Subscribe
Till slut levererade Von der Leyen sin andra mandatförklaring och hon valdes in i Europaparlamentet 2024 av en majoritet bestående av EPP-liberaler och socialdemokrater.
Men vad sa hon egentligen, vad väntar oss efter fem år av europeisk utarmning?
Låt oss för en stund bortse från hennes svaga retorik och övertalningsförmåga, där hon gratulerar sin vän ”Roberta” från djupet av sitt hjärta och upprepar ”ärade ledamöter” tjugo gånger.
Om inte Lady Thatcher hade uppfunnit begreppet ”Mickey Mouse Parliament” skulle vi verkligen tro att vi befann oss i Disney World och inte i en politisk institution.
Den första idén som kommer fram i talet är ett ”starkare Europa”.
Detta är redan oroande i munnen på de federalister som hon backas upp av.
Även om det döljs bakom ett behov av försvar och demokrati är det i själva verket en ursäkt för att invadera ytterligare nationella befogenheter.
Hur blir det med den gröna given?
Det verb som valts för att hantera den kan inte vara mindre tillfredsställande: Att ”hålla fast vid” den är vad vi behöver, enligt den dåvarande kandidaten.
Om än att hålla fast vid pragmatismen.
Kan det finnas en tydligare contradictio in terminis?
Hur kan man hålla sig till den gröna given med pragmatism, om den gröna given är själva motsatsen till verkligheten.
Lyckligtvis har den tyska politikern ”konkurrenskraft” högst upp i sin diskurs.
En vice ordförande kommer att samordna bördeminskningar, men vi måste vara vaksamma eftersom denna vädjan om konkurrenskraft inte får ske på bekostnad av medelstora och små företag samt familjeföretag och enbart gynna globala vänner till Von der Leyen, Macron och liknande.
Under de första 100 dagarna åtar hon sig att införa ett nytt avtal, denna gång ett ”Clean Industrial Deal”.
Vi har ingen aning om hur denna plan kommer att se ut eller om den redan är på väg eller om den kommer att improviseras.
Helt klart är att det inte heller denna gång kommer att bli ett avtal, eftersom Oxford-ordboken definierar detta som en överenskommelse, och detta är snarare en top-down-strategi, typisk för en planerad ekonomi som vi känner igen från historien med exemplet Sovjetunionens femårsplaner.
Sedan fortsätter hon med att föreslå en ”europeisk spar- och investeringsunion” så att sparande och investeringar som kommer från Europa inte försvinner utomlands.
Än en gång får vi dock inte veta hur hon vill förverkliga detta påstående, eftersom investeringar per definition går dit där spararna anser att de är säkrare och mer lönsamma.
Ursula von der Leyen talar inte om vare sig finansiell risk eller lönsamhet, inte med ett enda ord.
Ett exempel på hur denna icke folkvalda tjänsteman försöker centralisera makten är hennes krav på att fördubbla Europols personal och stärka dess mandat.
Hon vill att Europol ska bli en ”verkligt” operativ polisbyrå, men subsidiaritetsprincipen säger något annat.
Försvaret av medborgarna sker huvudsakligen på grannskapsnivå.
Var finns konsekvensanalysen som visar att det finns ett behov för kommissionen att lägga dubbelt så mycket pengar på en skyddsstyrka som befinner sig så långt från gator och hus?
Migration är kanske den enda punkt där hon har rätt, och detta bara för att hon var tvungen till det eftersom en stor majoritet av parlamentet hade enats om det i slutet av den förra mandatperioden.
Detta är en riktig överenskommelse, men den hör inte hemma i hennes vision. Naturligtvis behöver hon nu utvecklas.
Låt oss hoppas att den solidaritet som hon ändå har lyckats smyga in i sitt uttalande inte tjänar henne och de liberala nationella regeringarna till att slå hål på Frontex skyddsmurar.
Slutligen kommer jordbrukarna som en trettonde prioritering till drottning Ursula, som hon vid det här laget har fått ett smeknamn.
Hon berättar för dem att hon kommer att lägga fram en ny europeisk strategi för vårt jordbruk och vår livsmedelssektor, men hon varnar dem med sina typiska små ord: EU under hennes ledning kommer att belöna ”alla som förvaltar naturen och den biologiska mångfalden på ett hållbart sätt och bidrar till att balansera koldioxidbudgeten”.
Vi vet vad detta har betytt för våra jordbrukare tidigare och vi fruktar vad det kommer att fortsätta att betyda om hon inte får en tillsägelse.
Källa till bilden: Flickr