Den tjugoåttonde ”stjärnan” i Europas Firmament

Bosnien och Hercegovina på väg mot EU-medlemskap.

Det skulle bli den tjugoåttonde ”stjärnan” på det europeiska firmamentet

Den 21 mars förra året fattade Europeiska rådet ett viktigt beslut. De bemyndigade inledandet av de förfaranden som krävs för att Bosnien och Hercegovina skall kunna anslutas som medlemsstat i Europeiska unionen. Detta beslut har stor betydelse av många skäl och har gett upphov till diskussioner i flera viktiga länder i Europa.

Flera europeiska länder, däribland Nederländerna, Danmark, Frankrike och Estland, har uttryckt betydande oro över genomförandet av olika reformer. Enligt Europeiska rådets webbplats anser dessa länder att nya konstitutionella lagar och vallagar är nödvändiga för att säkerställa jämlikhet och icke-diskriminering, stärka rättsstatsprincipen och bekämpa korruption och organiserad brottslighet. Dessutom betonar dessa länder vikten av att upprätthålla positiva geopolitiska relationer med Ryssland och Vitryssland, samtidigt som mänskliga rättigheter och pressfrihet upprätthålls. Dessa frågor är av stor vikt och kräver noggrann uppmärksamhet och övervägande.

Bosnien-Hercegovina är ett land som har stått inför många utmaningar sedan det bildades 1992, efter upplösningen av Jugoslavien. De första åren av dess existens präglades av en brutal konflikt mellan tre etniska grupper – bosniakerna, kroaterna och serberna. Konflikten varade i tre år, och det var inte förrän 1995 som freden slutligen upprättades genom ingripande av FN och Nato. Som en del av fredsfördragen utplacerades militära kontingenter i området för att se till att fred och stabilitet upprätthölls. Än i dag står Bosnien och Hercegovina inför utmaningar, och det är viktigt att skapa en övergripande förståelse för landets sammansättning och de problem som det står inför.

Efter konflikten i Bosnien fattades ett beslut om att dela upp landet i tre olika områden. Det första området är känt som Federationen Bosnien och Hercegovina, som omfattar hela den västra regionen och en betydande del av det centrala inlandet. Detta område omfattar större städer som Sarajevo och Tuzla. Det andra området är Serbiska republiken Bosnien och Hercegovina, som täcker norra och östra delen av landet, huvudsakligen motsvarande den serbiska gränsen. Slutligen är Brčko-distriktet i nordost en liten region med administrativt självstyre.

Bortsett från det autonoma distriktet Brčko delades Bosnien och Hercegovina i två enheter 1995 – Federationen Bosnien och Hercegovina, som till stor del representerar den bosniakiska och kroatiska befolkningen och täcker 51% av landets territorium, och Republika Srpska, som representerar den serbiska befolkningen och täcker 49% av landet. Var och en av dessa enheter har sitt eget styrsystem som omfattar en rad avtal mellan olika samhällen för att säkerställa rättvis representation och administration.

I själva verket är Bosnien-Hercegovina ett land där tre distinkta etniska grupper med olika religiösa övertygelser samexisterar – de muslimska bosniakerna (50,7% av befolkningen), de ortodoxa serberna (30,7%) och de katolska kroaterna (15,2%). Det är viktigt att betona att Bosnien och Hercegovina kommer att bli det första europeiska landet med muslimsk majoritet när det går med i EU.

Den politiska och institutionella ramen är likaledes komplex: Republikens ordförandeskap innehas i själva verket i huvudsak av ett triumvirat, med tre medlemmar som valts genom allmänna val, var och en från sin egen etnisk-religiösa referensgrupp. År 2022 valdes bosniaken Denis Bećirović (SDP, S&D), kroaten Željko Komšić (DF, pro-S&D) och serben Željka Cvijanović (SNSD, f.d. pro-S&D).

Ordförandeskapet och det parlamentariska systemet i Bosnien och Hercegovina är en komplex och unik politisk struktur. Medan det finns en ideologisk kontinuitet mellan de tre medlemmarna i ordförandeskapet, är den parlamentariska bilden mer invecklad. I detta fall väljs de 42 parlamentarikerna på ett jämnt fördelat sätt, med 28 i den bosniakisk-kroatiska federationen och 14 i den serbiska republiken. Det första partiet som uteslöts var Demokratiska aktionspartiet (SDA), som anses vara pro-PPE. Med 17,23% av rösterna och 9 mandat har SDA vuxit fram som en betydande politisk kraft i regionen.

