Eu-Kuba: den europeiska resolutionen och Ecrs fördömande av regimen

Den ¹² juli 2023 antog Europaparlamentet en resolution om regimen på Kuba. Denna resolution handlar om den aktuella situationen på Kuba och förbindelserna mellan EU och Kuba, bland annat mot bakgrund av den höga representantens besök på ön.

Förbindelserna mellan Europeiska unionen och Kubas regering präglas av många dialogavtal. Bara för att nämna några som vi kan nämna i rapporten är det så kallade ADPC-avtalet (Political Dialogue and Cooperation Agreement) från 2016, 1966 års internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och 1984 års FN-konvention mot tortyr och andra former av bestraffning.

Det är dock nödvändigt att komma ihåg hur den verkliga situationen ser ut på ön Kuba.

Faktum är att Kubas nuvarande förhållanden ligger långt ifrån de värderingar och principer som Europeiska unionen eftersträvar. Ön står inför en allmän kris som påverkar samhället på många sätt, från det ekonomiska till det som rör människors friheter. Dessutom bör den nuvarande migrationssituationen också nämnas, eftersom utvandringen under den senaste perioden har nått aldrig tidigare skådade nivåer. Förra året lämnade ca 250.000 personer ön.

En av de främsta orsakerna till migrationen är säkerligen öns ekonomiska situation, som står inför en av sina värsta kriser sedan Sovjetunionens fall på 1990-talet. Några av konsekvenserna av denna svåra situation är också den galopperande inflationen och bristen på förnödenheter, medicin och bensin.

Samtidigt orsakar försämringen av öns kraftsystem kontinuerliga strömavbrott även under rusningstid. Denna energikris har fortsatt sedan 2022, till den grad att en stor del av landet har drabbats av strömavbrott som har varat i tolv timmar varje dag.

Ett annat stort problem som plågar den kubanska verkligheten är rasismen. Ett problem som verkar vara långt ifrån löst och som förvärrar konflikten inom själva samhället.

Hela denna rad av problematiska frågor gör det kubanska sammanhanget svårt att leva med och komplicerat ur de internationella relationernas synvinkel. Särskilt med tanke på att den demokratiska aspekten är praktiskt taget obefintlig i Kubas politiska och sociala liv. Det gör inte bara livet på ön svårt, utan även förbindelserna mellan Kuba och andra länder runt om i världen.

För att återgå till analysen av innehållet i EU:s rapport visar den att den kubanska regimen, trots att ADPC fortfarande är i kraft, fortsätter att åsidosätta de principer om demokrati och respekt som ingår i den, vilket har lett till en kränkning av de mänskliga rättigheterna i årtionden. I sitt betänkande fördömer Europeiska unionen i de starkaste ordalag de systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna och de övergrepp som den kubanska regimen begår mot bland annat demonstranter, politiskt oliktänkande, religiösa ledare, människorättsaktivister och oberoende konstnärer. Samtidigt uppmanar EU de kubanska myndigheterna att omedelbart upphöra med förtryckspolitiken och fördömer bristen på religionsfrihet på Kuba. Till allt detta kommer det dramatiska förhållandet att situationen på Kuba trots internationella ansträngningar tyvärr inte har lett till någon förbättring, utan snarare till en successiv försämring.

Den avgörande punkten i de internationella förbindelserna, inte bara mellan EU och Kuba, är just respekten för de mänskliga rättigheterna. Från EU:s sida har Europaparlamentet upprepade gånger uppmanat Kuba att genomföra reformer som syftar till att normalisera den sociala, politiska och ekonomiska miljön. Men inget positivt resultat har framkommit från dessa förfrågningar.

