Subscribe
Turkiets president Tayyip Erdogan verkar ha fått nog av att erövra Europeiska unionen på den krokiga vägen mot integration i EU och använder sig av metoden med den trojanska hästen: han bildar ett parti i Tyskland med vilket han kommer att delta i valet till Europaparlamentet i juni. Tillfälligtvis eller inte kommer grundandet av ett sådant parti kort efter det att sultanen av Ankara meddelade att han var trött på att vänta vid dörren till Europeiska unionen.
”Turkiet förväntar sig inte längre något av Europeiska unionen, som har låtit oss vänta vid sin dörr i 30 år”, sade Erdogan och betonade att han inte skulle ”tolerera nya krav eller villkor i anslutningsprocessen”, en anslutning som han ansökte om 1995.
Det politiska partiet DAVA – Democratic Alliance for Diversity and Awakening – har nu bildats inför valet till Europaparlamentet och beskrivs av tyska medier som en avknoppning av Erdogans parti, AKP i Turkiet. Bland grundarna av DAVA, enligt det politiska partiets grunddokument som tidningen Bild har tagit del av, finns en läkare från Hamburg som är registrerad hos det tyska inrikesministeriet som anhängare av terroristorganisationen Hamas, Mustafa Yoldas, en annan läkare, Ihsan Unlu, medlem av den turkiska organisationen DITIB i Niedersachsen, som står under direkt kontroll av den turkiska myndigheten för religiösa frågor, och Fatih Zingal, en advokat från Rheinland som har arbetat för AKP i Europa sedan han var medlem av det tyska SPD. Enligt Bild kommer den mest sannolika ledaren för DAVA att vara en självutnämnd människorättsaktivist, Teyfik Ozcan. Enligt Bild kommer de fyra sannolikt också att vara DAVA-kandidater på valsedeln.
Bland de mål som anges i DAVA:s stiftelseurkund finns att utlänningar skall ges samma status som europeiska medborgare, att de skall accepteras ”som fullvärdiga medlemmar i det europeiska samhället”, för att bekämpa barnfattigdom och nackdelar för äldre samt för ytterligare statligt stöd och ”en pragmatisk och icke-ideologisk flyktingpolitik”.
Bildandet av ett parti som står Erdogan nära möts med oro i Tyskland, där tyska journalister citerar politiker som säger detta. Av rädsla för att Turkiet skulle kunna påtvinga EU sina åsikter har vissa röster till och med krävt att den tyska säkerhetstjänsten ska övervaka DAVA:s verksamhet och dess förbindelser med Ankara för att förhindra att DAVA utövar sitt inflytande.
”En gren av Erdogans parti som ställer upp i valet här är det sista vi behöver”, reagerade den tyske politikern med turkiskt ursprung Cem Özdemir, en välkänd kritiker av Erdogan. De europeiska politikerna har all anledning att vara rädda. DAVA:s chanser att lyckas i Europaparlamentet är betydande om vi tar hänsyn till det stora antalet turkiska medborgare med rösträtt i Tyskland och det faktum att det inte finns någon spärr i detta medlemsland i valet till Europaparlamentet.
Enligt Bild bor det för närvarande 5 miljoner muslimer i Tyskland, varav 3 miljoner är turkar enligt de senaste officiella siffrorna. Av dessa 5 miljoner har 2,5 miljoner rösträtt. Deras antal kan dock komma att öka inom den närmaste framtiden i och med ändringen av medborgarskapslagen, som träder i kraft i april. Enligt de nya reglerna kan utlänningar få ett tyskt pass efter bara fem år, jämfört med åtta år enligt den gamla lagen, och under exceptionella omständigheter (som att ha lärt sig tyska grundligt, enastående resultat inom utbildning eller yrken, eller genom frivilligt arbete) kan de bli naturaliserade efter bara tre år. Dessutom kommer de inte längre att vara tvungna att avsäga sig medborgarskapet i sitt hemland.
