Subscribe
COP28, FN:s konferens om klimatförändringar, hölls i Dubai från den 30 november till den 12 december 2023. Ett evenemang som samlar alla världens regeringschefer – eller åtminstone majoriteten av dem – förenade av en önskan att hitta konkreta politiska svar på ett problem som blir alltmer kännbart i hela världen.
Klimatförändringarna är ett av de viktigaste diskussionsämnena, både på generationsnivå och på politisk-ekonomisk nivå. Just valet att samlas i Dubai väckte också uppståndelse bland många miljöaktivister: det är faktiskt inget mysterium att Förenade Arabemiraten är bland de största oljeproducenterna, en av de fossila källor som mer än andra har bidragit till klimatförändringarna under årtiondena.
Om detta för miljöaktivister kan verka som en fullfjädrad grönmålning, finns det också en rad geopolitiska faktorer att utvärdera: länderna i BRICS-gruppen producerar 64 procent av kolet, 48 procent av oljan och 36 procent av naturgasen i världen. BRICS står också för 53 procent av de globala CO2-utsläppen, så det är tydligt att de vill ta sig an klimatutmaningen på egen hand för att ge hela sitt alternativa system till västvärlden en teknisk och produktivitetsmässig skjuts framåt.
Vi kan dock inte tänka oss att lösa allt med en total övergång från fossila bränslen till elektricitet: cirka en femtedel av världens litium kommer från Kina, Argentina och Brasilien, så en övergång till batterier skulle leda till att dessa länder stärks ytterligare. Vi behöver en strategisk vision och en generationsvision för att övervinna dessa hinder.
Här får initiativet Youth4Climate ett helt annat värde, som inleddes i maj 2022 genom ett samarbete mellan den italienska regeringen och FN:s utvecklingsprogram, där omkring 130 unga människor från 60 länder träffades i Rom i oktober förra året för att dela lösningar på klimatkrisen med utgångspunkt i exakta idéer. Utbildningsprogram för att gå över till energi utan att glömma den produktiva världen, med nya produktionssystem inom jordbruks- och livsmedelssektorn, eller genom att mer konkret ingripa i städernas hållbarhet.
”Nyckeln till att genomföra innovativa projekt och skapa stabila partnerskap är kopplat till samarbete vid definition av processer. Vi arbetade med ungdomar, vi lyssnade på deras prioriteringar och tillsammans byggde vi en väg som ledde oss till att lansera ett tillgängligt och inkluderande finansiellt instrument för att omvandla deras idéer till konkreta verkligheter” säger Gilberto Pichetto Fratin (FI, PPE), miljöminister i Meloni-regeringen, som mer än andra har förstått poängen med COP28-utmaningen, nämligen samarbetet mellan ungdomar och institutioner för att mer exakt svara på framtidens utmaningar.
En önskan från den italienska regeringen, som manifesterades genom att en delegation från det nationella ungdomsrådet ingick i den italienska delegationen vid COP28, vilket visar hur en hållbar framtid går genom många små behov, såsom ett större engagemang från ungdomarnas sida.
Som den italienska premiärministern Giorgia Meloni (FdI, ECR) påminde om gör Italien – liksom de flesta europeiska länder – faktiskt sin del i processen för minskade koldioxidutsläpp, men denna process måste hanteras med en princip om ekologisk omställning, dvs. genom att utveckla teknik som gör att ekonomiska och sociala tillväxttakter kan upprätthållas utan att påverka den omgivande miljön. Om man däremot bara har ett ideologiskt synsätt, riskerar man att föreslå derivat av den så omtalade ”lyckliga nedväxlingen”, vars enda resultat är att man drabbas av biprodukter från andra länder till bottenpriser och med produktionsnormer som har stor inverkan.
”Vi får inte ha några förbehåll när det gäller ny teknik, den stora utmaningen kommer att vara kärnfusion och jag anser att Italien måste ha förmågan att tänka stort”, avslutade Meloni och återupplivade diskussionen om kärnkraft. Detta är en diskussion som snart kommer att bli föremål för politisk konfrontation, om så bara för att skilja de konservativa från de progressiva: å ena sidan de som är för ny teknik för att inte förlora den produktionsutmaning som BRICS har inlett; å andra sidan de som stöder en minskning av den mänskliga påverkan tout court.
Valet till Europaparlamentet kommer att avgöra vilken miljöpolitik som är lämpligast för den gamla kontinenten, men vi måste komma ihåg att när det gäller miljön, mer än när det gäller andra sektorer, kommer effekterna av de beslut som fattas i dag huvudsakligen att drabba den framtida generationen och inte den nuvarande.