Inte heller det besök som EU:s höge representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Josep Borrell, nyligen gjorde på ön verkar ha lett till några fördelar. Det besöket verkar faktiskt på något sätt ha rättfärdigat det som har pågått på Kuba under en längre tid, och han förklarade sig faktiskt vara emot Förenta staternas beslut att sätta upp ön på listan över länder som stöder terrorism. En händelse som verkligen inte är ny, så till den grad att det var redan 1982 som Kuba placerades på USA:s ”svarta lista”, för att sedan tas bort av Barack Obamas presidentskap 2015 och återföras 2021 före slutet av Donald Trumps mandatperiod. ECR:s skuggföredragande Herman Tertsch talade om detta besök och bekräftade att ”resolutionen är ytterligare ett steg mot att sätta stopp för Europeiska unionens, och i synnerhet dess höga representant Josep Borrells, oacceptabla samröre med den kubanska diktaturen”.

Orsaken till dessa svåra bilaterala förbindelser mellan Kuba och USA har mycket djupa rötter i tiden, men det faktum att dessa två regeringar inte har kunnat nå en överenskommelse härrör också från den svåra situation som ön inte kan ta sig ur igen.

För att förvärra denna komplexa geopolitiska bild har sedan kriget i Ryssland också tillkommit. Även om konflikten var geografiskt avlägsen involverade den ändå också den kubanska regimen. Och det är faktiskt välkänt att Putin har en privilegierad relation till ön, så till den grad att det var Kubas president Miguel Díaz-Canel själv som 2022 försvarade Vladimir Putins agerande och till och med angrep USA och Nato och pekade ut dem som huvudansvariga för kriget i Ukraina. Därför upprepade resolutionen också sitt fördömande av den kubanska regimen för dess försvar av och stöd till Rysslands och Vitrysslands aggressionshandlingar.

Med allt detta i åtanke verkar det uppenbart att en omvandling på ön är mycket komplicerad att uppnå, och det är svårt att tro att ens betydande stöd (här hänvisas till de miljoner euro som EU utlovat för små och medelstora företag på Kuba) kan ge en känsla av förnuft i en miljö som länge har plågats av flera problem.

I detta avseende syftar Europaparlamentets resolution till att fördöma alla åtgärder som har lett till den nuvarande ekonomiska, sociala och människorättsliga krisen som plågar ön och hela dess befolkning och bortom den. ”Europaparlamentet har bestämt och konsekvent fördömt brott mot de mänskliga rättigheterna och grymheter som begåtts av den kubanska kommunistregimen”, sade Anna Fotyga, ECR-gruppens samordnare för utrikesfrågor.

I denna fråga ville även ECR:s skuggföredragande Herman Tertsch lyfta fram följande: ”Europeiska unionen måste ändra sin inställning till den kubanska regeringen och hjälpa till att få slut på denna regim som är inkompetent i allt utom brottslighet. De kubanska kommunisterna, liksom kommunister över hela världen, kommer förhoppningsvis att hamna på historiens sophög som stackare, mördare och misslyckade. Och med dem deras medbrottslingar i demokratierna i Amerika och Europa, som har orsakat så mycket skada och smärta för det kubanska folket under dessa 64 år.”

Det är därför nödvändigt att framsteg görs på området för mänskliga rättigheter, först och främst, och att ett tillstånd av jämlikhet och lugn återställs i ekonomiska, sociala och politiska termer. Det är oacceptabelt att Europeiska unionen stöder en regim som inte bara misslyckas med att skydda de människor som bor på ön, utan som också misslyckas med att respektera internationella fördrag och (mer eller mindre underförstått) stöder Ryssland och dess aggression mot Ukraina.

Fördömandet av Kuba och de åtgärder som regeringen har vidtagit måste fördömas med kraft. Europeiska unionen kan inte dela inställningen hos en regim som systematiskt och kontinuerligt kränker människors rättigheter, avviker från vad som fastställs i officiella dokument och avtal och effektivt distanserar sig från varje möjlighet till jämlik dialog och samarbete.

Den konservativa högerflygeln i Europeiska unionen, och särskilt ECR-partiet, kommer att fortsätta att starkt upprepa att den kubanska regimen inte bör stödjas förrän alla nödvändiga förutsättningar finns på plats för att skapa en politisk dialog som bygger på gemensamma och delade principer och värderingar, och kommer att fortsätta att starkt fördöma alla åtgärder som skulle undergräva respekten för de mänskliga rättigheterna, som enligt internationell rätt har en universell, okränkbar och oförytterlig karaktär.