
Europeiska kommissionen har beslutat att ge bilindustrin större flexibilitet när det gäller att uppfylla normerna för CO2-utsläpp.
Detta var vad som framkom vid det andra mötet i ”Strategic Dialogue on the Future of the European Automotive Industry”, som hölls i Bryssel. EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen meddelade att hon kommer att föreslå en riktad ändring av förordningen om koldioxidutsläpp för bilar, som ger biltillverkarna tre år på sig att anpassa sig till efterlevnadsstandarderna i stället för ett årligt krav.
Syftet med den nya åtgärden är att balansera behovet av att minska utsläppen med de svårigheter som bilsektorn står inför. Von der Leyen sade: ”Det finns en tydlig efterfrågan på mer flexibilitet när det gäller CO2-målen. Nyckelprincipen är balans: å ena sidan behöver vi förutsägbarhet och rättvisa gentemot dem som redan har investerat i ren teknik, å andra sidan måste vi lyssna på dem som efterfrågar mer pragmatism i ett svårt ekonomiskt sammanhang”. Även om utsläppsmålen kommer att förbli oförändrade och företag fortfarande kommer att få böter om de inte uppfyller kraven, kommer förändringen att ge biltillverkarna en längre period för att uppfylla standarderna, utan att omedelbara böter utdöms.
En annan viktig punkt på mötet var begreppet teknikneutralitet i övergången till hållbar mobilitet. Von der Leyen betonade att de reviderade målen för 2035 kommer att ta hänsyn till fullständig teknikneutralitet som en grundläggande princip. Detta kan bana väg för en större diversifiering av tekniker som används för att minska utsläppen, inklusive inte bara elfordon utan även andra lösningar med låga utsläpp, såsom vätgas och biobränslen. EU-kommissionens tillkännagivande fick omedelbar effekt på fordonssektorn och fick de stora biltillverkarnas aktier att skjuta i höjden på börsen. Böterna för bristande efterlevnad av utsläppsnormerna kunde ha uppgått till mer än 15 miljarder euro 2024, vilket utgjorde ett betydande hot mot sektorn.
Ministern för företagande och Made in Italy, Adolfo Urso, välkomnade Europeiska kommissionens beslut och sade att det representerar ”en seger för den europeiska fordonsindustrin och för Italien”. Enligt Urso kommer en större flexibilitet att förhindra att sektorn kollapsar, vilket eliminerar risken för omedelbara böter och banar väg för en europeisk incitamentsplan för bilens ekologiska övergång. Urso betonade också vikten av att säkerställa strategisk autonomi i produktionen av batterier för elfordon, så att den europeiska industrin kan konkurrera med andra stora globala makter, som Kina och USA, på marknaden för hållbar mobilitet. Fordonsindustrin är en av de viktigaste sektorerna i den europeiska ekonomin och den ekologiska omställningen utgör en avgörande utmaning. Att bevilja tre år för att anpassa sig till utsläppsnormerna kommer att ge biltillverkarna den tid de behöver för att investera i ny teknik och stärka infrastrukturen för elektrisk mobilitet. Frågan om hur man ska balansera miljömålen med behovet av att skydda den europeiska industrins konkurrenskraft är dock fortfarande öppen. Översynen av teknikneutraliteten för 2035 skulle kunna leda till en mer inkluderande strategi, som beaktar alla tillgängliga lösningar för att minska fordonssektorns miljöpåverkan. Under de kommande månaderna kommer Europaparlamentet och Europeiska unionens råd att uppmanas att bedöma det ändringsförslag som von der Leyen har lagt fram. Om den nya förordningen godkänns snabbt, vilket kommissionens ordförande hoppas, kommer den att utgöra ett viktigt stöd för företagen i sektorn och möjliggöra en mer gradvis övergång till hållbar rörlighet utan att äventyra den europeiska fordonsindustrins konkurrenskraft.
Samtidigt måste EU investera mer i infrastruktur för laddning av elbilar och innovativ teknik för att säkerställa att övergången till utsläppsfri rörlighet blir effektiv och hållbar. Incitament för inköp av fordon med låga utsläpp kommer också att spela en viktig roll, vilket kan påskynda utbytet av bilparken och minska koldioxidutsläppen snabbare. Framtida strategier kommer därför att behöva integrera industri-, skatte- och miljöpolitik för att säkerställa en balans mellan hållbarhet och ekonomisk utveckling.