Den italienska G7-mötets ”globala by

Vad återstår av G7-mötet i Apulien under den italienska premiärministern Giorgia Melonis ordförandeskap? Utan tvekan en extraordinär bild av kulturen, platserna och traditionerna i vårt land och i Puglia i synnerhet, men också en slutlig deklaration full av avsikter och viktiga ställningstaganden som de sju stora har gjort på den internationella scenen.

Det var en G7 när den kom ut ur lådan. Först och främst på grund av påvens närvaro, för första gången i dessa mötens historia. Faktum är att påven Franciskus var närvarande vid Outreach-sessionen och talade (med den korta versionen av sitt tal, som han sympatiskt erkände) om ämnet artificiell intelligens. Dessutom stod 2024 års evenemang värd för flera internationella aktörer, såsom cheferna för FN, Internationella valutafonden, OECD, Afrikanska utvecklingsbanken och Afrikanska unionen. Viktigt var också närvaron av internationella ledare som Volodymyr Zelensky för Ukraina, och ledarna för olika länder i Afrika och Medelhavsområdet, Brasilien, Indien och Förenade Arabemiraten. Detta är utan tvekan en viktig signal som detta G7 under det italienska ordförandeskapet ville sända ut: mötet hölls inte ”bakom stängda dörrar”, det ägde inte rum i en fästning för att försvara sig, utan på ett torg som var öppet för världen för att söka rättvisa och delade utvecklingslösningar. Det var inte ett möte mellan de stora i väst och resten av världen, och det var säkert det synsättet som premiärminister Meloni hade i åtanke när hon använde metaforen om byn på sin presskonferens. Meloni talade faktiskt om G7 i Apulien som en ”global by”, en plats där man kan upptäcka sin egen identitet för att få styrkan och intelligensen att tillsammans möta utmaningarna på det internationella schackbrädet.

En viktig faktor, som kanske var tydligare för insiders än för den nationella och internationella pressen (som var upptagen med att uppehålla sig vid detaljer som var allt annat än relevanta), var ledarnas gemensamma avsikter. En närhet som visas av det faktum att själva G7:s slutdeklaration redan var definierad och färdig dagen före undertecknandet, utan att vara föremål för stridigheter förrän strax före den slutliga ceremonin. Det var president Meloni själv som bad om konkretion och kompakthet från ledarna och som i gengäld fick ett mycket brett – vilket ofta händer i dessa sammanhang – men ytterst konkret och betydelsefullt dokument, fokuserat och centrerat kring de globala utmaningar som G7-länderna uppmanas att möta i dessa osäkra tider.

Det var naturligtvis omöjligt för detta forum att inte ta upp stora internationella kriser som konflikterna i Ukraina och Gaza, för att inte tala om de grogrunder för instabilitet som fortsätter att öka på den globala scenen.

Med utgångspunkt i den ryska aggressionen mot de ukrainska territorierna är åtagandet från mötet mellan de sju stora länderna kompakt och gäller, som premiärminister Meloni själv har sagt vid flera tillfällen, försvaret av det internationella rättssystem som reglerar förbindelserna mellan stater. En faktor som verkligen har äventyrats av den ryska aggressionen. I det här fallet är stöd till Ukraina uteslutet. En enad och kompakt position, långt ifrån de sprickor som vissa internationella aktörer hoppades finna bland de sju stora. Valet är att ytterligare stärka åtagandet att stödja det ukrainska folkets kamp, och det är värt att betona att det ekonomiska åtagande som mötet avslutades med var allt annat än en självklarhet i början av samtalen. Åtagandet innebär att 50 miljarder dollar kopplas till de extra vinster som kommer att genereras under de kommande åren genom att ryska tillgångar i Europa immobiliseras. Detta är ett mycket viktigt politiskt steg och ett steg som är av grundläggande betydelse när det gäller att uppnå enighet om målet. Under de kommande veckorna kommer spelet att spelas på utrikesministernivå för att exakt definiera hur denna mekanism ska fungera. Vissa förväntningar har redan framförts av ledare, bland annat Giorgia Meloni som förklarade för reportrar att det bör vara USA, Kanada, Storbritannien och Japan (efter en konstitutionell kontroll) som kommer att stå för finansieringen. För närvarande skulle faktiskt inte de europeiska nationerna och EU vara direkt involverade. Man måste komma ihåg att de flesta av de ryska tillgångar som ligger på bordet är immobiliserade i Europa och det är därför dessa länder som kommer att behöva ställa garantier för återbetalningen av lånet under de kommande åren. Ett beslut som i vilket fall som helst måste gå genom Europeiska rådet och därmed ansluta sig till det svåra spel som spelas i Bryssel i dessa dagar.

