Subscribe
Europeisk dagbok: Reykholt, april 2022
I mitt senaste verk i två volymer, Twenty-Four Conservative-Liberal Thinkers, definierar jag konservativ liberalism utifrån fyra principer: privat egendom, frihandel, begränsad regering och respekt för traditioner (evolution, inte revolution). Dessa principer fanns naturligtvis redan innan fyra brittiska tänkare, John Locke, David Hume, Adam Smith och Edmund Burke, presenterade sitt systematiska försvar i viktiga böcker. Exempelvis finns argument för privat egendom och en begränsad statsmakt hos två framstående författare från 1200-talet som skulle kunna kallas ”protoliberaler”, den isländske krönikören Snorri Sturluson (1179-1241) och den italienske filosofen Thomas av Aquino (1225-1274).
Ett samtal på Snorris plats
Min tolkning av Snorri som en nordisk pionjär för klassiskt liberalt och konservativt tänkande har väckt stort intresse på Island, där alla känner till Snorris verk. De är en integrerad och mycket uppskattad del av det isländska kulturarvet och läses och diskuteras i alla skolor: Edda, en avhandling om nordisk mytologi, Heimskringla, de norska kungarnas historia, och Sagan om Egil, berättelsen om en isländsk krigarpoet från 900-talet som var större än livet. Jag blev därför inbjuden att hålla ett föredrag den 19 april 2022 i Reykholt, den plats där Snorri bodde och skrev de flesta av sina verk. Det var här han dödades år 1241 på order av kung Håkon IV av Norge, som var arg på honom för att han motsatte sig försöken att göra Island, ett självständigt samvälde sedan 930, till en norsk lydstat. Den argentinske poeten Jorge Luis Borges, en beundrare av den gamla isländska litteraturen, har skrivit en välkänd dikt om Snorris avrättning.
Reykholt ligger cirka en och en halv timmes bilresa från Reykjavik, och här finns en kyrka, en skola, ett hotell och en institution tillägnad Snorris minne. Det isländska namnet på platsen skulle på engelska vara ”Smoke Forest”, eftersom det fanns både en skog (holt på isländska), som nu till största delen har försvunnit, och några varma källor som avger rök. Här finns också en staty av Snorri (avbildad ovan). I mitt föredrag påpekade jag att det inte var något nytt att betrakta Snorri Sturluson som en kritiker av kungamakten. Detta har hävdats av forskare tidigare, till exempel av professorerna Sigurdur Lindal, Birgit Sawyer och Magnus Fjalldal. Men det jag gjorde i min bok var att placera Snorri i den konservativa-liberala politiska traditionen, vid sidan av Aquinas. De hade den dubbla idén gemensamt att kungar inte var mindre än sina undersåtar enligt lagen, och att de kunde avsättas om de bröt det underförstådda sociala kontraktet, i Snorris fall enligt seder och bruk och i Aquinas fall enligt den naturliga lagen. Snorre gick ännu längre och hävdade i Heimskringla, i ett berömt tal som han lade i munnen på en isländsk bonde, Einar från Thvera, att det var bäst för islänningarna att inte ha någon kung utan lagen.
Nya insikter
I mitt föredrag lade jag till flera överväganden till redogörelsen i min senaste bok om Snorris tankar. I islänningarnas bok, som skrevs av Ari den lärde på 1120-talet, hänvisas till exempel till den inneboende konflikten i Skandinavien mellan fredliga och sparsamma bönder å ena sidan och krigiska och slösaktiga kungar å andra sidan. Detta var den ”isländska exceptionalismen” som också kunde ses i Snorris verk. Snorris berättelse i Heimskringla om Islands fyra ”skyddsandar” var en subtil uppmaning till kung Håkon IV av Norge att inte invadera Island, vilket han under en tid planerade att göra efter skärmytslingar mellan norska köpmän och isländska bönder i slutet av 1210-talet. Jag berättade för publiken att jag ansåg det mest troligt att Snorre ursprungligen hade skrivit sagan om Olav den fete (995-1030), som var den första norska kungen som försökte ta kontroll över Island, och att han sedan hade lagt till sagor om kungens föregångare och efterträdare. Jag föreslog också att Snorri själv kan ha skrivit några av dikterna i Egils saga, islänningarnas första riktiga saga.
Ytterligare en aspekt gäller för Snorris Edda. Det är att de hedniska gudarna, aesir, var mer som en gemenskap av jämlikar än som ett tyranni där en enda gud hade absolut makt. Gudarna möttes och överlade, precis som domare gör, och tog inte order utan att fråga från sin erkände kung, Odin eller Wutan. På ett kanske primitivt sätt var detta något liknande det kungadöme som Aristoteles kontrasterade mot tyranni, eller den monarki som Montesquieu kontrasterade mot despotism.
En livlig diskussion följde mitt föredrag med insiktsfulla kommentarer av psykiatern Ottar Gudmundsson, författare till en bok på isländska om Snorris och hans samtida personligheter ur medicinsk synvinkel, och pastorn Geir Waage, tidigare pastor i Reykholt, en hängiven läsare och tolkare av gammal isländsk litteratur.
Min förfader
Det är ett obetydligt men roligt faktum att jag, liksom nästan alla islänningar, kan skryta med Snorri Sturluson som en förfader. Island är unikt eftersom vi har relativt exakta uppgifter om de flesta islänningar genom århundradena, ända sedan de norska vikingarna bosatte sig i landet år 874, och en väl utformad databas som drivs av ett privat företag, deCode Genetics. Jag är den 22:a i ordningen efter Snorri. Observera att de flesta islänningar inte har några familjenamn: de är bara söner eller döttrar till sina fäder. Snorri var till exempel son till Sturla, liksom jag är son till Gissur. Släktskapet går till på följande sätt:
Snorri Sturluson (1179-1241)
Thordis Snorradaughter (ca 1205)
Einar Thorvaldsson (1227-c. 1286)
Namnlös flicka Einarsdotter (ca 1250)
Erik Sveinbjörnsson (ca 1277-1342)
Einar Eriksson (ca 1320-1382)
Björn Einarsson pilgrimen (ca 1350-1415)
Kristin Björndotter (1374-1468)
Solveig Thorleifsdotter (c. 1415-1479)
Jon Sigmundsson Lagmannen (1455-1520)
Helga Jonsdotter (c. 1511-c. 1600)
Thord Thorlaksson (1543-1638)
Thorlak Thordson (ca 1615)
Gudmund Thorlaksson (ca 1650-ca 1687)
Thorlak Gudmundsson (ca 1682)
Steinthor Thorlaksson (1728-1813)
Bjarni Steinthorsson den rike (1761-1841)
Kolfinna Bjarnadaughter (1785-1863)
Bjarni Snaebjornsson (1829-1894)
Asta Bjarnadaughter (1864-1952)
Holmfridur S. Jonsdaughter (1903-1967)
Asta Hannesdotter (1926-2000)
Hannes H. Gissurarson (f. 1953)