De heliga oskyldiga och Kairo

I Matteusevangeliets andra kapitel berättas att ”när Herodes insåg att de vise männen hade lurat honom, blev han rasande och gav order om att alla barn under två år skulle dödas i Betlehem med omnejd, i enlighet med det datum som de vise männen hade berättat för honom” (se Matt 2:13-18). Herodes, kung i Judéen, kände till Gamla testamentets traditioner och profetior och visste att den utlovade Messias skulle vara präst och kung. Av rädsla för sitt välde och sina privilegier lät han döda alla dessa barn, även om Kristus räddades av sina föräldrar som skyddade honom från den härskande maktens förföljelse.

På 400-talet instiftades festen till minne av de heliga oskyldiga, oavsiktliga och oavsiktliga martyrer. Enligt den östkatolska traditionen firas de den 29 december, medan de enligt den latinska traditionen firas den 28 december. Det finns inga konsoliderade uppgifter, eller åtminstone har jag inte hittat dem, på EU-nivå om antalet aborter som utförs i Europa i dag. Dessa foster är också oskyldiga helgon, offer för mödrarnas desperation och för ett politiskt och rättsligt system som i många länder har gjort abort till en rättighet. Den dag då abort institutionaliserades i Europa upphörde det att vara den civilisation som har fört världen mot framsteg och kultur. Faktum är att den dagen upphörde Europa att vara Europa. Aristoteles skulle inte förstå – och med honom miljontals människor som försvarar verkligheten mot ideologi som tillverkas i tankesmedjor – att om livet är en rättighet kan döden också vara en rättighet. Saker och ting kan inte vara och inte vara på samma gång. Detta är grunden för vår civilisation, motsägelseprincipen. Alla vet, till och med de mest inbitna mordförespråkarna, att det uppstår nytt liv så snart en spermie befruktar ett ägg. I det ögonblicket framträder en ny varelse, olik sin far och mor, full av samma värdighet som vilken som helst av de magnater som skapar filantropiska stiftelser för att finansiera abortverksamheten i mångmiljonklassen i Sydamerika, Afrika eller Asien.
I Spanien utfördes 103 097 aborter under 2023. Om dessa människor skulle födas skulle de problem som härrör från den så kallade demografiska vintern inte existera. Det skulle finnas mer än hundratusen fler spanjorer. Det skulle finnas hundratusen fler illusioner. Men abort är inte en tillfällighet eller en omständighet i tiden. Det är resultatet av en fruktansvärd globalistisk planering av universitet, filantropiska stiftelser, icke-statliga organisationer och FN-organ.

I Spanien utförs 18 procent av aborterna på offentliga sjukhus och resten, 82 procent, på privata kliniker som blir rika på död och förtvivlan. Detta är ett mycket relevant faktum. Läkare, sjuksköterskor och gynekologer vägrar direkt eller indirekt att utföra aborter på offentliga sjukhus. Deras etiska kod, som förpliktar dem att rädda liv, hindrar dem från att göra det. Men på privata kliniker, med mindre strikta kontroller, och mot betalning av mycket stora summor pengar, varav många är ogenomskinliga för den offentliga statskassan, utför andra skrupelfria läkare aborter.

