Avtalet mellan EU och Mercosur: En ”Win-Win” för handeln eller ett hårt slag mot det irländska jordbruket?

Slutförandet av förhandlingarna om partnerskapsavtalet mellan EU och Mercosur i december 2024 mellan Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och hennes motsvarigheter från de fyra Mercosur-länderna (Brasilien, Argentina, Paraguay och Uruguay) har lett till betydande och överväldigande kritiska kommentarer på Irland. Denna reaktion var visserligen anmärkningsvärd, men helt förutsägbar ur ett irländskt perspektiv. Ett konsekvent och starkt motstånd mot avtalet har varit ett utmärkande drag i de politiska ståndpunkter som alla de stora irländska jordbruksorganisationerna, liksom Irlands politiska oppositionspartier och grupperingar, har intagit sedan de formella förhandlingarna om de viktigaste målen i avtalet avslutades 2019. En av de mest framträdande av dessa organisationer, Irish Farming Association (IFA), har gått så långt som att säga att om Mercosur ratificeras kommer Irlands och EU:s nötkötts- och fjäderfäsektorer att decimeras till följd av ökad import av tullfritt nötkött och fjäderfä från länder som har en konkurrensfördel på grund av sina lägre produktionsregler och standarder. IFA hävdar också att Mercosurs tullfria kvot på 99.000 ton nötkött motsvarar 4 miljoner nötkreatur (beräknat på en slaktvikt på 325 kg), vilket motsvarar 18 procent av EU:s nuvarande nötköttsproduktion. De menar att detta storskaliga inflöde kommer att påverka de irländska jordbrukarna oproportionerligt mycket. Dessutom finns det farhågor om att den brasilianska importen till Irland sannolikt främst kommer att bestå av styckningsdelar av nötkött med högt värde, t.ex. biffar, vilket ytterligare kommer att förvärra de negativa ekonomiska effekterna för de irländska producenterna. Ur EU-kommissionens perspektiv anses denna oro vara både förståelig och överdriven. Kommissionen har klargjort att även om EU enligt avtalet kommer att tillåta att 99.000 ton nötkött förs in på EU:s marknad med en tull på 7,5 procent, så utgör denna volym endast 1,2 procent av den totala europeiska nötköttskonsumtionen, som uppgår till cirka 8 miljoner ton per år. Vidare betonar kommissionen att denna kvot kommer att fasas in gradvis under fem år, vilket ger de europeiska nötköttsproducenterna tillräckligt med tid för att anpassa sig till den nya marknadsrealiteten. Ur EU-kommissionens perspektiv betraktas motståndet mot avtalet som i bästa fall förståeligt men missriktat och i värsta fall som ett symptom på kontraproduktiv ekonomisk protektionism som måste övervinnas om EU som helhet ska kunna säkra sina exportmarknader med globala partners. Kommissionen hävdar att avtalet mellan EU och Mercosur är en viktig del av dess bredare strategi för att stärka de ekonomiska partnerskapen och säkerställa tillträde till tillväxtmarknader. Det ses som en nödvändig kompromiss mot bakgrund av den ökande handelsnationalismen, de ekonomiska effekterna av covid-19, kriget i Ukraina och de åtföljande störningarna i de globala leveranskedjorna. Denna syn delas till stor del av den avgående irländska regeringen, vars ministrar har pekat på dessa globala förändringar i svar till parlamentet. De hävdar att EU-Mercosur-avtalet, om det ratificeras, kommer att stödja Irlands strategiska mål att diversifiera sina import- och exportmarknader i en alltmer instabil global handelsmiljö. Denna mjuka acceptans av avtalets väsentliga värde har placerat den irländska regeringen i direkt konflikt med irländska jordbruksorganisationer, som starkt har kritiserat den för att inte stå upp för vad de ser som de ekonomiska intressena hos en av landets viktigaste handelssektorer.

