Även jordbrukare som inte demonstrerar är missnöjda

I Sverige har bönderna inte protesterat på gatorna. Men de är lika besvikna över nya EU-lagar som gör deras arbete svårare och dyrare. Senast genom EU-parlamentets beslut att återställa naturen.

Lönsamheten för svenska bönder minskar på samma sätt som för de europeiska bönder som demonstrerade i Bryssel mot den nya EU-lag som är tänkt att återställa naturen. De är djupt besvikna över den ökade regelbörda som läggs på jordbruket.

Den nya EU-lag som EU-parlamentet röstade igenom innebär att kraven på restaurering av naturen kommer att bli långtgående. I Sverige innebär det att arealen betesmark måste tredubblas. Det är orealistiskt eftersom det inte finns tillräckligt med djur för att beta och hålla så stora områden öppna.

Politikernas vilja att minska klimatavtrycket på livsmedelsproduktionen är förvisso önskvärd, men den är i dagsläget orealistisk att genomföra i det svenska jordbruket.

Jordbrukare kräver halverad regelbörda

Den svenska bondeorganisationen LRF kräver att regelbördan för jordbruket halveras. Om de byråkratiska kraven minskar kan samhället istället få en ökad produktion i det svenska skogs- och jordbruket, vilket stärker livsmedelsförsörjningen i landet och ger en mer livskraftig landsbygd med fler sysselsatta.

Med färre regler och lagar kan statens skatteintäkter öka, menar den svenska bondeorganisationen, som istället för protester och blockader av makthavarnas residens hoppas på rationella diskussioner och samförstånd.

Under de senaste 25 åren har de rättsliga bestämmelserna för jordbruksindustrin mer än fördubblats. År 1996 fanns det 278 rättsliga krav på jordbruket. De hade ökat till 648 år 2021.

Inte nog med att reglernas komplexitet har ökat. Många regler motverkar varandra. Dessa bestämmelser är en allvarlig broms för jordbrukets möjligheter att vara lönsamt.

Registerkrav för varje lysrör

Det finns också en stor irritation i det svenska bondesamhället över att tjänstemän bakom skrivbord tror sig veta bättre än bönderna själva hur jordbruket skall bedrivas. Många regler är detaljerade och formulerade på ett sätt som går stick i stäv med vad som är rimligt och effektivt.

Ett exempel är att en statlig myndighet reglerar växtföljden, dvs. sätter gränser för hur många år i rad en jordbrukare kan odla en viss gröda på åkermarken.

Ett annat exempel på detaljreglering är hur man hanterar – lysrör. För det första är jordbrukaren skyldig att föra ett register över alla lysrör som används. Sedan måste varje lysrör som går sönder och lämnas till återvinning registreras noggrant. Om denna dubbla registrering av varje lysrör inte rapporteras, får jordbrukaren en straffavgift.

Lantbrukarnas Riksförbund i Sverige kräver också att regeringen underlättar kontakten med regeringens myndigheter. Idag behöver en jordbrukare ha kontakt med cirka femton myndigheter. Det finns ingen samordning mellan dessa, så de kan utöva kontroll över samma produktion flera gånger om. Myndigheternas kontakt med industrin måste underlättas, så att jordbrukarna inte behöver ägna en massa tid åt att tillfredsställa byråkrater.

Jordbrukarna ställer krav genom förhandlingar – för tillfället

I Sverige framför bönderna sina krav genom debattartiklar, uppvaktningar och medieframträdanden, snarare än genom att tömma gödsel utanför maktens portar. Men de drabbas lika hårt av inflation, räntor och extrema väderförhållanden som jordbrukarna på den europeiska kontinenten. De kämpar mot en allt lägre lönsamhet samtidigt som lagar och regler ökar och kräver allt mer tid.

Lantbrukare i norra Europa vädjar till politikerna att det krävs snabba förändringar som gör en ”verklig skillnad på gårdsnivå”. Detta krävs för att de ska kunna klara av sitt samhälleligt viktiga uppdrag att förse befolkningen med livsmedel.

Jordbruksindustrin är naturligtvis inte emot en ökad biologisk mångfald. Det ger en ökad kvalitet och mer varaktig karaktär. Men för att svenska bönder ska klara de nya kraven måste politikerna lyssna på kraven på förenklingar, förenklingar, förenklingar!

Jordbrukarna drunknar i den byråkratiska ivern att registrera och dokumentera allt.

Därför kräver de svenska bönderna att regeringen agerar och underlättar affärerna för det svenska jord- och skogsbruket.

Hittills har de svenska bönderna uppenbarligen hopp om att det är möjligt att prata och föra en dialog med politikerna. Frågan är vad som händer om trenden med allt fler regleringar inte bryts och jordbruket får större frihet att fullfölja sitt kall i enlighet med den kunskap och erfarenhet som har bevarats i många generationer.