Subscribe
Under det senaste decenniet har EU:s medlemsländer stått inför ett antal stora utmaningar, med början i den globala finanskrisen 2008, som hade en djupgående inverkan på EU:s ekonomi. Sammanlänkningen mellan ekonomin och finanssektorn underlättade spridningen av finanskrisen från USA till Europa och skapade en dominoeffekt. EU drabbades först av den stora recessionen 2008-2009, som följdes av statsskuldkrisen i flera medlemsländer, varav Grekland var det mest uppmärksammade fallet.
Dessa kombinerade kriser fick betydande konsekvenser för den ekonomiska tillväxten, investeringarna, arbetsmarknaden och de finanspolitiska åtgärder som regeringarna i många EU-länder vidtog. Som svar på kriserna vidtog EU kortsiktiga åtgärder, bland annat finansiellt stöd för att rädda banker från konkurs och reformer för att komma till rätta med svagheter. På längre sikt har ansträngningar gjorts för att förbättra motståndskraften, t.ex. genom att stärka stabiliteten i den finansiella sektorn, stärka den ekonomiska styrningen och genomföra strukturreformer. Covid-19-pandemin, som har påverkat det europeiska banksystemet i hög grad, har också inneburit både utmaningar och möjligheter. Europeiska banker har drabbats av minskade intäkter till följd av minskad efterfrågan och statliga ingripanden på kapitalmarknaden. Samtidigt kan vi konstatera att det också fanns en positiv sida i och med att digitaliseringsprocessen inom den europeiska finanssektorn påskyndades. Det senaste decenniet har också inneburit ökade geopolitiska risker och sårbarheter för banksektorn. Det är välkänt att banksektorn måste ta itu med frågor som cyberattacker mot finansinstitut, energirelaterade dåliga lån och energiprisfluktuationers inverkan på lånekvaliteten, strukturella förändringar i euroområdets ekonomi som påverkar bankerna samt sammanlänkade risker mellan energimarknader och finansinstitut. Trots dessa osäkerhetsfaktorer finns det fortfarande tydliga områden där banksektorn kommer att fortsätta sin omvandlingsprocess: geopolitisk riskhantering, regleringstryck och regelefterlevnad, digitalisering och FinTech, implementering av en hållbar affärsmodell, t.ex. att integrera miljöhänsyn, sociala hänsyn och bolagsstyrning i finansinstitutens verksamhet och beslutsprocesser.
Europas banksystem präglas av strikta EU-regler
Omvandlingen av banksektorn i EU och Nordeuropa präglas av ett antal viktiga händelser som har omformat det regionala finansiella landskapet. Det är därför som den ekonomiska integrationen och de strikta EU-reglerna, tillsammans med den snabba tekniska utvecklingen, under de senaste åren har fått bankerna att anta nya affärsmodeller, förbättra effektiviteten i verksamheten och förnya de tjänster de erbjuder. Som nämnts ovan har digitaliseringen haft en mycket stark inverkan och lett till att internet- och mobilbanker har utvecklats och fått stor spridning. Dessa förändringar har också haft betydande konsekvenser för konkurrensen inom banksektorn i de baltiska staterna (Estland, Lettland och Litauen). Bankmarknaderna i dessa noterade länder har blivit mycket mer diversifierade och därmed också mycket mer konkurrensutsatta, påverkade av både internationella banker och innovativa lokala aktörer.
Finansiell konsolidering och inträdet av nya aktörer som erbjuder finansiella tjänster, t.ex. fintechbolag, har ökat konkurrensen och fått traditionella banker att se över sina strategier. Detta har tvingat de traditionella bankerna att anpassa sig till de nya konkurrensutsatta marknadsförhållandena. Denna utveckling har bidragit till att förbättra kvaliteten på tjänsterna för konsumenterna och öka tillgängligheten till finansiella produkter, men den har också medfört utmaningar relaterade till dels cybersäkerhet, dels relaterade regelverk. Den senaste tidens turbulens i den globala banksektorn har förstärkt utmaningarna för penningpolitiken och inflationen och ytterligare komplicerat den ekonomiska situationen som redan påverkats av pandemin, den konflikt som Ryssland utlöste i Ukraina för två år sedan och den alarmerande inflationsuppgången. Banker spelar en nyckelroll i den ekonomiska tillväxten genom att tillhandahålla kapital och finansiella tjänster och därigenom stödja samhällsutvecklingen.
Vilken roll spelar bankerna för den ekonomiska utvecklingen?
Enligt den studie som beställts av ECR-partiet identifierades fem faktorer som bankerna spelar i ekonomin (finansiering av infrastrukturprojekt, främjande av finansiell inkludering, stöd till internationell handel, stöd till småföretag, uppmuntran till sparande och investeringar).