Irländska jordbruksföreträdare har krävt att den irländska regeringen ska inta ståndpunkter som liknar dem som intas av Frankrike, Polen och nu senast Litauen, som alla har signalerat sitt tydliga motstånd mot Mercosur. Särskilt Frankrikes motstånd har varit förbryllande för vissa observatörer. Som Aslak Berg, forskare vid Centre for European Reform, har noterat kommer Mercosur-avtalet sannolikt att skapa betydande möjligheter för den franska mejerisektorn, vilket gör att Frankrikes hållning framstår som motsägelsefull. IFA och andra har också krävt att EU-kommissionen ska ta itu med deras specifika farhågor. Dessa inkluderar de bestämmelser som anges i EU:s strategiska dialogdokument om Mercosur, som beskriver införandet av konsekvensbedömningar för jordbruksproducenter, miljö, hälsa, arbete, djurskydd, leverantörskedjan och konsumenter i både EU och partnerländerna. För EU-kommissionen utgör dock Mercosur-avtalet vad man kallar ett ”balanserat resultat” som skapar nya möjligheter för europeiska jordbrukare och livsmedelsproducenter samtidigt som det mildrar eventuella marknadstryck. Enligt kommissionen kommer europeiska jordbrukare och livsmedelsföretag att få tillgång till Mercosur-länderna på ett sätt som saknar motstycke, eftersom de utgör en stor marknad med 260 miljoner människor. De hävdar att detta inte kommer att uppnås genom att behålla tullar, som IFA föreslår, utan snarare genom att ta bort höga tullar för viktiga EU-exportprodukter, förhindra imitation av EU:s traditionella livsmedel och göra förfarandena för livsmedelssäkerhet tydligare, mer förutsägbara och mindre besvärliga för EU:s exportörer. Denna ståndpunkt upprepades av president Ursula von der Leyen när förhandlingarna slutfördes i december 2024, då hon beskrev avtalet som en ”win-win”-uppgörelse och hävdade att det kommer att medföra betydande fördelar för konsumenter och företag och att EU-företagen kommer att spara 4 miljarder euro årligen i exporttullar. I ett försök att ytterligare ta itu med de irländska och europeiska jordbrukarnas oro har kommissionen också försäkrat att jordbrukarna kommer att få stöd för att göra nödvändiga anpassningar om de ekonomiska effekterna blir negativa. Detta inkluderar ett finansiellt stödpaket på upp till 1 miljard euro i händelse av marknadsstörningar. Kommissionen uppger dessutom att detta stöd kommer att förstärka det stöd som finns inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och utgöra ett viktigt skyddsnät för jordbrukarna och ett inkomststöd vid behov. Trots dessa försäkringar är dock oron inom det irländska jordbruket fortsatt stor. Många intressenter hävdar att inget finansiellt paket kan kompensera för de långsiktiga strukturella skador som de förutser för nötköttssektorn, en vital del av Irlands jordbruksekonomi. Omfattningen av denna oro förstås kanske bäst när den ses i samband med de större utmaningarna för jordbruksinkomsterna. Enligt det irländska forskningsorganet Teagasc har jordbruksinkomsterna inom sektorn för boskapsuppfödning, som främst är inriktad på produktion av am- och dikor, utsatts för betydande påfrestningar. År 2023 ökade produktionsvärdet med 6 procent till följd av högre priser på nötkreatur, men produktionskostnaderna ökade med i genomsnitt 11 procent. Som ett resultat av detta uppgick den genomsnittliga inkomsten för gårdar med nötkreatursuppfödning till drygt 7 400 euro 2023, en minskning med 15 % jämfört med 2022. För många jordbrukare visar dessa siffror hur osäker deras försörjning är och förstärker farhågorna om de ytterligare påfrestningar som Mercosur-avtalet kan medföra.

För att göra det hela ännu mer komplext kan den irländska nötköttsindustrins betydelse för den nationella ekonomin inte överskattas. Bara under 2023 uppgick det totala värdet av den irländska nötköttsexporten till 2,7 miljarder euro, vilket understryker dess roll som en hörnsten i Irlands handelsprofil. Detta gör de upplevda riskerna i samband med Mercosur ännu mer akuta. Kritiker menar att även med ett stegvis genomförande och ekonomiska stödåtgärder kommer avtalets långsiktiga effekter att effektivt decimera en sektor som redan brottas med låga inkomster och höga produktionskostnader. När avtalets ratificeringsprocess inleds 2025 förväntas Irland uppleva ett betydande och välorganiserat motstånd inom jordbrukssektorn och bland politiska grupperingar. Omfattningen och intensiteten av detta motstånd kommer att utgöra en stor utmaning för den tillträdande irländska regeringen. Hur den hanterar detta motstånd kommer inte bara att påverka dess popularitet bland Irlands landsbygdsbefolkning utan också forma dess relation till EU-kommissionen. Om regeringen i slutändan beslutar sig för att motsätta sig avtalet måste den noggrant navigera i den inhemska motreaktionen samtidigt som den beaktar de bredare konsekvenserna för Irlands ställning inom EU. En sak är säker: partnerskapsavtalet mellan EU och Mercosur har återuppväckt grundläggande debatter om balansen mellan handelsliberalisering och skydd av inhemska industrier. I Irland handlar denna debatt inte bara om ekonomisk politik utan också om den bredare kulturella och sociala betydelsen av jordbruket som livsstil. Resultatet av ratificeringsprocessen kommer därför att få långtgående konsekvenser, inte bara för Irlands jordbrukssektor utan också för dess roll i utformningen av EU:s handelspolitik under de kommande åren.