60% av turkarna i Tyskland är Erdogan-anhängare
Man bör också ta hänsyn till att mer än 60 procent av turkarna som bor i Tyskland är Erdogan-anhängare. Detta visade sig både i folkomröstningen om konstitutionen 2017, efter vilken Erdogan omvandlade Turkiet från en parlamentarisk republik till en presidentrepublik, och i presidentvalen 2018 och 2023. I folkomröstningen 2017 röstade cirka 63 procent av turkarna i Tyskland för att stödja Erdogans planer, medan andelen som stödde honom i Turkiet bara var 51 procent.
Det var diasporan som hjälpte Tayyip Erdogan att vinna valen både 2018 och 2023. I Tyskland, där den största turkiska diasporan finns, ökade andelen Erdogan-anhängare förra året med cirka 1 procent jämfört med valet 2018. I andra europeiska länder med stora turkiska befolkningsgrupper vann Erdogan också betydande procentandelar som höll honom kvar i presidentstolen – från 51,37% av rösterna i Sverige till 71,68% i Österrike (landet med den näst största turkiska befolkningsgruppen i Europa).
Ankaras ledare har gått till hårt angrepp mot Europeiska unionen efter Turkiets senaste dom i Europadomstolen och hotat med att inte uppfylla några fler ”ekonomiska eller militära” krav.
”Om de inte ger upp vissa orättvisor, såsom visumtvång, som de använder som en latent sanktion, om de inte rättar till sina misstag (…), kommer de helt att förlora rätten att uttrycka politiska, sociala, ekonomiska eller militära förväntningar från oss”, varnade Erdogan.
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) fällde Turkiet efter att en man dömts för medlemskap i en väpnad organisation enbart på grund av att han använt en krypterad meddelandeapp, ByLock, som av den turkiska regeringen anses vara det huvudsakliga kommunikationsverktyget för de personer som utförde den misslyckade kuppen 2016.
Erdogan har gjort en disharmonisk ton inom Nato
Erdogan har inte bara ett ansträngt förhållande till EU, han har också gjort sig hörd inom NATO, där han motsatte sig ett svenskt medlemskap. Men utöver sitt bråk med den svenska regeringen har Erdogan försökt utpressa Europa, som stödde Sveriges NATO-ansökan, med sitt veto. Hans största problem med Sverige var att landet hade erbjudit asyl till motståndare till regimen i Ankara, som man förklarade vara terrorister. Efter månader av undanflykter, under vilka Erdogan försökte få inte bara en kompromiss från Sverige utan också att upphäva blockeringen av EU-anslutningsprocessen, ratificerade parlamentet i Ankara anslutningsfördraget i slutet av förra året.
Turkiet och Europeiska unionen har tolererat varandra i åratal, och även om de inte gillar varandra finns det ett ömsesidigt beroende mellan dem, främst ekonomiskt. Men på senare tid har Ankara förlorat mark i Europeiska unionen, och Bryssel har blivit ännu mer distanserat från Turkiet, inte minst på grund av Erdogans hjärtliga relationer med Moskva.
Ankara-ledarens auktoritära beteende har under de senaste åren gett europeiska politiker en ursäkt för att undvika att ge Turkiet ett seriöst svar på dess ansökan om medlemskap. I själva verket var det Erdogan själv som gav Bryssel den ”nödvändiga ammunitionen” för att stoppa alla diskussioner om medlemskap. Under sina 20 år vid rodret i Turkiet har han arresterat journalister och oppositionella, med våld slagit ned demonstrationer och, enligt vissa bedömare, misskött landets ekonomi. Sedan har vi Cypernfrågan, som Turkiet inte kommer att ge upp eftersom landet är i ständig konflikt med EU-medlemmen Grekland.
Turkiets geostrategiska position och kontroll över Medelhavssundet gör dock att detta inte är önskvärt. Detta visade sig nyligen när man, med hänvisning till Montreauxkonventionen, vägrade att låta militära fartyg som var inblandade i Ukrainakrisen passera genom dessa sund. Tack vare samma geostrategiska position är Turkiet samtidigt ett viktigt transitland för naturgasledningar från öst till väst, inklusive från Kaukasus eller Ryssland till Sydeuropa, Mellanöstern och Afrika, vilket gör det till en bro mellan energirika regioner och Europa.