fbpx

Direktivet om audiovisuella medietjänster

Juridisk - augusti 27, 2024

År 2010 beslutade Europeiska unionen att samordna regleringen av audiovisuella medietjänster genom ett direktiv, som vanligtvis förkortas AMSD och reviderades 2018.
Audiovisuella medietjänster omfattar endast antingen TV-sändningar eller audiovisuella medietjänster på begäran, plus videodelningsplattformar.
AMSD kräver att leverantörer av audiovisuella medietjänster ska göra åtminstone sina kontaktuppgifter, den medlemsstat som har jurisdiktion över dem och de behöriga tillsynsorganen lättillgängliga för sina kunder.
Det är synd att direktivet bara ger medlemsstaterna möjlighet att kräva att leverantörer av medietjänster offentliggör information om ägandeförhållanden.
Direktivet ger medlemsstaterna möjlighet att vidta åtgärder som främjar audiovisuella medietjänster av allmänt intresse.
Även här hade det varit önskvärt med en mer detaljerad strategi, om man tänker på historia, konst, kultur och vetenskap som områden där audiovisuella medietjänster skulle kunna göra stor nytta för sina mottagare.
AMSD förbjuder alla former av audiovisuella kommersiella meddelanden för tobak, inklusive elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare, men inte för alkoholhaltiga drycker.
Förbudet mot tobaksreklam omfattar även tobakssponsring av program.
Reklam för läkemedel som är receptbelagda i en medlemsstat är inte heller tillåten.
För medietjänster på begäran måste leverantörer som omfattas av direktivet inkludera minst 30 procent europeiska verk.
Ur ett konservativt perspektiv verkar detta krav inte vara särskilt meningsfullt.
Det bör vara verkens kvalitet och attraktionskraft som avgör om de ingår i en tjänsteleverantörs portfölj, snarare än en lagstadgad skyldighet.
Lyckligtvis gäller denna bestämmelse inte för små leverantörer.
För TV-sändningar gäller att evenemang av stor betydelse inte får omfattas av ensamrätt och att de i huvudsak måste kunna sändas gratis.
Evenemang av stort intresse kan vara föremål för exklusivitet, men alla programföretag måste ha möjlighet att tillhandahålla korta nyhetsrapporter om det.
AMSD definierar inte ”högintressant”, så denna term lämnas antingen till samreglering (som direktivet främjar) eller till nationell och europeisk rättspraxis.
I direktivet ges tre exempel på evenemang av stor betydelse: Olympiska spelen, fotbolls-VM och fotbolls-EM.
På den positiva sidan vet vi åtminstone att dessa evenemang inte kan anses vara av ”stort intresse”; på den negativa sidan beklagar vi att alla tre exemplen hänför sig till idrottsvärlden, som om det inte fanns några andra typiska evenemang av stor betydelse i samhället.
AMSD tillhandahåller fyra tolkningskriterier för att evenemang ska anses vara ”av stor betydelse”:
(i) De måste vara enastående,
(ii) De måste vara av intresse för allmänheten,
(iii) de måste organiseras i förväg av en evenemangsarrangör, som
(iv) säljer de rättigheter som är knutna till dessa evenemang.
Det fjärde kriteriets monetära karaktär kan också kritiseras, eftersom det kan finnas ett evenemang av stor betydelse för samhället vars rättigheter inte är föremål för marknaden, t.ex. en stor statsmans begravning.
För produktion och distribution av europeiska TV-program kräver AMSD en tröskel på minst 50 procent av sändningstiden. Dessutom skall europeiska verk som nyligen skapats av oberoende producenter få antingen 10 % av sändningstiden eller 10 % av programbudgeten.
För genomförandet av AMSD inrättas en kontaktkommitté under kommissionens överinseende.
Kommittén består av företrädare för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.
Det inrättas emellertid också en europeisk grupp av regleringsmyndigheter för audiovisuella medietjänster (ERGA), som består av företrädare för nationella regleringsmyndigheter och/eller organ inom området audiovisuella medietjänster.
Denna mångdubbling av byråkratin är beklaglig.
ERGA har dessutom till uppgift att bistå kommissionen med teknisk expertis, men borde inte den superstrukturerade kommissionen trots allt ha det?
Källa till bilden: CSA Belgien