Banker är kända för att stödja ekonomisk tillväxt genom att finansiera viktiga infrastrukturprojekt som vägar, broar och flygplatser, vilket oundvikligen skapar arbetstillfällen och ökar produktiviteten samtidigt. En annan roll som bankerna spelar är att främja tillgången till finansiella tjänster för alla inkomstgrupper och geografiska områden och därigenom minska fattigdomen och stödja den ekonomiska utvecklingen. Genom att tillhandahålla remburser och handelsfinansiering underlättar banker gränsöverskridande transaktioner och främjar globalt samarbete. Banker tillhandahåller kapital och finansiella tjänster till småföretag, som är drivkrafter för lokala och regionala ekonomier, skapar arbetstillfällen och stimulerar ekonomisk tillväxt. Genom att erbjuda sparkonton och investeringsprodukter hjälper bankerna privatpersoner och företag att bygga upp en förmögenhet och planera för framtiden, vilket stimulerar den ekonomiska tillväxten.
Vilka är de interna och externa faktorer som påverkar bankernas resultat?
Utvecklingen av det finansiella systemet, penning- och finanspolitiken, konkurrensen (vi talar om sund konkurrens), import- och exportpolitiken, den allmänna inkomstnivån och tillgången till penningmarknaden kan betraktas som externa ekonomiska faktorer. Å andra sidan har stigande energipriser varit den viktigaste faktorn bakom den rekordhöga inflationen på 9,6 procent i EU-länderna och 8,6 procent i euroområdet i juni 2022. Europeiska centralbanken (ECB) höjde sin styrränta till 0,5% i juli 2022, den första höjningen sedan mars 2016, och fortsatte att höja den nästan varje månad upp till 4,5% i december 2023. Hög inflation har drivit upp bolåneräntorna i Europa, vilket påverkar levnadskostnaderna. Bolåneräntorna steg kraftigt under 2022, med fördubblade räntor i många länder. I Ungern uppgick den genomsnittliga bolåneräntan till nästan 10% under första kvartalet 2023, jämfört med cirka 3,5% 2022. En mycket positiv sak är att de nordiska länderna lyckats hålla bolåneräntorna nere tack vare finansiell stabilitet. Digitaliseringen och konkurrensen från icke-banker har lett till en ökad penetration av internetbanker, med ett minskat behov av fysiska kontor och strukturella förändringar i sysselsättningen inom banksektorn. De digitala icke-bankerna vinner mark genom att ingå partnerskap med traditionella banker och utöka sina tjänster.
Omvandlingen av banksektorn i Europa
Den europeiska banksektorns omvandlingsprocess påverkas av externa faktorer som geopolitiska risker, regleringstryck och digitalisering. Bankerna måste anpassa sig till ny teknik och införa hållbara affärsmodeller. Vad innebär det att anta ESG-kriterier (Environmental, Social, Governance)? Bankerna integrerar ESG-kriterier i sina finansiella tjänster, vilket speglar deras ansvar för att forma en hållbar framtid, och Europeiska bankmyndigheten (EBA) har lanserat riktlinjer för ESG-riskhantering.
Konkurrens i den nordiska banksektorn: Banker, ägare och affärsmodeller
I de baltiska länderna har övergången från planekonomi till marknadsekonomi lett till att de finansiella systemen har liberaliserats och att restriktionerna för utländska investerare på bankmarknaderna har tagits bort. Sedan dess har andelen banker som ägs av utländska investerare stadigt ökat, vilket har bidragit till och i hög grad format banksektorn i regionen. Under de första åren kom det utländska kapitalet främst från de skandinaviska länderna och Tyskland, och senare även från Amerika. I Estland gick det till exempel snabbare att få in utländska aktieägare (kapital) än i Litauen och Lettland. I slutet av 1990-talet stod således utlandsägda banker för cirka 90% av alla banktillgångar. I Litauen skedde det massiva intåget av utländskt kapital senare, men 2002 hade utländska banker mer än 90% av banktillgångarna. I Lettland var närvaron av utländskt kapital lägre och uppgick till cirka 80% 2022.
Enligt ECR:s studie har affärsmodellerna för bankerna i de baltiska länderna utvecklats på olika sätt. Litauen har t.ex. fokuserat på inhemska kunder och erbjuder ett brett utbud av universalbanktjänster för företag och privatpersoner, främst genom svenska banker. I Lettland har bankmodellen påverkats av historiska och geopolitiska faktorer, och banksektorn består av två huvudsegment: tjänster för inhemska kunder, som domineras av dotterbolag till stora skandinaviska banker, och tjänster för internationella kunder, som främst erbjuds av lokala lettiska banker. Lettland har positionerat sig som ett internationellt finanscentrum för Ryssland och Oberoende staters samvälde och drar till sig betydande internationella insättningar. Estland följde en affärsmodell med mellanhänder, liknande den för litauiska banker, med fokus på att betjäna estniska eller estniskrelaterade företag och hushåll. Strategiska utländska investerares inträde i de största baltiska bankerna har gjort branschen mer motståndskraftig mot externa chocker, men har också väckt frågan om bankkonkurrens. År 2022 ägdes 90% av banktillgångarna i Litauen, 85% i Estland och 76% i Lettland av banker vars huvudägare var utländska. Koncentrationen av banktillgångar var betydligt högre än EU-genomsnittet, vilket tyder på mindre konkurrens. Mellan 1999 och 2008 expanderade EU:s kreditinstitutssektor kraftigt, men efter den globala finanskrisen minskade antalet bankkontor och anställda. I de baltiska länderna ökade antalet filialer och anställda inledningsvis, men minskade snabbt efter krisen till följd av omfattande uppsägningar. Minskningen beror bland annat på övergången till digitalisering och ökad effektivitet.
