Subscribe
Gör Europa tillräckligt för att styra processen med att införliva artificiell intelligens i vårt dagliga liv? Det är en fråga som vi är starkt uppmanade att besvara, särskilt nu när vi står inför en ny kurs för Europa, som dikteras av valet till Europaparlamentet.
Under tiden måste vi utgå från att AI inte är en helt ny teknik som dyker upp i vår vardag för första gången under de senaste månaderna. Det är en teknik som på olika sätt redan har använts i flera år. Istället är det tillgången till stor datorkapacitet (tack vare tekniska framsteg inom hårdvaruområdet), tillsammans med enorma mängder data som finns tillgängliga online (vilket behövs för att ”träna” AI), som har gjort att denna teknik har kunnat explodera.
Med tiden har information om AI flyttat från vetenskapliga artiklar till den allmänna pressen. Detta har lett till en jakt på sensationalism och klickbetesartiklar som beskriver domedagsscenarier eller AI:s oöverträffade (och ofta svårgranskade) kapacitet. I och med att information om AI har flyttats till mainstreampressen har frågan blivit en del av vardagen för EU-medborgarna, som främst lockas av att vissa plattformar är enkla att använda och att man kan uppnå betydande resultat när det gäller att skapa innehåll med liten eller ingen ansträngning.
Det har inte saknats kritiska inslag i användningen av dessa tekniker, från fenomen som bedrägerier och vilseledande reklam med hjälp av deepfake-verktyget till verkliga fall av spridning av pornografiska bilder som skapats av AI som reproducerar kända personers egenskaper. Låt oss inte heller räkna med hur AI har kommit in i våra skolor och universitet på ett stort sätt, och hur våra lärare är fast beslutna att hitta lösningar för att identifiera när AI har hjälpt till i produktionen av en students arbete.
Så, gör Europa tillräckligt? Låt oss börja i början av debatten: Europeiska rådet i oktober 2020, då EU:s ledare inledde diskussionen om den digitala omställningen. Där uppmanades kommissionen att hitta lösningar för att öka offentliga och privata, europeiska och nationella investeringar i artificiell intelligens och främjande av denna.
I april 2021 lade kommissionen fram ett förslag till en första förordning om AI i syfte att harmonisera reglerna för denna teknik. Målet att öka förtroendet för AI och dess utveckling är också uttalat.
Rådets ståndpunkt om förordningen godkänns i december 2022. Då börjar vi tala om att AI som släpps ut på EU-marknaden måste ha säkerhetsstandarder och följa reglerna för grundläggande rättigheter samt EU:s värdesystem. Det krävs alltså månader av förhandlingar för att nå en överenskommelse om förordningen mellan rådet och parlamentet ett år senare (december 2022). Detta avtal kommer att tillämpas från och med 2026.
Det slutliga gröna ljuset för förordningen kommer den 21 maj 2024, då rådet – genom att godkänna denna akt – för första gången sätter en global standard för AI-reglering. Men är detta tillräckligt?
Den italienska regeringen driver faktiskt på debatten om dessa frågor, särskilt med tanke på en ansvarsfull användning av denna teknik och kampen mot skadlig användning. Tänk t.ex. på upphovsrätt och dess tillämpning på innehåll som genereras av AI utifrån data som finns tillgängliga online (som förmodligen också omfattas av upphovsrätt). Regeringens vilja är att stödja, först och främst i Bryssel, stärkandet av rättigheterna för dem som producerar innehåll. Det finns också stöd för etiska principer som sätter människan i centrum och inte tekniken och dess utveckling. Det som kanske behövs mest i detta sammanhang är uppmärksamhet för att undvika degenerering och omoralisk användning av teknik som, om den regleras på ett rimligt sätt, verkligen kan underlätta medborgarnas vardag. På nationell nivå, och sedan även på EU-nivå, verkar det som om det också krävs en uppdatering av upphovsrättslagarna på det här området. Tyvärr verkar utmaningen i detta avseende vara ojämlik, särskilt om vi tänker på hur lång lagstiftningsprocessen är (både nationellt och på EU-nivå) i förhållande till de språng framåt som tekniken kan göra på bara några månader.
Detta är en verklig utmaning som de nationella regeringarna och de europeiska institutionerna måste vända till en möjlighet för tillväxt – inte bara ekonomisk. Allt detta innebär ett stort ansvar för Europa, som inte kan låta bli att spela en ledande roll i detta skede genom att begränsa riskerna i ett landskap som på många sätt fortfarande är helt okänt. Vi står förmodligen inför en vändpunkt i mänsklighetens historia och teknik. En vändpunkt på samma nivå som uppfinningen av tryckkonsten, införandet av ånga i produktionsprocesser eller uppfinningen av förbränningsmotorn. Ett verkligt paradigmskifte som måste göra oss redo som nationer och som Europeiska unionen.
Ett första koncept som EU bör anamma är det som handlar om att styra förändring. Införandet av AI i medborgarnas vardagsliv kommer med nödvändighet att leda till förändringar. Oavsett om de är sociala, kulturella eller politiska måste de kanaliseras till processer som är styrbara, förutsägbara och kontrollerbara. I den meningen är utmaningen för EU att skapa ett slags kontrollcenter som kan analysera de riskfaktorer som AI medför. Detta måste ske både mot bakgrund av den mycket snabba tekniska utveckling som vi har vant oss vid och i analysen av de processer och förändringar på medellång och lång sikt som påverkar vårt samhälle. Analys och förutseende är därför de viktigaste faktorerna för att skydda medborgarna på alla områden som rör individens personliga och offentliga sfär: från skydd av arbetstillfällen som hotas av AI:s (inte alltid verkliga och sanna) potential, till ett kraftfullt försvar av individens grundläggande rättigheter, genom att undersöka säkerheten och riskerna med införandet av AI på vissa områden som är känsligare än andra.
I början av den här artikeln talade vi om hur information om AI med tiden har flyttats från vetenskapliga artiklar till mainstream-press och hur detta har utarmat kunskapen om denna teknik. En av de saker som man bör fokusera på på europeisk nivå är faktiskt att samla kunskap genom att skapa en gemensam forsknings- och utvecklingspool för denna teknik. Att låta privata företag få företräde är definitivt inte det bästa sättet att skydda medborgarnas intressen när det gäller personliga rättigheter och dataskydd. Denna teknik, som är så viktig att den lätt kan anses förändra spelreglerna på så många olika områden, kan bara studeras på ett gemensamt sätt inom de europeiska institutionerna.
Samtidigt kan man inte låta bli att stödja företag och start-ups som vill satsa på forskning och utveckling inom AI-området. Att lämna dessa idékluster ute på den internationella marknaden kan vara mer av en risk än en fördel. Privat kapital kan ha andra intressen än allmänhetens och EU:s förväntningar. Risken är att en ogenomskinlig användning av denna teknik kommer att normaliseras i affärernas namn och kanske till och med undergräva den barriär som EU har rest på rättighetsfronten.
Slutligen får vi inte glömma att EU består av människor och att medborgarna måste ges möjlighet att använda den nya tekniken på bästa sätt. De siffror för 2023 som Europeiska kommissionen publicerade om digital kompetens talar om en genomsnittlig digital kompetens på 6,2 av 10. Detta får en att inse hur viktigt det kan vara att skapa kampanjer för digital kompetens som syftar till att utbilda medborgarna i korrekt användning inte bara av vanliga IT-medel, utan framför allt av modern AI-relaterad teknik. En väg som skulle vara mycket användbar från de tidigaste stadierna av utbildningen och gradvis leda till alltmer specialiserade kunskaper och färdigheter.