Det kommande Italien och den nya europeiska kursen

Börjar de konservativas framtid i Italien?

Valomgången för att välja det nya parlament som ska styra Italien efter Draghi-regeringens fall avslutades för några dagar sedan.

Valet har lett till att Fratelli d’Italia, det konservativa partiet som leds av Giorgia Meloni, som också är ordförande för ECR, bokstavligen har segrat.

En triumf som inte kan förenklas som en ”proteströst” utan har en mycket djupare och viktigare grund.

Italienarna har faktiskt gjort ett exakt och tydligt val, de har valt sammanhållningen och trovärdigheten hos en ledare och ett parti som aldrig har motsagt sig självt i sin existens, utan tvärtom bekräftat sitt tänkande genom att lägga fram ett mycket exakt regeringsprogram.

En seger för idéer och en ledare som kan förkroppsliga och representera dessa idéer på ett perfekt sätt.

En seger som har sin grund i tre mycket exakta faktorer: konsekvens, trovärdighet och förberedelser, grundpunkter som skulle kunna bli de för alla europeiska konservativa partier.

Men hur ser framtiden ut för Italien?

Trots de som hoppas på skändliga val har Giorgia Meloni tydliga och skarpa idéer: ekonomiskt stöd, större europeisk representativitet, atlantism, det är i huvudsak nyckelorden för den kommande regeringens första fas.

Det svåra nationella och internationella scenariot kommer förvisso att leda till obligatoriska och ansvarsfulla val, men samtidigt kommer de att vara den främsta bundsförvanten för dem som, i likhet med Giorgia Meloni, vill ge Italien och de europeiska konservativa partierna i allmänhet en ledande roll i inriktningen av gemenskapspolitiken.

Ingen omvälvning, inget hot om ”italexit”, bara en legitim önskan att ge sitt eget land en roll som inte längre är en stödspelare i viktiga val.

En verklig testbädd för de konservativa krafterna, som säkerligen kommer att betrakta de italienska valen och målen som en föregångare för framtida politik.

Den framtida italienska ledaren har därför ett dubbelt ansvar, i första hand gentemot sitt eget land, men också gentemot de konservativa krafter som förenas under den europeiska konservativa gruppens (ECR) fana.

Vi är dock övertygade om att hon kommer att kunna förkroppsliga båda rollerna på bästa möjliga sätt och att den italienska rollen kommer att bli den nya kursen för ett mer enat, fritt och konservativt Europa.

FeMo

The text was translated by an automatic system