En sidoverksamhet är försäljning av kvarlevor från foster. Planned Parenthood är en icke-statlig organisation som är verksam över hela världen och som särskilt syftar till att främja familjeplanering och, i dess fall, abort. 2016 var organisationen inblandad i en skandal – som bekvämt nog doldes av mainstreammedia – för att ha kommersialiserat fosterrester från aborter. Medlemmar av Center for Medical Progress, som utgav sig för att representera ett företag som köper vävnad från aborterade foster, tog fram en rapport som visade att chefer inom Planned Parenthood främjade och uppmuntrade kommersiella transaktioner med fosterorgan som erhållits på deras kliniker. Att det finns en plan för att sprida aborter globalt är redan otvivelaktigt. Att dess förespråkare står i skuld till den föråldrade Malthusdoktrinen, som ansåg att människor var ett problem och spred risken för överbefolkning, är inte diskutabelt. Genomförandet av abort på en planetär nivå har utvecklats genom de så kallade världsbefolkningskonferenserna. Den första hölls 1954 i Rom, knappt tre år innan Europeiska ekonomiska gemenskapen bildades. Den följdes 1965 av den andra konferensen i Belgrad, under sovjetisk ledning, där malthusianska och marxistiska doktriner öppet började krypa in på FN:s dagordning och fertilitet började ses som en fråga. Samtidigt började United States Agency for International Development (USAID) finansiera omfattande program för befolkningskontroll. Det var preventivmedlens tid. Man kunde övertyga människor om att det var ett problem att skaffa barn och ge dem medel att undvika det. Övertygade om att föräldraskap var en risk dröjde det inte länge innan teorin om abort som en rättighet att bli av med ett problem började utvecklas. Återigen gick FN utanför järnridån. Den tredje konferensen hölls 1974 i Bukarest. Där befästes som FN-doktrin att ekonomisk, social och kulturell utveckling är kopplad till demografi i motsatt riktning mot vad historien visar oss. FN förespråkar befolkningsminskning för att gynna utveckling. Det är en lögn. Titta bara på siffrorna för Europeiska unionen och hur nedgången i demografin har åtföljts av en nedgång i ekonomierna och massiva och okontrollerade invandringsprocesser. Sedan Bukarest har frågan accelererat. Först i Mexiko 1984 och sedan i Kairo 1994 antogs ett handlingsprogram som förklarar det oupplösliga sambandet mellan befolkning och utveckling och som fokuserar på främjandet av befolkningskontroll i alla FN:s medlemsstater. Vid den konferensen antog 179 regeringar handlingsprogrammet för den internationella konferensen om befolkning och utveckling, där det anges att ”en hållbar utveckling för alla inte är möjlig utan att man prioriterar mänskliga rättigheter, inklusive reproduktiva rättigheter (reproduktiva rättigheter avser användning av preventivmedel, abort och dagen-efter-piller), utan att man ger kvinnor och flickor egenmakt och utan att man tar hänsyn till enskilda kvinnors och mäns ojämlikheter, behov, strävanden och rättigheter”. I år har det kommit ut två böcker som tar upp denna fråga, med samma titel. Den ena i Argentina, av Agustín Laje. Den andra, i Spanien, av Jorge Buxadé. Titeln är: Globalismo.

Globalismen, som är ett politiskt handlingsprogram för ”eliterna”, byråkratin i Förenta nationerna eller Europeiska unionen, intellektuella och ”experter” på universiteten, megamiljonärer som sprider sin rädsla och sitt förkastande av mänskligheten, är utan tvekan ytterst ansvarig för de brutala förändringar som har ägt rum i våra lagar. En dag kommer européerna att döma oss.

Det direkta målet var att proklamera abort som en universell rättighet. Det stoppades av Johannes Paulus II:s inflytande och påtryckningar från katolska och muslimska länder. Därifrån till att det inkluderades som ett av målen för hållbar utveckling i den så kallade Agenda 2030, som antogs 2015, var det ett steg. För några veckor sedan hävdade Europaparlamentet återigen att abort är en rättighet och krävde att den ska ingå i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Konservativa, patrioter och suveränitetsanhängare, med några få undantag, förblev mestadels bestämda i sitt avvisande. Detta är Europa. Allt annat är barbari. I dag måste vi minnas de miljontals oskyldiga helgon som godtyckligt berövas sin rätt att andas, att se solen, att simma i havet, att vandra i bergen, att läsa en bok, att lyssna på opera, att gifta sig, att få barn, att skriva en bok, att upptäcka en ny stjärna eller att uppfinna en medicin som botar cancer. Vi kommer aldrig att kunna uppskatta det onda som utvecklings- och befolkningskonferenserna har gjort mot världen.