De sju stora ländernas åtagande bekräftar därmed det stöd som har gjort det möjligt för Ukraina att undvika nederlag under de senaste två åren. Vad som är säkert är att ett så stort lån, särskilt vid en tidpunkt då de ryska styrkorna förbereder sig för den nya sommaroffensiven (som kan inledas med kraft redan under de närmaste veckorna), har skapat vissa tvivel om dess hållbarhet i framtiden, särskilt när de ryska tillgångarna ska frysas upp. Ett perspektiv som även framhölls av premiärminister Meloni, som dock betonade att ett eventuellt återlämnande av dessa tillgångar måste ske genom en verklig fredsprocess, i vilken ett kapitel om kostnaderna och ansvaret för återuppbyggnaden också skulle ingå. En väg som skulle kräva solida grunder och inte enbart propagandistiska sådana, som de som finns i det fredsförslag som Putin har lagt fram de senaste dagarna och som i själva verket bara skulle öppna vägen för en fredsprocess om Ukraina övergav de ukrainska regionerna.

Frågan om konflikten i Mellanöstern togs sedan upp i sin helhet, både i den slutdeklaration som undertecknades av de sju stora och i värdländernas inlägg under toppmötets ”outreach session”. Framför allt kom utsikterna – med stöd av de sju – till en tvåstatslösning starkt tillbaka, även som ett långsiktigt instrument för att förhindra en upptrappning i regionen. Ett perspektiv som dock omedelbart skulle avvärjas genom det stöd som ingår i förklaringen för det amerikanska medlingsförslaget om eldupphör i Gaza och omedelbart frisläppande av all israelisk gisslan. En process som måste gå hand i hand med en ökning av det humanitära biståndet till civilbefolkningen, ett åtagande – som även premiärminister Meloni påminde om – som Italien starkt har drivit under dessa månader av konflikt.

Om man fortfarande tittar på det globala schackbrädet kan kopplingen (som förvisso betonades av det italienska ordförandeskapet) mellan styrande migrationsfenomen och behovet av att ompröva modellen för utveckling och samarbete med de länder som flödena utgår ifrån inte undgå att falla i ögonen. En modell som i allt högre grad måste kopplas till ett partnerskap som bygger på en relation mellan jämlikar, så att dessa länder kan blomstra med de resurser de redan har och därmed eliminera alla faktorer som utlöser migration. Det viktiga arbetet kommer att vara det som premiärminister Meloni föreslår, dvs. systematiseringen av de tre stora projekt som för närvarande tittar på dessa länder, från Matteiplanen för Afrika (ett italienskt initiativ), via EU:s Global Gateway, till partnerskapet för global infrastruktur och investeringar, som lanserades för två år sedan av G7-länderna själva.

Det är ett arbete som rör ren energi, teknik, jordbruksproduktion, fram till de afrikanska ekonomiernas deltagande i den globala värdekedjan, för att öka välståndet i dessa länder. En ny och gemensam strategi för samarbete med den afrikanska kontinenten är utan tvekan det bästa sättet att ta itu med den akuta frågan om att styra migrationsströmmarna. Ett gemensamt åtagande som för första gången kommer upp på G7-agendan på uppmaning av Italien. Förhoppningen är att dessa deklarationer ska syfta till att ta itu med de grundläggande orsakerna till migration, med början just i rätten att inte emigrera, att i sitt eget land finna alla möjligheter att leva ett fullvärdigt och hedervärt liv. Åtagandet kan naturligtvis inte bortse från kampen mot illegal invandring och människosmugglare. Premiärminister Meloni talade inför journalister om en ”global koalition” mot människohandlare, ett fenomen som skapar en ny form av slaveri, en affärsvolym som för närvarande överstiger vapenhandeln och endast överträffas av narkotikahandeln.

Modellen för att bekämpa denna människohandel kunde bara komma från Italien. Det är domarna Falcones och Borsellinos berömda motto ”följ pengarna” i kampen mot maffian som är den referens som denna koalition måste ha i kampen mot den olagliga invandringen. Allt detta genom en rad gemensamma initiativ såsom informationsutbyte mellan nationella underrättelsetjänster, gemensamma utredningar och harmonisering av lagstiftning om förverkande av olagliga vinster. Mot bakgrund av detta fattades beslut om att ge inrikesministrarna i uppdrag att utarbeta en handlingsplan som ska antas så snart som möjligt.

Från nationell identitet till internationella utmaningar. Den ”globala by” som Giorgia Meloni talade om måste under de kommande månaderna kunna följa upp och konkretisera det som står i slutdeklarationen. Detta är mycket angelägna och hjärtefrågor, särskilt i det europeiska klimatet med en pågående politisk omorganisation i kanslihusen och samtidigt ett spöke av instabilitet och krig vid de östra gränserna.