Subscribe
Det här är viktiga dagar när det gäller utnämningar av de mest framträdande företrädarna för ECR. Mellan ECR:s studiedagar i Warszawa och Fratelli d’Italias ”Atreju”-konvent i Rom råder det ingen brist på möjligheter till möten och debatt. MÖTENAS SYFTE
Detta är intressanta tillfällen att göra en inventering och förstå vilka åtgärder som ska vidtas för att få större genomslagskraft i den nya Von Der Leyen-kommissionen, särskilt med tanke på den tyngd som ECR har fått i Europaparlamentet och den tyngd som dess ordförande – om än avgående – Giorgia Meloni har fått internationellt. Under tiden kan vi börja med siffrorna i Strasbourg, där ECR-gruppen för närvarande består av 78 ledamöter, ordförande och vice ordförande för utskott som arbetar med viktiga frågor som jordbruk, budget osv. En avsevärd specifik vikt, även med tanke på de initiativ som tagits i den internationella debatten. Men det finns också den roll, återigen på internationell nivå, som ECR:s ordförande och Italiens premiärminister Giorgia Meloni har spelat. Ett dubbelt erkännande som har kommit i dessa dagar och som får större vikt om vi tittar på de två publikationer som har certifierat det. Vi talar om Politico och The Economist som har sanktionerat premiärminister Giorgia Melonis utmärkta resultat i Europa och på hemmaplan. Politico gav henne titeln som den mäktigaste politiska ledaren i Europeiska unionen, medan The Economist fokuserar på Italiens ekonomiska resultat, som rankas som nummer fyra bland de andra medlemsstaterna i Europeiska unionen. Ett erkännande som säkerligen är kopplat till det övergripande scenario som Giorgia Meloni har befunnit sig i under dessa år av regeringsinnehav. Naturligtvis väger förhållandet till USA:s nästa president och hans högra hand Elon Musk in, men också hur de konservativa har positionerat sig i Europa under hennes ordförandeskap de senaste åren. Det råder heller ingen tvekan om att även om hon röstade emot Von Der Leyen i Strasbourg i juli så gjorde hennes relation till presidenten att Italien kunde få sex vice ordförandeposter i den nya kommissionen, en bedrift som man knappast kunde ha satsat lätt på i juli. TEMAN OCH MÖTEN I WARSAW
Temana för de paneler som ECR anordnade för studiedagarna i Warszawa är många och alla intressanta och aktuella. Från debatten om familjen och den sociala modellen i Europa (där vi hörde tal av Europaparlamentets vice talman Antonella Sberna och parlamentsledamoten Chiara Gemma från Fratelli d’Italia) till panelen om den europeiska gröna given och dess återverkningar på jordbrukssektorn. Utan att glömma ämnen som EU:s konkurrenskraft på internationell nivå, ny teknik och sociala medier, infrastruktursystemet i Europa och den komplexa frågan om EU:s yttre gränser och migrationsströmmar. THE GREEN DEAL AND EUROPEAN AGRICULTURE
Bland talarna i panelen om den gröna given och den nära koppling som denna EU-politik kommer att ha till jordbrukssektorn under de kommande åren fanns Carlo Fidanza, chef för Fratelli d’Italias delegation i Bryssel. Ämnet Green Deal behandlades utifrån en av de viktigaste sektorerna för EU: jordbruket och därmed livsmedelsförädlingen.
