En utmanande framtid för Teresa Ribera

Alla i Spanien känner till den spanska regeringens avsikter att göra Teresa Ribera, nuvarande minister för ekologisk omställning och demografisk utmaning och kandidat till EU-valet i juni nästa år, till spansk kommissionär.

Det är dock inte få röster som har höjts mot ryktena om att Teresa Ribera kommer att bli EU-kommissionär. Även om det är sant att hon har en mycket teknisk profil, har den ideologiska frågan under de senaste åren, liksom för hela Pedro Sánchez socialistiska regering, blivit allt starkare för deras politik. Av denna anledning är inställningen till Riberas förslag mycket olika.

Det är dock nödvändigt att fokusera på de fakta som har kännetecknat Ribera under hennes mer än fem år som chef för ministeriet för ekologisk omställning och den demografiska utmaningen för att förstå orsaken till ståndpunkten hos många av de grupper som är och kommer att vara en del av Europaparlamentet.

Redan från de första dagarna då kärnkraften började framstå som en huvudfråga för den socialistiska lagstiftande församlingen i Spanien har Ribera klargjort sin ståndpunkt och de linjer som skulle styra hennes agerande. Hindren för kärnkraft verkar vara den handling som bäst sammanfattar och beskriver hennes agerande i förhållande till denna fråga. Inga incitament, mer påtryckningar och dessutom går man så långt som att säga att ”varken gas eller kärnkraft uppfyller kriterierna för att anses vara hållbara”. Vem som helst kan därför undra vad som kommer att hända med kärnenergi eller gas, som av den nuvarande kommissionen betraktas som hållbara tekniker för den europeiska taxonomin, om Ribera kommer till Europeiska kommissionen och försvarar samma sak som hon har försvarat från sin position som minister.

Osäkerhet råder i denna aspekt, även om det för gruppen Europeiska konservativa och reformister står klart att det utan kärnkraft är mycket svårt att upprätthålla ett scenario med låga energipriser, liksom att man är medveten om att kärnkraft är grundläggande för att kunna genomföra en strategi för att effektivt minska utsläppen.

En annan av Riberas åtgärder var fastställandet av naturgaspriserna, det vill säga införandet av ett tak för gaspriset, vilket också godkändes av Europeiska kommissionen, och som innebär en viss kontrollanda som är mer normal för en socialistisk ideologi. Ett av de alternativ som föreslås, och som ECR stöder, är åtagandet om större energisuveränitet och en finanspolitisk plan för varje medlemsstat som tar hänsyn till EU-medborgarnas verkliga behov.

På sätt och vis är det den här typen av åtgärder som ministern och kandidaten till Europaparlamentet har vidtagit, som har fått många grupper att visa sitt avståndstagande från en eventuell inkorporering av Ribera i kommissionen. Från Spaniens energisektor till nationella och internationella politiska grupper.

Vox, det spanska politiska parti som är anslutet till gruppen Europeiska konservativa och reformister, har under hela Riberas tid som minister för ekologisk omställning och den demografiska utmaningen uttryckt sitt motstånd mot den politik som förts av denne, eftersom de hävdar att den har gått emot inte bara den spanska energisektorns intressen och behov, utan också de spanska konsumenternas många omständigheter.

Den spanska regeringen talar om ett vice ordförandeskap för kommissionen som kan omfatta en ekologisk linje och en linje för den gröna omställningen, men också en annan linje som kan ta itu med de utmaningar som ekonomin står inför när det gäller hållbarhet.

Detta verkar dock suddas ut i ett scenario där socialismen förlorar styrka i hela Europa till förmån för konservativa ståndpunkter som satsar beslutsamt på industrin och ekonomin utan ideologisk inblandning som inte löser problem, liksom den nya sammansättningen av Europaparlamentet, som enligt alla opinionsundersökningar kommer att få en större och avgörande vikt för grupper som de konservativa och reformisterna.