En vänster i förvirring om invandring

I Italien har den konservativa högern styrt i ett år nu. Sedan den 25 september 2022 har den italienska vänstern inte gjort annat än att säga ”nej” till alla förslag som lagts fram. Oftast på grund av det enkla faktum att man är i opposition. Inget nytt. Naturligtvis förväntar sig ingen att förslag från en högerregering skall röstas igenom av en vänsteropposition. Men om man samtidigt inte reflekterar över och analyserar förslagen innan man angriper sina politiska motståndare riskerar man att göra dålig figur inte bara på nationell nivå utan även internationellt.

Det är precis vad som har hänt de senaste dagarna med de italienska vänsterpartierna i invandringsfrågan. Giorgia Meloni träffade faktiskt den albanske premiärministern Edi Rama för att sluta ett historiskt avtal om invandring. Sammanfattningsvis ger detta avtal Italien möjlighet att föra migranter som räddats i Medelhavet av italienska fartyg till Albanien, i vissa strukturer som omfattas av italiensk jurisdiktion. I gengäld har Italien åtagit sig att se till att Albanien blir medlem i Europeiska unionen. Inom några timmar efter undertecknandet av avtalet riktade oppositionspartierna i Italien omedelbart skarp kritik mot texten.

Det finns de som, i likhet med Nicola Fratoianni, nationell sekreterare för den italienska vänstern, Fratoianni, talade om ”omlokalisering” av invandringen och dessutom uttryckte oro över eventuella ”megacenter” i Albanien och kallade dem av ”tvivelaktig juridisk natur”.

Elly Schlein och Pierfrancesco Majorino, migrationspolitisk chef för det italienska demokratiska partiet, kallade avtalet för en ”farlig röra, mycket oklart”. Det är bra att komma ihåg att det parti som Rama är ledare för och det italienska PD ingår i samma parlamentsgrupp. Slutligen finns det de som är ännu mer världsfrånvända, som Riccardo Magi, sekreterare för More Europe, som jämförde situationen med ett ”italienskt Guantanamo”. Den senare sade att det inte skulle finnas någon möjlighet att kontrollera förhållandena för de personer som är inlåsta i centren.

Verkligen världsfrånvända uttalanden som visar att de saknar visioner i viktiga frågor får dem att framstå i dålig dager. Detta framgår tydligt av det faktum att till och med Olaf Scholf, den tyske förbundskanslern och socialdemokratiske ledaren, upprepade gånger har sagt att modellen Italien-Albanien måste följas noggrant eftersom den kan vara ett gott exempel för att bekämpa olaglig invandring. Scholz betonade också behovet av riktade och tydliga åtgärder mot okontrollerad invandring. Att hitta partner utanför EU för att genomföra asylförfaranden är ett effektivt sätt att lösa de utmaningar och problem som den ”europeiska familjen” står inför. Den tyska inrikesministern Nancy Faeser, också socialdemokrat, upprepade också behovet av att ingå avtal med migranternas ursprungsländer för att återsända illegala invandrare och underlätta invandringen av kvalificerad arbetskraft. Det är här som den ”albanska italienska modellen” kommer in i bilden.

Carlo Fidanza, chef för Fratelli d’Italia-ECR:s delegation i Europaparlamentet, kommenterade omedelbart: ”Scholzregeringen verkar faktiskt ha för avsikt att fortsätta på den inslagna vägen med avtal med tredje land för att minska migrationstrycket. Stackars Schlein, som fått en politisk örfil i invandringsfrågan av sin egen politiska familj, hon har bara den vanliga smärtsamma refrängen av bisarra anklagelser mot Giorgia Meloni och den italienska högern”.