Den 8 januari 2025 återvände Cecilia Sala, den italienska journalisten som suttit fängslad i över tjugo dagar i det iranska Evin-fängelset, till Italien. En händelse som omedelbart stämplades som en enorm diplomatisk framgång av Giorgia Meloni och de regeringsstyrkor som ingrep för att få reportern frigiven och hemskickad. Ett diplomatiskt arbete, komplext och tyst, som krävde klarsynthet och manövrer som var lika kirurgiska som de var vågade. Regeringen, underrättelsetjänsten, pressen och familjen gick balansgång, även om de kände av den bräckliga stabiliteten i varje steg. Fakta: från gripandet till Cecilias frigivning I december förra året – den 19 för att vara exakt – greps Cecilia Sala och fördes till Evin-fängelset, den plats där främst politiska fångar hålls fängslade. Det var inte förrän den 27 december som Farnesina i Italien gick ut med nyheten, med tanke på de komplexa politiska och diplomatiska konsekvenserna av ett sådant fall. Några timmar senare kom bekräftelsen från de iranska myndigheterna och medierna, som på ett allmänt hållet sätt angav skälen till gripandet av den 29-åriga rösten för Chora Media och Il Foglio: ”brott mot den islamiska republikens lagar”. Efterhand som timmarna och dagarna gick började fallet få internationell relevans: några av världens största tidningar täckte historien och tittade på det ramverk inom vilket huvudpersonerna rörde sig mellan institutionerna, den häktade och casus belli. I dagsläget är orsakerna till Salas frihetsberövande och frigivning fortfarande oklara, men det finns flera trovärdiga hypoteser som pekar på att även USA var inblandat, kanske indirekt. Det diplomatiska arbetet bakom journalistens frigivning var tyst, snabbt och effektivt. Detta är skälet till att premiärminister Meloni och AISE – Agenzia Informazioni e Sicurezza Esterna, den italienska underrättelsetjänsten – under ledning av Giovanni Caravelli, kl. 12.00 onsdagen den 8 januari, hyllas över hela världen. Vi talar om den man som inte bara ledde underrättelsetjänstens verksamhet, utan som också bokstavligen flög till Teheran efter Salas frigivning och gjorde resan tillbaka till Italien med henne. Hypoteserna: axeln Italien-Rom-USA, mötet med Trump och frihetsberövandet av den iranske ingenjören Abedini i Italien Oavsett vad som upptäcktes under Salas veckor i fångenskap kan det finnas en koppling mellan frihetsberövandet av den iranske ingenjören Abedini i Italien, som av USA anklagas för konspiration, kriminell konspiration och brott mot handelslagar, och gripandet av journalisten bara timmar innan hon skulle återvända till Italien. Både den italienska och den iranska regeringen förnekade dock varje samband, trots att det fanns ett bisarrt tidsmässigt sammanträffande. Abedini själv har genom sin advokat upprepade gånger upprepat att han inte är en terrorist, utan en lärd person som inte skulle ha för avsikt att fly om han släpptes fri eller om han beviljades husarrest. På denna punkt har de iranska institutionerna själva spelat ut ett viktigt kort: de har tagit på sig ansvaret för den 38-årige ingenjörens vistelse. Abedinis försvarsadvokat har till och med föreslagit att han ska friges och stanna kvar på ett av de iranska konsulaten i Milano. Om en koppling mellan de två händelserna skulle bekräftas i framtiden skulle Förenta staternas inblandning därför bli ännu mer uppenbar.
Några dagar innan Sala släpptes flög Giorgia Meloni till Florida, till Mar-a-Lago, för att träffa Donald Trump, USA:s nästa president från och med invigningsdagen den 20 januari. Samtalet mellan de två ledarna ägde rum utan att väcka uppmärksamhet i medierna; en resa, den som den italienska premiärministern gjorde, som var nästan hemlig. New York Times ska ha förklarat anledningen och rapporterat att Meloni hade drivit Sala-fallet så hårt att hon hade imponerat positivt på Trump när det gäller diplomatiska färdigheter och, i efterhand, undvikit eventuell inblandning i den känsliga processen med frigivning och repatriering. Även om Sala nu befinner sig i Italien är frågan fortfarande olöst. Anledningen är att USA:s begäran om utlämning av den iranske medborgare som fortfarande sitter fängslad i Italien inte har genomförts, medan Sala är fri. Och inte nog med det: efter journalistens hemresa sade det iranska utrikesministeriet till en välkänd italiensk TV-station (La7) att man väntade på att Abedini skulle friges och hoppades att ”Italien inte skulle bli inblandat i det gamla kriget mellan USA och Iran”. Kraftfulla uttalanden, som inte gör det möjligt att avbryta spekulationerna om bandet mellan Abedini och Sala. I vilket fall som helst upprepade justitieminister Nordio, liksom utrikesminister och rådets vice ordförande Antonio Tajani, att Abedini-frågan är en fråga för den dömande myndigheten och att ett politiskt ingripande inte är relevant i nuläget. Giorgia Meloni uttryckte också samma åsikt under sin sedvanliga presskonferens i början av året, den 9 januari 2025. Som svar på journalisternas frågor uppmanade premiärministern först till försiktighet, eftersom ”det finns 500 andra italienare i Iran”, och förklarade sedan att frågan är under teknisk granskning av de rättsliga myndigheterna och måste hanteras ”med våra amerikanska vänner”, och betonade att diskussioner pågår och är ständiga. En framgång för Melonis regering: ”en laginsats” Oavsett vilka orsaker som låg bakom gripandet av Sala har man under de senaste timmarna hyllat det diplomatiska arbete som Giorgia Meloni först och främst utförde, och sedan alla de andra krafter som bidrog med expertis och verktyg för att lyckas få hem Sala. Till och med oppositionen kom bara med uppskattande ord för Melonis arbete: Elly Schlein, ledare för PD, var den första att kommentera nyheten efter det pressmeddelande som publicerades av premiärministerns kansli och rapporterade: ”Frigivningen av Cecilia Sala är en lättnad, och vetskapen om att hon snart kommer att vara i Italien fyller oss med glädje. Tack till regeringen, den diplomatiska kåren, myndigheterna och alla dem som har arbetat outtröttligt under dessa 20 dagar av oro och ångest för att nå detta resultat”. Detta följdes av entusiastiska reaktioner från Giuseppe Conte, ledare för Femstjärnerörelsen, Matteo Renzi och Carlo Calenda och alla andra personligheter från institutionerna och pressen i sin helhet. Ett arbete som Meloni själv beskrev som en ”laginsats”, från underrättelsetjänsten till de ”tjänstemän och statsanställda som arbetade med diskretion och professionalism”. Presidenten tackade också bland annat pressen, som hade respekterat begäran om att inte insistera på Sala-affären i medierna, vilket gjorde att de diplomatiska operationerna inte påverkades, och familjen, för deras motståndskraft och respekt för det arbete som utförts av alla som deltagit i förhandlingarna.
En körinsats som dock, och detta är en försäkran som Meloni gjorde till pressen den 9 januari, gav henne den största känslan sedan hon tillträdde som regeringschef: ”Att ringa Cecilias mamma var den största känslan på över två år”. De stora internationella tidningarna har rapporterat om nyheten om Salas frigivning och har också berömt det diplomatiska arbete som Italien, särskilt premiärministern, har utfört under de senaste veckorna, med sikte på blixtresan till Florida och därmed mötet med Donald Trump som enligt alla utgör ett grundläggande steg för det framtida samarbetet mellan de två länderna.