Subscribe
EU:s oljeproduktion har minskat dramatiskt under de senaste decennierna och beroendet av import av olja och oljeprodukter har nått en rekordhög nivå under 2022. EU lyckas bara producera mindre än 3 procent av sitt oljebehov. Samma 3 % placerar å andra sidan regionen på sista plats bland världens största oljeproducenter. Under de senaste två decennierna har EU:s oljeproduktionskapacitet minskat till cirka 50 procent på grund av sträng miljölagstiftning och övergången till naturgas.
Inom EU skiljer sig de största oljeproducenterna från de största leverantörerna av oljeprodukter. I den första kategorin av oljeproducenter ligger Rumänien på tredje plats, men i den andra ligger landet långt efter, längst ned på listan. Enligt experter är Rumäniens problem bristen på raffineringskapacitet, där landet har legat långt efter under de senaste årtiondena. Från sin storhetstid i slutet av 1800-talet till 1930-talet, då landet var världens femte största oljeexportör tack vare sin egen produktion, genomgick det de enorma förlusterna under andra världskriget till följd av den tyska ockupationen och ett uppsving för oljeindustrin under kommuniståren, då enorma investeringar gjordes för att bygga upp raffineringskapaciteten. I dag utvinner Rumänien fortfarande bara 3 miljoner ton olja och har mindre än hälften av de raffinaderier som fanns under kommunisttiden.
Italien, en av Europas största oljeproducenter
Enligt Eurostats uppgifter för 2022, som nyligen offentliggjordes, är Italien den största europeiska oljeproducenten med 4,5 miljoner ton, följt av Danmark – 3,2 miljoner ton och, strax efter, Rumänien – 3 miljoner ton. När det gäller petroleumprodukter – inklusive bensin och diesel, men även lösningsmedel för den kemiska industrin – är det främsta landet Tyskland, som bearbetade nästan 100 miljoner ton. Italien ligger också på andra plats med 74,6 miljoner ton oljeekvivalenter. Därefter kommer Spanien – med 63,4 miljoner ton och Nederländerna med 59,6 miljoner ton. Rumänien befinner sig i den andra delen av rankningen, som omfattar länder som producerar mindre än 20 miljoner ton oljeprodukter.
Enligt uppgifter från Eurostat har EU:s oljeproduktion fortsatt att minska och värdet på importen har ökat kraftigt, trots att oljepriserna har stigit sedan kriget i Ukraina bröt ut. Jämfört med 2021 minskar EU:s oljeproduktion 2022 med 7,4 procent till en historiskt låg nivå på 16,3 miljoner ton. Samtidigt nådde importen en ny historisk toppnotering på 97,7%, efter att ha fallit kraftigt till 91,6% ett år tidigare och nått den lägsta nivån på tre decennier. EU:s råoljeproduktion har minskat sedan 2004, då den nådde en topp på över 40 miljoner ton. I procent räknat är det en minskning med cirka 60 procent på 20 år. Enligt uppgifter från Energy Institute 2022 som sammanställts av Visual Capitalist finns det flera orsaker till denna nedgång, bland annat strängare miljöbestämmelser som antagits på EU-nivå och en övergång till övervägande användning av naturgas. Medan råoljeproduktionen har minskat, har samma sak inte gällt för de oljeprodukter som kommer ut från de europeiska raffinaderierna. 544,3 miljoner ton oljeekvivalenter bearbetades i EU:s raffinaderier under 2022, en ökning med 4,5 procent jämfört med 2021. EU importerade 479,6 miljoner ton råolja under 2022. Men medlemsstaterna köpte också oljeprodukter. Och den största delen av denna import kom från Ryssland – 88,4 miljoner ton, Norge – 54,1 miljoner ton, USA – 48,3 miljoner ton, Irak – 37,2 miljoner ton och Kazakstan – 36,6 miljoner ton.
USA, en femtedel av världens totala oljeförsörjning
Enligt Energy Institute kan denna trend med minskad oljeproduktion inte ses hos de stora producenterna i världen. USA, som är den största producenten av råolja 2018, producerade rekordhöga 18 miljoner fat per dag (motsvarande 2,6 miljoner ton) 2022. Med denna mängd står USA för ungefär en femtedel av världens totala oljeförsörjning. Efter USA kommer Saudiarabien – med 12 miljoner fat per dag, och på tredje plats – Ryssland, med 11 miljoner fat per dag. Tillsammans med Kanada och Irak, som producerar 5,6 miljoner fat/dag respektive 4,5 miljoner fat/dag, stod de fem största aktörerna på världens oljemarknad för mer än hälften av den totala globala efterfrågan. Förenade Arabemiraten, Iran, Brasilien, Kuwait och Kina står för ytterligare mer än 20% av den globala efterfrågan på olja. Den globala produktionen från dessa 10 marknadsjättar ökade med 4,2% under 2022 jämfört med 2021.