Men första platsen räckte inte för att få den nationella regeringen, så mycket att majoriteten (ganska svag med bara 23 mandat av 42) ser SNSD och SDP vid makten i koalition med de bosniska ”tvillingarna” i kroatiska HDZ (PPE), de konservativa i Folk och rättvisa (NiP, NI) och de liberala i Naša Stranka (ALDE). Regeringen leds av Borjana Krišto (HDZ, EPP), en representant för den kroatiska befolkningen, som förmodligen valdes för att ”behaga” katolikerna med tanke på att partiet till den kroatiska ledamoten av ordförandeskapet hamnade i opposition med denna manöver. Det bör understrykas att Krišto är den första kvinnan som innehar ordförandeskapet för Bosnien och Hercegovinas råd, vilket är ytterligare ett tecken på en förnyelseprocess i landet.

Bosnien och Hercegovinas anslutning till Europeiska unionen möjliggjordes tack vare gemensamma ansträngningar av en grupp nationer från Central- och Sydeuropa. Dessa länder inkluderar Österrike, Kroatien, Tjeckien, Grekland, Italien, Slovakien och Slovenien som tillsammans skrev ett gemensamt brev via sina respektive ministrar för Europafrågor för att driva på förhandlingarna. Beslutet att öppna Bosnien-Hercegovina för Europeiska unionen har tagits med stor tillfredsställelse av Giorgia Meloni (FdI, ECR). Hon anser att denna händelse kommer att sända ett klart och otvetydigt budskap till hela västra Balkan.

Bosnien och Hercegovina är ett land som har strategisk betydelse i Balkanregionen. Ett medlemskap i EU skulle få långtgående konsekvenser för det politiska landskapet i regionen. Det skulle avsevärt försvaga Serbiens inflytande i området och bidra till att skapa en motvikt till Rysslands ökande engagemang på Balkan. Vägen till EU-medlemskap för Bosnien och Hercegovina är dock inte utan utmaningar.

För det första skulle landet bli det första landet med muslimsk majoritet att ansluta sig till EU, vilket skulle kräva att bosnierna fick rätt till fri rörlighet. Detta skulle oundvikligen leda till kulturella förändringar och anpassningar som kan vara svåra att hantera. För det andra står Bosnien och Hercegovina inför olika ekonomiska och sociala utmaningar som måste lösas innan landet kan ansluta sig till EU. Landet har de högsta nivåerna av inkomstskillnader i Europa, med en Gini-koefficient som är en anledning till oro. Landet har också en låg fertilitet och en hög arbetslöshet på cirka 34%. BNP per capita är bara drygt hälften av Bulgariens, det sista EU-landet i denna rankning.

Sammanfattningsvis har den senaste utvidgningen av Europeiska unionen till att omfatta Bosnien och Hercegovina betydande konsekvenser för investeringspotentialen i Balkanregionen.
Denna utvidgning innebär ett unikt tillfälle för länderna i regionen att dra nytta av EU:s ekonomiska och politiska integration. Utvidgningsprocessen kommer dock inte utan sina utmaningar. Etniska och religiösa skillnader, gränsförvaltning och intern migration är särskilt komplexa frågor som måste hanteras effektivt för att säkerställa att denna expansion blir framgångsrik på lång sikt.

Som vi såg har Balkanregionen en historia av etniska och religiösa konflikter, vilket ofta har lett till politisk instabilitet och ekonomisk underutveckling. Därför är det viktigt att hantera dessa skillnader på ett lyhört och inkluderande sätt. Detta kommer att kräva betydande insatser från både EU och de lokala myndigheterna för att främja dialog, förståelse och respekt mellan olika befolkningsgrupper.

Gränsförvaltning är en annan stor utmaning som måste hanteras för att säkerställa en framgångsrik integration av Bosnien och Hercegovina i EU. Dessutom är hanteringen av intern migration inom unionen också en avgörande fråga som måste beaktas.

I slutändan innebär utvidgningen av EU alltid både möjligheter och utmaningar, och en framgångsrik hantering av dessa utmaningar kommer att vara avgörande för den långsiktiga framgången för denna utvidgning. Genom noggrann planering, samarbete och ett effektivt genomförande av politik och bestämmelser kan EU och de lokala myndigheterna se till att denna expansion leder till en mer välmående, stabil och integrerad region.