Subscribe
Under den gångna mandatperioden har EU inlett en utveckling som innebär att företag måste genomgå omfattande due diligence-processer för att säkerställa att deras produkter och tjänster uppfyller miljömässiga och sociala standarder.
Detta har av många betraktats som en konkurrensbegränsande byråkrati och en särskild börda för små och medelstora företag, vilket dessutom strider mot proportionalitetsprincipen. Dessutom drar företag i tredje land nytta av sådana begränsningar som införs på EU-marknaden och utvecklar sin tillväxt på andra territorier.
En nyligen genomförd studie som begärts av Europaparlamentets budgetkontrollutskott (CONT) visar att EU-institutionerna inte ens följer sina egna regler och praxis för offentlig upphandling.
De bör åtminstone föregå med gott exempel och främja samstämmighet i politiken för att uppnå de mål för hållbar utveckling som de eftersträvar enligt FN:s Agenda 2030. Studien visar dock att EU:s ramverk ännu inte är ”helt anpassat” till EU:s hållbarhetsmål och åtaganden, och inte heller till de krav på tillbörlig aktsamhet som ställs på företagen.
Denna avsaknad av en fullständig anpassning låter som en ganska förskönande term. Det saknas tydliga förväntningar på att offentliga myndigheter ska genomföra due diligence-undersökningar av leverantörskedjan. Trots allt bidrar offentlig upphandling i genomsnitt till 15% av BNP i OECD-länderna. Men EU:s upphandlingar är inte gröna, eller åtminstone inte tillräckligt gröna, eftersom EU-lagstiftningen i nuläget inte tillåter att offentliga upphandlingar hänvisar till standarder för företags due diligence när det gäller hållbarhet.
Å andra sidan finns det alltid möjlighet att använda miljömärkning eller sociala märkningar, t.ex. den europeiska miljömärkningen, samt certifieringsmetoder för standarder.
Men varför tillämpar inte EU:s institutioner och byråer miljöstandarder och sociala standarder i sin offentliga upphandling, om sådana standarder är tillämpliga på aktörer på EU:s arena inom både den offentliga och den privata sektorn? Särskilt med tanke på att medlemsstaterna faktiskt har åtagit sig, t.ex. i det nyligen antagna och mycket polemiska energieffektivitetsdirektivet, att ålägga nationella aktörer att endast köpa produkter, servicebyggnader och arbeten med hög energieffektivitet.
Nya standarder för tillbörlig aktsamhet måste också omfatta ”mänskliga rättigheter”. En sådan klausul kan vara lika tvetydig som den ”sociala” klausulen, eftersom både mänskliga rättigheter och sociala frågor tolkas som mer och mer omfattande för varje gång.
Den som inte genomför en människorättsstudie anklagas för att vara oansvarig. Det finns dock inget bindande instrument som ålägger EU:s institutioner samma grad av granskning av dessa pseudomoraliska skyldigheter.
Europaparlamentet tillämpar en grön policy för offentlig upphandling för kontrakt över 15 000 euro och i vissa kategorier. Märkligt nog ska gröna produkter och tjänster inte tilldelas om de har ”en negativ inverkan på kvaliteten eller effektiviteten hos kontraktsföremålet”. Så mycket för miljömässig hållbarhet.
När det gäller Europeiska kommissionen framstår dess roll som ännu mer relevant, eftersom det är den institution som har den största budgeten. Offentlig upphandling är i hög grad decentraliserad och kommissionens allmänna strategi är att förlita sig på leverantörernas egna förklaringar, vilket helt klart inte är i linje med de skyldigheter som åläggs företagen i deras förfaranden för tillbörlig aktsamhet.
Slutligen genomför byråerna inte själva due diligence i leveranskedjan och de kräver inte heller att leverantörerna gör det. Med andra ord, samtidigt som EU-organen begränsar konkurrensen genom att införa kriterier för tilldelning av kontrakt, tillämpar de inte ens samma normer på sin egen verksamhet.
Den gröna given verkar ha ett underförstått undantag: samma personer som lanserade den. Kanske beror det på att de trots allt inte riktigt tror på det. Tyvärr har EU-domstolen bekräftat att konkurrens inte är överordnat hållbarhet. Men att domstolen följer kommissionens gängse politik är inte heller någon överraskning.
Källa till bilden: Fokus online