Oljeimporten kommer att öka i Rumänien
Enligt uppgifter från Europeiska statistikinstitutet förväntas Rumäniens råoljeproduktion minska med 6% under 2022 jämfört med föregående år. Den nedåtgående trenden i produktionen nämns också av National Strategy and Forecasting Commission i Bukarest, som vidare uppskattar en minskning av Rumäniens oljeproduktion mellan 2023 och 2026, med en genomsnittlig årlig takt på 2,2%, på grund av den naturliga minskningen av fyndigheter och icke-utveckling av produktionskapaciteten. Samtidigt hävdar specialisterna i Bukarest att oljeimporten kommer att öka under samma period, med en genomsnittlig takt på 4,1%.
Denna procentsats verkar osannolik om vi betänker att Rumäniens oljeimport 2022 ökade med 27% jämfört med föregående år. Den totala mängden importerad olja uppgick till 8,9 miljoner ton, praktiskt taget tre gånger produktionen. Efter krigsutbrottet i Ukraina och embargot mot rysk olja, en av de viktigaste källorna till Rumäniens import av olja och petroleumprodukter, kommer råmaterialet till de tre återstående raffinaderierna som bearbetar råolja på rumänskt territorium från Kazakstan och Azerbajdzjan. Nästan 40% av de kvantiteter som bearbetas i dessa raffinaderier kommer enbart från Kazakstan.
Endast 4 av 34 raffinaderier fortfarande i drift i Rumänien
Vid tiden för revolutionen i december 1989 hade Rumänien tio raffinaderier som bearbetade 34 miljoner ton olja. Eftersom bearbetningskapaciteten var mycket högre än utvinningskapaciteten, men också högre än det inhemska konsumtionsbehovet, importerade den rumänska staten under kommunisttiden massivt olja, särskilt från Iran och Irak, och exporterade oljeprodukter längre bort. När Ceausescu-regimen föll och under den efterföljande perioden av omfattande privatiseringar fanns fyra av de tio raffinaderierna kvar. Under de senaste tre decennierna har de kommit i utländsk ägo. Den första som investerade i olja i Rumänien, 1995, var det ryska företaget Lukoil, som också tog över Petrotels raffinaderi. Detta följdes av privatiseringen av Rumäniens största raffinaderi, Petromidia Năvodari, som efter en rad ägarbyten i det företag som ursprungligen privatiserade det kom att kontrolleras av Kazakstans statliga olje- och gasföretag, KazMunayGaz, och slutligen av OMV, det österrikiska statsföretaget som tog kontroll över det sista rumänska statsföretaget på området och därmed även raffinaderiet Petrobrazi Ploiești. Det fjärde raffinaderiet i Rumänien – Vega Ploiesti – tillhör samma företag som också äger Petromidia Năvodari. Vega raffinerar inte olja utan endast biprodukter från Petromidia. Medan de tre första raffinaderierna producerar bensin och diesel, producerar Vega huvudsakligen bitumen, men även flytande bränslen och andra biprodukter från petroleum.
Med en raffineringskapacitet på nästan 6 miljoner ton per år är Petromidia Năvodari ett av de största raffinaderierna i Svartahavsområdet och står för cirka 40 procent av Rumäniens raffineringskapacitet. Företaget raffinerar huvudsakligen olja från Kazakstan, med stöd av majoritetsaktieägaren i ägarföretaget, som också har en flotta av tankfartyg som levererar olja över Svarta havet. Med 150 års erfarenhet av oljeutvinning har Rumänien haft en del stora framgångar på området, men också en del motgångar. År 1857 var Rumänien det första landet med en oljeproduktion som registrerades i officiell internationell statistik på 275 ton, före USA. Rumänien byggde också den första kommersiella oljekällan och Bukarest var den första staden i världen som upplystes med fotogen. Under mellankrigstiden var landet världens femte största oljeexportör.