Subscribe
Migration har blivit en mycket omtvistad fråga i Europa. Medan migrationen i Nordamerika har förvandlats till en motor för tillväxt och socialt välstånd har den i Europa blivit en röd linje mellan motsatta politiska krafter. Denna spänning ger i många fall näring åt ett ideologiskt synsätt som inte har mycket att göra med en balanserad bedömning av kostnader och fördelar med ett lagligt – och jag betonar lagligt – mottagande av nya invandrare. Som ett bevis på detta alltmer utbredda ideologiska synsätt finns det knappast någon diskussion om hur man kan förbättra invandrarnas integration i våra samhällen eller hur man kan ge dem bättre förutsättningar att komma in på arbetsmarknaden.
Mot denna bakgrund beställde ECR en undersökning som sammanfattar uppfattningarna hos ett representativt urval från Italien, Frankrike, Tyskland och Spanien om utvalda aspekter av migration. Undersökningen är användbar i den mån den ger ett tvärsnitt av olika uppfattningar i dessa länder.
Till att börja med anser intervjupersoner från Italien och Tyskland (37 % respektive 33 %) att invandrare bör få hjälp att bättre integreras i samhället, medan man i Spanien lägger tonvikten på att hjälpa dem att komma in på arbetsmarknaden (31 %). Det är anmärkningsvärt att denna aspekt i Italien endast anses relevant av 13 % av de svarande. Däremot är det betydligt färre som anser att inga åtgärder bör vidtas för att hjälpa dem, nämligen fransmännen (21 %) och spanjorerna (16 %).
På det hela taget råder en allmänt positiv attityd till migration i de undersökta länderna, och de tyska respondenterna toppar listan (54 %), följt av Italien och Spanien (50 %). Frankrike kommer sist, med endast 41 procent av de intervjuade som visar öppenhet för migration. I linje med denna breda positiva inställning är respondenterna också positiva till att stärka lagliga migrationsströmmar för att hantera bristen på arbetskraft på den inhemska arbetsmarknaden, även om det återigen finns en viss variation mellan länderna. Spanjorerna är mest positiva (59 %), följt av italienare (56 %), fransmän (50 %) och slutligen tyskar (24 %). Generellt sett tenderar ungdomarna att vara de mest ljumma bland dem som är för en ökning av lagliga migrationsströmmar, med undantag för Tyskland.
När det gäller olaglig invandring var åsikten bland de intervjuade att en flottblockad bör upprättas för att stoppa migranter som landar på Sydeuropas kuster. Denna åsikt var lika stark bland de franska och spanska intervjupersonerna (52 %) och fortfarande ganska utbredd i Italien (46 %). Det sistnämnda är inte förvånande eftersom frågan om en flottblockad har varit starkt motarbetad av de partier i Italien som inte motsätter sig olaglig invandring. När det gäller inställningen till det stöd som EU ger Turkiet för att hålla kvar flyktingar på landets territorium är det föga förvånande så att de tillfrågade, med undantag för spanjorerna, inte håller med om denna politik.
De flesta respondenterna, med det anmärkningsvärda undantaget franska intervjupersoner, stöder fler investeringar i Afrika som syftar till att främja lokal utveckling och därmed minska emigrationsströmmarna till Europa. Bland dem som förespråkade denna politik fanns främst äldre respondenter, med relativt små variationer mellan länderna. Bland dem som är emot finns det ungdomar som kanske är rädda för eventuella omfördelande konsekvenser.
På det hela taget är den breda bild som framträder i denna undersökning ganska begränsande: Européer från de fyra undersökta länderna betonar behovet av att göra invandrare till medborgare i sina samhällen, vilket står i kontrast till den hållning som de senaste regeringarna i Italien har intagit. Alltför ofta har det rått en förenklad inställning, nämligen att nya invandrare bör välkomnas – oavsett lagstiftning och behoven i mottagarsamhällena – men därefter har det inte gjorts några större ansträngningar eller investeringar för att ge dem inflytande som medborgare. På liknande sätt tenderar européerna att förespråka en flottblockad som ett sätt att motverka olagliga migrationsströmmar. Detta är faktiskt ett förslag som Fratelli d’Italia – det italienska konservativa partiet – länge har förespråkat.
The text was translated by an automatic system