemet med invandrare och asylsökande är fortfarande lång, särskilt med tanke på de många händelser som har inträffat och som inte verkar upphöra med tiden, vilket gör den europeiska asyl- och invandringspolitiken mer akut än allmän. Det bör dock erkännas att denna fråga under 2023 har fått en ny och förnyad uppmärksamhet från EU-institutionerna, främst på grund av påtryckningar från vissa länder som anser att det är viktigt att arbeta för att säkra EU:s yttre gränser och att anta konkreta strategier för att begränsa migrationsfenomenet.