Subscribe
Det finns några kategorier som verkligen har satt takten i de senaste amerikanska valen. Som exempel kan vi titta på influencers och de som har gjort valstöd till ett element som syftar till att öka deras popularitet. VEM DE ÄR OCH VARFÖR VI TALAR OM DEM De är stjärnor av alla rang som i den senaste valkampanjen kände ett behov av att säga sitt i frågor som de ofta inte hade förberett sig särskilt väl inför. Även om det naturligtvis är viktigt att stödja yttrandefriheten för alla medborgare, måste det sägas att den nya tekniken och de nya sociala konstruktioner som har uppstått ur den har breddat publiken för vissa människor. Och samma människor borde kanske mer uppmärksamt överväga värdet av sina ord. I det här fallet talar vi inte om ”vikt” – och vi kommer snart att se varför – utan om värde och förberedelse i ämnen där det finns risk för verklig felinformation. Det finns många som har engagerat sig för Kamala Harris genom möten, videor, framträdanden, inlägg på sociala medier, intervjuer och uttalanden som är utformade för att fånga nättidningarnas höjdpunkter under en kvart. Det har också funnits stöd för tycoonen, säkert. Men dessa kom från mycket mindre inflytelserika personligheter som tillsammans inte samlar dussintals Oscars, olika priser som vunnits eller tusentals exemplar av böcker och skivor som sålts. En specifik vikt, på valfronten, som skiljer sig mycket åt mellan de påverkare som har stöttat de två kandidaterna. Man behöver bara tänka på en artist av Taylor Swifts kaliber som med sitt foto och orden ”barnlös kattdam” uttryckte sin preferens inför den oceaniska skaran av hennes följare på sociala medier. FÖRVÄNTNINGAR OCH FAKTA Med denna volym av eld i media var demokraternas förväntan att säkert se en stark förändring i den allmänna opinionen till deras fördel. Särskilt bland minoriteter, främst latinamerikaner, som i stället röstade i massor på republikanernas kandidat. Om det skedde en förändring var den i slutändan praktiskt taget irrelevant. Det måste också sägas att vissa analytiker dagarna efter valet (även om sådana specifika analyser bara kan göras i efterhand) hävdade att demokraterna uppnådde motsatt effekt. Den ständiga närvaron av filmstjärnor, musikstjärnor, showbusinesspersonligheter och kulturpersonligheter som bombarderade sina följare – för det var vad det handlade om – med ständiga stöduttalanden för Kamala Harris och angrepp på Donald Trump, skulle ha förändrat en del av de amerikanska medborgarnas uppfattning om den demokratiska kandidaten. Från att ha varit folkets dotter, tillhört en minoritet och eventuellt blivit USA:s första kvinnliga president, uppfattades hon i stället som elitens utvalda, över den vanliga människans, den genomsnittliga amerikanska medborgarens, förväntningar och behov. Denna situation kan också avläsas genom att granska Harris röstresultat, där hon vinner en jordskredsseger i de stora stadskonglomeraten och får storstryk på den amerikanska landsbygden och i småstäderna. DET ÄR RÖSTARNA SOM BERÄKNAR Vad vi alltså har kunnat konstatera i denna valomgång är att stora stjärnor med svindlande antal följare på sociala medier rör sig lite eller ingenting.
I det här fallet var de demokratiska spinndoktorernas lättsinne, än en gång uppenbarligen, att underskatta väljarnas värde och intelligens. Väldigt få medborgare låter sig påverkas av den (om än globala) stjärna som mer eller mindre förtäckt talar om för dem vem de ska rösta på. I stället är det många fler som tittar på de enkla frågorna, som berör dem personligen i deras vardag, och som tittar på de svar som det ena eller andra politiska partiet har gett tidigare och lovar att ge i framtiden om de blir valda. Att förlita sig på stjärnor är enkelt och suggestivt, medan det är mer komplext och ansträngande att arbeta på ett allsidigt sätt med frågor, men i slutändan såg vi vad som lönade sig i det här valet.