En ny födelsepolitik för ett hållbart Europa

Inom en snar framtid kommer den europeiska politiska scenen att behöva räkna med en förlossningspolitik som ofta inte motsvarar medborgarnas verkliga krav. Särskilt mot bakgrund av födelsetal som blir allt svårare att se på med hopp.

G7:s mediekonflikt

Särskilt i Italien, men även i de stora europeiska och internationella tidningarna, utvecklades ett fall – helt mediedrivet och utan någon som helst grund – kring premiärminister Giorgia Melonis påstådda krav på att ta bort ordet ”abort” från slutdeklarationen från G7-toppmötet. Ett fall som fick stor uppmärksamhet i mainstream-media, men som – vilket också premiärminister Meloni förklarade – inte hade någon verklig grund i förhandlingarna om texten. Meloni själv klargjorde faktiskt mycket tydligt att det inte är fråga om några inskränkningar av rättigheter, utan att hänvisningen i denna typ av dokument inte är till enskilda frågor utan till tidigare deklarationer, som Hiroshimadeklarationen i detta fall. En text där skrivningen om behovet av att garantera tillgång till fri och säker abort var mycket tydlig. Även vid detta tillfälle förklarade premiärminister Meloni att hon inte på något sätt ville ändra lag 194 (om abort), eftersom hon ansåg att det var nödvändigt att tillämpa den i alla dess delar. En kontrovers som alltså var avsiktligt skapad och som inte återspeglades i toppmötenas verklighet. Ett låtsasbråk som dock har förtjänsten att klargöra hur frågor som rör födelsetalen – och den politik som främjar dem – måste ha en plats och en allt större vikt i den europeiska debatten, särskilt efter resultatet av det senaste EU-valet. I det här fallet är det omöjligt att inte ta hänsyn till de krav som medborgarna i medlemsländerna genom sina röster har uppmärksammat de europeiska institutionerna på.

Födelsetal i Europa

Det är samma uppgifter som Eurostat lämnade i mars 2023 om födelsetalen i Europa som i hög grad oroar de europeiska kanslierna och EU-institutionerna. År 2021 låg faktiskt det europeiska genomsnittet på 1,53 födslar per kvinna. Detta ledde till totalt 4,09 miljoner födslar under det året. Även om detta kan tyckas vara en förbättring jämfört med 2020, då endast 4,07 miljoner nya barn föddes, är den övergripande trenden sedan 2008 fortfarande nedåtgående (med tanke på att 4,68 miljoner barn föddes det året). Situationen blir inte bättre om vi tittar på Italien, som i dag har ett födelsetal som är lägre än någonsin. Vi talar om 1,25 födslar per kvinna, en siffra som endast överträffas av Spanien, som ligger på 1,19, och Malta på 1,13. Topplaceringarna i Eurostats analys innehas av Frankrike med 1,84 födda barn per kvinna, följt av Tjeckien (1,83), Rumänien (1,81) och Irland (1,78).

Politik för födelsetal ska genomföras

Uppgifterna, liksom debattens innehåll, visar tydligt att Europa står inför ett historiskt ögonblick där befolkningen växer allt mindre, samtidigt som invånarnas medelålder stiger år efter år. Denna situation med sjunkande födelsetal och en åldrande befolkning har flera återverkningar på det europeiska systemet. Den första stora effekten är på arbetsmarknaden och på välfärds- och pensionssystemet. Det räcker med att tänka, återigen i termer av sysselsättning, på hur många landsbygdsområden som kommer att dömas till övergivande om denna trend inte kraftigt vänds under de kommande decennierna. För att inte tala om den roll som ett Europa utan tillväxt och med en åldrande befolkning kommer att spela på den globala scenen inför de stora internationella utmaningar som väntar oss.

Det är av alla dessa skäl som ett Europa med unga familjer är önskvärt, ett Europa som ser den demografiska utmaningen som nyckeln till sin framtid. Vi måste börja agera, till att börja med genom offentliga utgifter för själva födelsetalen, som måste betraktas på samma sätt som alla andra produktiva investeringar. Investeringar som i allt högre grad bör stimuleras även genom den europeiska budgeten, med medel kopplade till den familjestödspolitik som de olika medlemsländerna kommer att genomföra. Vi måste sedan sträva efter att ändra paradigmet inom samhället och fokusera mer och mer på en ”barnvänlig” kultur, liksom på att skapa program (inklusive finansieringslinjer) som riktar sig till kvinnor i ekonomiskt utsatta förhållanden som vill bli gravida. Slutligen kan vi inte vända ryggen åt alla de europeiska medborgare som vid hög ålder behöver stödjande politik. En rad åtgärder som syftar till en kursändring i frågan om födelsetal och åldrande, för att stödja en nödvändig vändning.