ECR Party Culture Weekends är tillbaka, de initiativ som organiseras av Europeiska konservativa partiet för att lansera konkreta förslag som kommer att bli en integrerad del av valprogrammet inför valet till Europaparlamentet i juni 2024.
Den här gången är det Cypern som står i centrum för evenemanget: öriket utgör en av de mest speciella realiteterna på den europeiska scenen, både ur historisk och geopolitisk synvinkel. Cypern har alltid varit en av de mest mystiska och fascinerande öarna, enligt den grekiska mytologin gav stränderna i Paphos (i sydvästra delen av landet) liv åt den grekiska skönhetsgudinnan Afrodite, i många delar av landet är den venetianska närvaron fortfarande stark mellan slutet av 1400-talet och slutet av 1500-talet påverkade den djupt vissa städer som Famagusta och Nicosia, den ottomanska invasionen och dominansen under 1600-, 1700- och 1800-talen delade landet i en nordlig del med ottomansk majoritet, som än idag erkänner sig själv som en ”fristående turkisk republik”, och en ortodox sydlig del.
Cypern har varit en självständig republik sedan 1960, då Storbritannien beviljade självständighet genom att välkomna ön i samväldet. Sedan dess har landet successivt strukturerat sig och bildat ett samhälle som, trots den komplicerade uppdelningen av landet i turkisk- och grekisk-ortodoxa intressesfärer, trots att det ligger några kilometer från Libanon och gränserna till Syrien och Israel, trots att det drabbades av en allvarlig bankkris 2013, håller en hög standard. BNP per capita ligger nästan på samma nivå som i utvecklade länder som Italien och Japan, och Human Development Index är också högre än det italienska och ligger nära det franska.
Denna utveckling var möjlig av två huvudsakliga skäl: för det första blev ön snart ett skatteparadis som lockade investerare från Asien och Mellanöstern samt från Ryssland; för det andra har ön gjort enorma investeringar i turism. Det räcker med att säga att över 2 miljoner turister per år åker till Cypern (fler än den totala lokalbefolkningen) och det anses vara den första turistindustrin i världen för infrastrukturer avsedda för denna typ av verksamhet.
Det är därför Cypern utgör en mycket viktig korsväg, vilket fick ECR att välja denna plats för kulturhelgen som kommer att hållas den 28-31 mars. På morgonen fredagen den 29:e kommer prof. Hanns Gissurarson, statsvetenskaplig akademiker vid Islands universitet, som kommer att ta upp analogierna och skillnaderna mellan klassiskt (sydeuropeiskt) och konservativt (nordeuropeiskt) tänkande; därefter kommer en workshop att hållas om möjliga konkreta lösningar i en situation med en regering med färre befogenheter. Vi besöker byn Leukara och äter lunch på en av de lokala vingårdarna innan vi anländer till Nicosia.
Lördagen den 30 mars kommer att vara full av idéer, med några paneler på hög nivå: en kommer att handla om strategin för hållbar energi i Europa, med inlägg av den cypriotiske energiministern George Papanastasiou (Ind.), prof. Alan Riley från Atlantic Council, generaldirektören för Nuclear Europe Yves Desbazeille, generaldirektören för World Nuclear Association Sama Bilbao y Leon, medgrundaren och ordföranden för Zhero Alessandra Pasini, parlamentsledamöterna Mauro Rotelli (FdI, ECR) och Vojtech Munzar (ODS, ECR) samt parlamentsledamoten Nicola Procaccini (FdI, ECR); om säkerheten i Medelhavsområdet, den tidigare amerikanska ambassadören på Cypern Kathleen A. Doherty, Senior Fellow vid Atlantic Council Paolo Messa, vice ordförande för ungdomsfrågor i ECR Raz Granot (Likud, ECR) och ledamöterna Jorge Buxade (Vox, ECR) och Angel Dzhambazki (VMRO, ECR); Dagen avslutas med den konservativa planen för Europa som presenteras av EU-kommissionens vice ordförande Margaritis Schinas (ND, EPP), ministern för förbindelser med parlamentet Luca Ciriani (FdI, ECR) och ECR:s generalsekreterare Antonio Giordano (FdI, ECR).
Söndagen den 31 mars, den heliga påsken, kommer att präglas av en mycket rörande stund med firande av mässa och en reflektion över Europas judisk-kristna rötter, med ett besök i de katolska och ortodoxa kyrkorna i Nicosia. Ett unikt tillfälle att verkligen lansera utmaningen för ett Europa som är medvetet om sitt ursprung och starkt i den potential som ännu inte har uttryckts fullt ut.