Subscribe
Delvis öppnande av Schengenområdet för Bulgarien och Rumänien, uppenbarligen har man hittills ännu inte hittat en helt tillfredsställande lösning för de två staterna, som bara lyckas få ett delvis tillträde till det eftertraktade gemensamma området.
Det område som kanske tydligast representerar EU:s inre marknad, liksom den fria rörligheten för medborgare i de olika staterna, lyckas inte samla alla. Den skapades 1985 och hittills har mer än 420 miljoner människor anslutit sig till den.
Inre och yttre gränser: endast en politisk fråga
EU borde, enligt vissa, tänka på att skydda sina gränser mer innan man välkomnar Bulgarien och Rumänien till Schengenområdet där det i stället finns 27 länder av vilka 23 tillhör medlemsstaterna, förutom Cypern och Irland, och sedan Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz, som dock alla är en del av Europeiska frihandelssammanslutningen.
Det största problemet är att det inte finns någon verklig lösning när det gäller de enskilda medlemsstaternas inre gränser, eller snarare verkar det som om man i stället för att fokusera på det verkliga och konkreta hot som kan komma från EU:s yttre gränser fokuserar på en inre stängning med lite samarbete och definitivt ingen tydlig förståelse från dem som i stället borde kämpa för en gemensam front. På så sätt blir Schengenområdet en röra med en rent politisk smak som inte har mycket att göra med den nödvändiga kulturella och ekonomiska vision som förenar de olika staterna.
Vad blockerar passagen?
De två östländerna har under tiden förgäves försökt ansluta sig till området i flera år (mer än tio sedan de anslöt sig 2007), men utan större framgång. Det finns ingen ruta för enhällighet, en nödvändig faktor för att åter bli medlem i området.
Och medan det finns de som vill se detta som ett resultat av diskriminering, finns det de som gör det till en fråga om internationell säkerhet, vilket på lång sikt kan skada stabiliteten i enskilda medlemsländer.
Det som hindrar detta är framför allt oron för att irreguljära invandrare skall komma in i landet. Även om vissa medlemsstaters ståndpunkter har mjuknat under årens lopp, har denna fråga på senare tid framför allt förts fram av Österrike, som ännu inte har förklarat sig villigt att ta steget. Den punkt som staten tar upp skulle gälla skyddet av Europas yttre gränser, som anses vara otillräckligt när det gäller frågan om olagliga invandrare, och eftersom Österrike är en av de stater som tar emot det största antalet invandrare på sitt territorium (bara under 2022 fanns det mer än 10 000 asylansökningar), säger det sig självt att tröskeln för att uppmärksamma denna fråga förblir mycket hög. Österrike anklagar också andra medlemsländer för att inte respektera regeln om ”första inresa”, dvs. möjligheten att ansöka om asyl i det första land man landar i, som Europaparlamentariker Lukas Mandl, från det österrikiska folkpartiet, sade i en pressintervju.
Den nuvarande situationen fortsätter att öppna debatten
Rumänien och Bulgarien har å sin sida lovat unionen att bättre kontrollera sina gränser och, framför allt, att bekämpa den olagliga invandring som redan finns på deras territorium. Men även om det i april kommer att finnas fritt tillträde när det gäller sjö- och luftlinjer har man ännu inte nått en överenskommelse om de två staternas fullständiga inträde i Schengenområdet, med fritt tillträde även när det gäller landgränser. Det som borde vara ett tydligt tecken på Europeiska unionen blir i stället en stridsfråga och accentuerar en av de mest komplicerade frågorna i EU-sfären, nämligen att dela med sig och tänka tillsammans mot ett gemensamt mål. 2024 kommer att bli ett avgörande år för debatten om ämnet.