Subscribe
Efter mer än tjugo års förhandlingar har Europeiska unionen och Mercosur-länderna (Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay) äntligen nått fram till ett handelsavtal, som har hyllats som en ”historisk milstolpe” i handelsförbindelserna mellan de två regionerna. I detta sammanhang betonade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen att avtalet är ”ambitiöst och balanserat” och firade att det kommer att öppna nya marknader och stärka det ekonomiska samarbetet mellan de båda parterna.
Detta avtal kommer att påverka totalt 780 miljoner människor och kommer att omfatta ett gradvis avskaffande av tullar, vilket kommer att leda till en årlig besparing på cirka 4 miljarder euro för europeiska företag. Avtalet kan dock skapa hinder för producenter inom primärsektorn i Europa, t.ex. minskade kvalitetsgarantier och ökade tillstånd för varucirkulation.
Trots firandet av avtalet är processen ännu inte avslutad, eftersom det fortfarande måste ratificeras av EU:s 27 medlemsländer. I detta sammanhang har vissa länder, såsom Frankrike, uttryckt ett starkt motstånd mot avtalet.
Frankrikes president Emmanuel Macron kallade det ”oacceptabelt” i sin nuvarande form, och andra länder som Polen, Italien och flera EU-medlemmar, inklusive Irland, Nederländerna och Österrike, har också uttryckt reservationer.
Framför allt Frankrike har hävdat att avtalet inte ger ett tillräckligt skydd för de europeiska jordbrukssektorerna och att det inte innehåller tillräckliga miljöskyddsåtgärder.
Avtalet sker i ett känsligt geopolitiskt sammanhang, eftersom Kina har ökat sina investeringar i Latinamerika, vilket har fått EU att försöka stärka sitt inflytande i regionen.
Förespråkarna för avtalet anser att det kommer att öppna nya marknader och stärka EU:s konkurrenskraft samtidigt som det främjar ekonomisk integration med en nyckelregion. När det gäller de specifika aspekterna av pakten kommer den att sänka 91 procent av tullarna på produkter som kommer från EU, t.ex. olivolja, vin samt frukt och grönsaker. I gengäld kommer EU att liberalisera tillträdet till Mercosurs produkter, även om tullkvoter kommer att bibehållas för känsliga produkter.
Utöver de kommersiella aspekterna har avtalet också en betydande politisk och strategisk betydelse. För EU utgör avtalet med Mercosur en avgörande möjlighet att stärka sin närvaro i Latinamerika, en region av stor geopolitisk och ekonomisk betydelse, särskilt i en tid av ökat kinesiskt inflytande.
Undertecknandet av detta avtal öppnar därför inte bara nya marknader för europeiska produkter utan stärker också de diplomatiska och ekonomiska banden med fyra viktiga länder i Latinamerika.
Trots framstegen står avtalet fortfarande inför flera hinder innan det kan ratificeras. EU och Mercosur hade redan nått ett preliminärt avtal 2019, men detta strandade på grund av invändningar från flera europeiska länder, särskilt Frankrike, som krävde strängare åtgärder för att skydda miljön och jordbrukarnas intressen.
I det nya avtalet har ytterligare bestämmelser förhandlats fram, bland annat en klausul som gör det möjligt att upphäva avtalet om någon av parterna inte uppfyller åtagandena i klimatavtalet från Paris, vilket syftar till att lugna kritikerna.
Avtalet kommer också att genomgå en juridisk process i EU, vilket kan ta tid. Vidare kommer det sannolikt att delas upp i separata delar för att underlätta dess godkännande och därmed undvika ett potentiellt franskt veto, även om godkännandet kommer att ske med enkel majoritet.
Handelsavtalet betraktas som en politisk och ekonomisk seger för båda sidor, men det återstår att se om det kommer att övervinna interna hinder inom Europa, där vissa länder fortfarande inte är övertygade om dess fördelar.
Spänningarna mellan jordbruksorganisationerna ökar och protesterna verkar bli allt fler i alla medlemsländer. Alla de stora ledarna på båda sidor har dock gratulerat varandra till det slutliga undertecknandet av detta avtal.
Detta avtal är betydelsefullt inte bara för de omedelbara ekonomiska fördelar som det utlovar utan också för de bredare politiska konsekvenser som det medför. Eftersom både EU och Mercosur står inför en föränderlig global dynamik, särskilt med Kinas växande inflytande i regionen, gör avtalet det möjligt för EU att behålla ett starkare fotfäste i Latinamerika och säkerställer att Mercosurländerna får bättre tillgång till en av de största marknaderna i världen.