Subscribe
EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) har blivit något av en politisk snackis, både i Brysselbubblan och i medlemsländernas huvudstäder. Politiken syftar naturligtvis till att inom ett och samma ramverk samla EU:s agroekonomi, som omfattar boskaps-, jordbruks- och livsmedelsproduktion.
Medlemsländer som Spanien, Frankrike och Tyskland har krävt en reform av CAP för att göra den mer effektiv, mindre byråkratisk och mer praktisk för den hårt reglerade europeiska primärsektorn, som ibland har skadats av produkter från tredje land.
Den senaste Eurobarometerundersökningen visar dock på ett stöd för EU:s gemensamma jordbrukspolitik som aldrig tidigare skådats, med den högsta nivån av allmän medvetenhet sedan 2007, då 78 procent av de tillfrågade kände till den gemensamma jordbrukspolitiken. Faktum är att de flesta EU-medborgare anser att den gemensamma jordbrukspolitiken framgångsrikt tillhandahåller säkra och högkvalitativa livsmedel och bidrar till att säkerställa en stabil livsmedelsförsörjning.
Resultaten i undersökningen står i stark kontrast till förra årets bondeprotester mot CAP i städer som Paris och Madrid.
70% av de svarande anser att den gemensamma jordbrukspolitiken också spelar en viktig roll för en hållbar förvaltning av naturresurser och för att främja forskning inom jordbrukssektorn.
Dessutom ser medborgarna positivt på den gemensamma jordbrukspolitikens roll när det gäller att skapa arbetstillfällen inom livsmedelssektorn och dess bidrag till kampen mot klimatförändringarna.
Den gemensamma jordbrukspolitiken ses i allmänhet som en drivkraft för investeringar och tillväxt inom jordbrukssektorn, och bidrar även till att minska regionala skillnader och uppmuntra unga människor att arbeta inom sektorn.
Undersökningsresultaten visar också att européerna uppskattar jordbrukare och landsbygdsområden. 92% av de tillfrågade stöder jordbrukets betydelse för EU:s framtid. Vidare anser 56% av de tillfrågade att EU:s ekonomiska stöd till jordbrukarna är tillräckligt, vilket är en betydande ökning jämfört med föregående år.
Stödet för subventioner till miljövänliga jordbruksmetoder är också högt och uppgår till 88%.
När det gäller medborgarnas förväntningar anser majoriteten att det är avgörande att garantera en konstant livsmedelsförsörjning och rimliga livsmedelspriser för konsumenterna. Vikten av att stärka jordbrukarnas roll i livsmedelskedjan betonas också, och 91% anser att en hållbar förvaltning av naturresurserna är av avgörande betydelse.
Undersökningen visade också på en positiv utvärdering av EU:s handelsavtal – som det nyligen undertecknade Mercosur-avtalet, som blev en het fråga i de europeiska huvudstäderna – där 76% av de tillfrågade höll med om att dessa avtal gynnar marknadsdiversifiering och utbudet av jordbruksprodukter. Dessutom anser européerna att dessa handelsavtal främjar strängare arbets- och miljöstandarder, inklusive de som rör djurens välbefinnande i jordbruksproduktionen.
När det gäller kvalitetsmärkning har EU-medborgarna god kännedom om logotypen för ekologiskt jordbruk (56%), även om märkningen med skyddad geografisk beteckning (SGB) och skyddad ursprungsbeteckning (SUB) fortfarande behöver bli mer känd.
Christophe Hansen, jordbrukskommissionär, har betonat den gemensamma jordbrukspolitikens relevans, eftersom den fortfarande är en grundläggande pelare för europeisk integration och hållbarhet.
Alla uppgifter som presenteras i denna nya Eurobarometer klargör tvivel om genomförbarheten och acceptansen för genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Även om det fortfarande är en lång väg kvar visar siffrorna att den gemensamma jordbrukspolitiken håller på att nå historiska värden för dess optimala utveckling i den statliga politiken. Undersökningen i sig bör dock inte vara den enda indikatorn på den gemensamma jordbrukspolitikens gynnsamhet. Kommissionen måste ständigt samarbeta med jordbrukare och andra relevanta intressegrupper för att se till att sektorns röster blir hörda.
Med allt detta står Christophe Hansen inför utmaningen och möjligheten att göra den gemensamma jordbrukspolitiken till en politik som bidrar till EU:s konkurrenskraft gentemot andra metoder från tredje part.