Frågan om Västsaharas luftrum har tagit en kritisk vändning i de diplomatiska relationerna mellan Spanien och Marocko. Trots pågående diskussioner mellan de två regeringarna verkar situationen ha utvecklats utan den nödvändiga klarheten, i en miljö som präglas av oklarhet.
I åratal har luftrummet i den tidigare spanska kolonin hanterats av flygledare från Kanarieöarna, i enlighet med internationell lag och under överinseende av FN-organet International Civil Aviation Organization (ICAO).
Det har dock visat sig att Marocko nu kontrollerar mellan 15 och 20 procent av detta luftrum, vilket innebär en betydande förändring i förvaltningen av territoriet. Denna fråga gäller inte bara områdets suveränitet utan också inverkan på de bilaterala förbindelserna och Spaniens ekonomiska intressen, särskilt på Kanarieöarna.
I mars 2022 tog Spanien ett viktigt steg mot en lösning på konflikten om Västsahara genom att ändra sin ståndpunkt om den autonomiplan som Marocko föreslagit för den tidigare kolonin. Detta beslut, som förändrade den politiska balansen i regionen, ledde till förhandlingar mellan de två länderna om vad de har kallat ”samförvaltning av luftrummet”.
Detaljerna i dessa förhandlingar är fortfarande hemliga.
Utrikesdepartementet har undvikit att ge detaljer, vilket har skapat osäkerhet både politiskt och hos allmänheten. Under tiden har konkreta åtgärder vidtagits som stärker Rabats inflytande över området, till exempel det ensidiga upprättandet av flygförbudszoner och ändringen av ICAO:s beteckningar för flygplatser i Västsahara, vilket ytterligare komplicerar situationen.
Att Marocko de facto övertar luftrummet är betydelsefullt, särskilt i ett ekonomiskt sammanhang som Kanarieöarnas, en region som är beroende av turism och flygförbindelser för sin utveckling.
Experter och lokalpolitiker är oroliga för att Marocko, om landet tar full kontroll över flygtrafiken i området, kan införa flygbegränsningar eller ändra rutter som påverkar regionen negativt.
Trots oron har Pedro Sánchez socialistregering intagit en tvetydig hållning.
Minister Albares har i parlamentet dementerat rapporterna om en nära förestående överföring av luftrummet, avfärdat oron som ”rykten” och hävdat att det finns en ”tydlig färdplan” mellan de två länderna.
I detta sammanhang blir situationen ännu mer komplicerad av Marockos användning av västsahariskt luftrum för militära aktiviteter, vilket har påverkat säkerheten för flygtrafiken i området. Interna rapporter från Aena och andra spanska luftfartsmyndigheter har belyst svårigheterna med att hantera flygtrafiken i dessa områden, med ett stort antal incidenter och bristande kommunikation mellan de inblandade parterna.
Förekomsten av farliga zoner, som ensidigt aktiverats av Marocko utan samordning med Spanien, har ökat säkerhetsriskerna i regionen. Dessa åtgärder, i kombination med oförmågan att garantera sök- och räddningstjänster i vissa delar av Västsahara, understryker de tekniska och diplomatiska utmaningar som Spanien står inför när det gäller att hantera regionen. Dessa utmaningar förvärras ytterligare av Marockos ensidiga agerande, som fortsätter att undergräva Spaniens förmåga att upprätthålla kontrollen över luftrummet.
Medan de spanska myndigheterna insisterar på att förhandlingarna är begränsade till den tekniska förvaltningen av luftrummet, har Marockos ensidiga agerande och den spanska regeringens brist på insyn gett upphov till växande oro.
Situationen är fortfarande osäker, och i takt med att förhandlingarna fortsätter verkar riskerna för regionens säkerhet och stabilitet öka. Nyckeln kommer att ligga i hur dessa diskussioner hanteras och hur mycket öppenhet Sánchez regering beslutar att ge allmänheten och lokala myndigheter.
Den fortsatta oklarheten kring dessa förhandlingar är alarmerande, eftersom bristen på tydlig kommunikation bara fördjupar osäkerheten för Spanien och dess regioner som direkt påverkas av denna fråga. Insatserna är höga och hanteringen av tvisten om Västsaharas luftrum kan få bestående konsekvenser för den politiska, ekonomiska och säkerhetsmässiga dynamiken mellan Spanien och Marocko.