I de baltiska länderna är bankernas inhemska utlåning till den privata sektorn systematiskt lägre än EU-genomsnittet. Trots tillgängliga resurser har konservativ utlåningspraxis och begränsad konkurrens hållit räntorna höga. När det gäller lönsamhet och effektivitet hade de baltiska länderna bättre indikatorer än EU-genomsnittet, med hög avkastning på eget kapital (ROE) och räntenettomarginal (NIM). Kostnads- och intäktskvoten (CIR) var dock lägre, vilket tyder på mindre konkurrens och potentiellt högre risker i regionen. Det är välkänt att kundrörlighet är en nyckelfaktor för konkurrens. I EU-länderna var kundrörligheten 29% mellan 2017 och 2022 och 38% i Sverige, men i Litauen och Lettland var det mycket ovanligare att byta bolåneleverantör. Låg kundrörlighet kan påverkas av kulturella eller andra lokala marknadsspecifika faktorer.
Historien om två marknader: Svensk bankverksamhet i Baltikum och Sverige
Lönsamhet är den viktigaste indikatorn på en banks framgång. Det finns en uppfattning om att svenska banker i Baltikum tjänar mer än i Sverige. Denna studie analyserar de finansiella indikatorerna för de svenska bankerna SEB och Swedbank i alla baltiska länder (Estland, Lettland och Litauen) och Sverige, baserat på årliga finansiella data från 2005-2023. Studien undersöker avkastning på eget kapital (ROE), avkastning på tillgångar (ROA), räntenettomarginal (NIM) och kostnads-/intäktskvot (CIR) för att bedöma konkurrensdynamiken i banksektorn i dessa regioner. Uppgifterna hämtades från Moody’s Orbis (2024)-databas. Med hjälp av statistiska tester jämfördes det finansiella resultatet för banker i olika landskombinationer.
Return on Equity (ROE) är en indikator som speglar bankens avkastning på eget kapital. I mars 2023 var ROE i de nordiska länderna bland de högsta i Europa. Analysen visade att ROE på lång sikt är betydligt högre i Sverige än i Estland. De obetydliga skillnaderna mellan de baltiska länderna och Sverige tyder på en effektiv användning av investerat kapital av SEB och Swedbank i alla regioner tack vare strategisk kapitalförvaltning och standardisering av verksamheten.
Return on Assets(ROA) visar bankens lönsamhet i förhållande till totala tillgångar. Studien visade på betydande skillnader mellan Sverige och de baltiska länderna, där ROA var högre i Baltikum. De högsta ROA-värdena noterades i Estland och Swedbank hade högre ROA än SEB i samtliga länder. Detta kan bero på en större och potentiellt mindre lönsam tillgångsbas i Sverige jämfört med de baltiska länderna.
Räntenettomarginalen (NIM) är skillnaden mellan ränteintäkter och räntekostnader. I de baltiska länderna var NIM betydligt högre än i Sverige, vilket tyder på att bankerna tjänar mer på räntedifferenser. Lettland hade de högsta NIM-värdena, sannolikt till följd av högre utlåningsräntor.
Kostnads- och intäktsrelationen (CIR) mäter effektiviteten i hanteringen av utgifter i förhållande till intäkter. I Sverige var CIR betydligt högre än i Estland, måttligt högre än i Lettland och något högre än i Litauen, vilket indikerar en högre kostnadsstruktur i Sverige. Resultaten tyder på att SEB och Swedbank hanterar kostnader mer effektivt i de baltiska länderna. Analysen visar att även om svenska banker hade högre NIM- och ROA-värden i Baltikum, så påverkar skillnader i CIR och andra faktorer den totala lönsamheten. Framtida forskning kommer genom expertintervjuer att undersöka utvecklingen av den lettiska banksektorn i ett baltiskt och nordeuropeiskt sammanhang för att förstå de framtida utmaningarna och möjligheterna för finansiella tjänster i denna region.
Författarna till den forskning som beställts av ECR Party är Prof. Dr. Gundars Bērziņš, Lettlands universitet; Prof. Dr. Ramona Rupeika – Apoga, Lettlands universitet; Prof. Dr. Jānis Priede, Lettlands universitet; Mg. soc. Elmārs Kehris, Lettlands ekonomförbund. Studien fick delvis finansiellt stöd från Europaparlamentet.