Fidanza sade att det enligt hans mening skulle vara nödvändigt att se över vissa centrala delar av avtalet mellan EU och Mercosur för att begränsa obalansen till nackdel för det europeiska jordbruket. I det här fallet är det faktiskt så att det högsta priset i frihandelsavtal betalas av europeiska produkter och därmed av jordbrukarna. Ett godkännande av detta avtal är enligt Fidanza i själva verket omöjligt för närvarande, utan att man vidtar mildrande åtgärder – dvs. kompensationer – för att skydda jordbrukarna från denna obalans. Än en gång handlar det om att övervinna en ideologisk grön giv som ligger långt från de faktiska förhållandena. Det handlar inte bara om den skada som skulle kunna drabba fordonssektorn med det maniska införandet av elektrisk teknik – som för övrigt bara delvis kontrolleras av EU – utan också om att se till våra livsmedel och våra jordbrukare. Den gemensamma punkten här, åtminstone i Fratelli d’Italia-delegationens led, verkar vara den som premiärminister Meloni också vid flera tillfällen har påmint om: att uppnå energineutralitet, men att göra det genom en energimix som respekterar varje EU-medlemslands särdrag, med fokus på biobränslen och kärnkraft. FRÅGAN OM DE YTRE GRÄNSERNA
Intressant, och centralt för den internationella scenen och de aktuella händelserna i samband med Syrien, är debatten om EU:s yttre gränser och migrationsströmmar samt politiken för asylansökningar. När det gäller den senare frågan har vi under de senaste dagarna kunnat se att de europeiska kanslierna har enats om att avbryta förfarandena för att kontrollera asylansökningar från flyktingar som anländer från Syrien, just med tanke på landets förändrade struktur och en situation som fortfarande utvecklas. Det är i detta läge som Nicola Procaccini, medordförande för ECR-gruppen i Europaparlamentet, ingrep i debatten och försökte beskriva vad som är de centrala delarna i det konservativa förhållningssättet till situationen. Först och främst måste det finnas en strikt styrning av fenomenet, särskilt när det gäller urvalet av dem som har rätt till asyl eller inte. Procaccini säger att det vore bra att samla alla nödvändiga åtgärder för att undvika en upptrappning av antalet ankomster. Det exempel som ges är Polen efter Rysslands invasion av Ukraina. Genom att ta emot miljontals ukrainare har man gjort en underbar och generös insats, men det verkar inte som om Europeiska unionen till fullo har förstått denna insats. Debatten kan därför bara återgå till den italienska särarten, med en strategi för att externalisera invandringsfrågan genom att börja med kampen mot människohandel. En politik som genomförs med samordning och samarbete mellan de länder som migranterna lämnar eller passerar, med det slutliga målet att sammanställa en bredare politik som kan skapa förutsättningar på dessa platser för att rätten att inte emigrera garanteras, fram till inrättandet av mottagningscenter utanför EU:s gränser för att göra det möjligt att utvärdera migranternas rätt till mottagande. ATREJU OCH FRAMTIDEN FÖR ECR-ORDFÖRANDESKAPET
Atreju-konventet i Rom är skådeplatsen för vad som kan beskrivas som det första steget mot en förändring av ECR-ordförandeskapet. Ordförande Meloni kommer med största sannolikhet att lämna ordförandeskapet i gruppen, som med största sannolikhet kommer att övergå till den tidigare polske premiärministern Mateusz Morawiecki.
Tydligen ska det faktiska överlämnandet äga rum snart, förmodligen redan nästa månad. På så sätt kommer den ECR-delegation som kommer att närvara vid installationen av USA:s nya president redan att bestå av den nya presidenten. Invigningsdagen är fastställd till den 20 januari nästa år, så tidsramen för denna överlämning är ganska snäv, särskilt om man beaktar de regler som fastställs i ECR:s stadga, enligt vilka 15 dagar måste förflyta mellan rådets sammankallande och valet av den nya ordföranden. Kandidaturen kan presenteras av vem som helst från den konservativa familjen, men vikten av Fratelli d’Italia och det polska PiS skulle lätt kunna stänga spelet på kort tid. Vid avslutningen av Atreju kommer det i vilket fall som helst att finnas en möjlighet till en första ordväxling, ett slags första överlämning, eftersom Morawiecki kommer att närvara på Circo Massimo i avslutningssessionen som är tillägnad just ECR:s konservativa; strax före Melonis tal, som är planerat till klockan tolv. Giorgia har innehaft denna position sedan 2020, den första italienska kvinnan i ledningen för ett parti i Europa, och hon har verkligen stakat ut partiets kurs under de senaste åren och ökat dess legitimitet och tyngd i EU-institutionerna. Foto: Alexandros Michailidis / Shutter Alexandros Michailidis / Shutterstock.com ID 2222046149.