Europa att försvara

ECR:s huvudperson i Atreju

Atreju, Fratelli d’Italias (ECR) evenemang med debatter om viktiga ämnen i aktuella politiska frågor avslutades nyligen. Det fanns gott om utrymme för europeiska och internationella frågor, särskilt med tanke på valdatumet den 9 juni 2024.

Särskilt viktig var panelen med titeln ”Europa att försvara: de konservativas skäl mot den europeiska superstaten” med flera välklingande namn bland huvudpersonerna: Italiens Europaminister Raffaele Fitto (FdI, ECR), parlamentsledamöterna Jorge Buxadé (Vox, ECR), Carlo Fidanza (FdI, ECR), Assita Kanko (N-VA, ECR) och Nicola Procaccini (FdI, ECR), den polske parlamentarikern Radosław Fogiel (PiS, ECR) och den rumänske parlamentarikern George Simion (AUR ).

Carlo Fidanza spelade rollen som moderator, men föregrep hur Giorgia Meloni baserade hela evenemanget på det stora arbetet på internationell nivå, med början från de tre stora internationella gästerna som Elon Musk, Edi Rama (PSSH, S&D) och Rishi Sunak (Tory), vilket visar att han behåller en tydlig linje av idéer samtidigt som han engagerar sig med alla med blicken stadigt riktad mot framtiden.

De olika gästerna tog därefter till orda och betonade dels de erfarenheter de gjort i sina ursprungsländer, dels hur de utvecklat temat på europeisk nivå. Jorge Buxadé inledde sitt tal med att tala om den nya Sánchez-regeringen som är resultatet av överenskommelserna efter valet: ”En regering som är en fara inte bara för Spanien utan också för Europa. Den modell som Sánchez föreslår är en modell som de också kommer att försöka införa på gemenskapsnivå, med en front av socialister och kommunister som förstärks av en del av center-högern. Partido Popular (PPE) ger inte samma svar som vi om det gemensamma bästa, om försvaret av säkerheten, om kampen mot illegal invandring, om kampen mot lobbyister och stora multinationella företag, och att ha två tydliga högerpartier leder oundvikligen till att vänstern enas”. ”Vi måste förstå – avslutade Buxadé – att för oss är den nationella och europeiska identiteten en nödvändig utgångspunkt för att nå målet att ta kontroll över Europa. För dem är dock utgångspunkten att ta kontroll över en europeisk superstat och sedan bygga en identitet för att cementera denna kontroll.”

Fogiel lägger till saken genom att påminna om hur de polska konservativa i PiS tillsammans med de brittiska konservativa var grundarna av ECR: ”Före oss hade varje högerparti eller rörelse den enda möjligheten att väga i Europaparlamentet vid inträdet i PPE. De kallade oss galna för att vi ville bryta status quo, men idag är vi här och vi är bland de största europeiska partierna. Jag tror att vi kommer att växa ytterligare och bli den andra gruppen efter den 9 juni, eftersom vi är den enda grupp som erbjuder lösningar på de stora europeiska kriserna, såsom invandringen. Vi kommer att vara en stark grupp eftersom ECR-partierna i många länder, som i Italien och Polen, kommer att vara de första nationella partierna.”

Mycket viktig var också Assita Kankos röst som tydligt beskrev hur kampen för mänskliga rättigheter även förs av högern: ”För vänstern finns det inga högerkvinnor och inga högersvarta, istället finns det många som de tror är som vi, för för oss är det diskriminering. Vi ser oss själva som alla människor som vill ha ett bra liv och rättvis beskattning som inte får oss att betala för livet för dem som inte vill arbeta. Som kvinna och mor kan jag bara kämpa mot väckelseideologi och radikal islamism, jag måste kämpa mot dem som vill ta ifrån mig min frihet att vara den jag är.” Kanko nämnde också som exempel den belgiska extremvänsterns förslag att tillåta den islamiska huvudduken även för 8-åriga flickor: ”Jag tycker att detta är skamligt och det faktum att ingen europeisk vänster säger något om det vittnar om deras försök att vinna Muslimska brödraskapets gunst. Jag vill att mina barn ska leva i ett Europa som skyddas av Giorgia Meloni och inte leds av Muslimska brödraskapet!”.

”Detta evenemang har titeln ’Välkommen tillbaka till italiensk stolthet’. Ni är med rätta stolta över att vara italienare, vi är stolta över att vara rumäner, tillsammans måste vi vara stolta över vår civilisation, som är latinsk och kristen” är inledningen på George Simions tal. ”Vårt Europa är fullt av rikedom och skönhet, rötterna finns just här i Rom, och vi ser behovet av en annorlunda europeisk union. Vår ledare är inte Romano Prodi, han är inte Enrico Letta, han är inte Elly Schlein, han är inte Franz Timmermans, han är inte Ursula von der Leyen, utan han är Giorgia Meloni, med vilken vi vill skapa en center-högerregering i Bryssel, utan att ge upp de frågor som är kära för oss och vinna de strider som vi kommer att möta framför oss”.

Ledamoten Nicola Procaccini talade därefter och gav exempel på den ”konservativa revolution” som inleddes i Italien den 25 september 2022, då center-högerpartiet under ledning av Italiens bröder vann de italienska politiska valen: ”Den 9 juni 2024 kommer det att ske en konfrontation mellan två modeller av Europa. Å ena sidan, vår, är resultatet av Romfördraget, som röstades igenom av alla utom socialisterna och kommunisterna, som ser en allians mellan fria och suveräna nationer, som i en allians har funnit skälet till att vara tillsammans efter århundraden av krig. På den andra sidan, vänsterns sida, den federalistiska modellen med Europas förenta stater, eller en superstat. De vill utplåna nationalstaterna, men Italien är inte Alabama och Spanien är inte Iowa: våra är inte stater, de är nationer. Härifrån börjar vår kamp för hemländernas Europa, som ska försvaras mot dem som vill ha en Sovjetunion.”

Den europeiska utmaningen blir ännu viktigare om vi tänker på de många fonderna för nästa generations EU: ”Vi var bland de första länderna att se över PNRR, anpassa den till nya behov och föregripa tiden”, säger minister Fitto. ”Invandring och flexibilitet i resurser var de två teman som stod i centrum för Europeiska rådet, där Meloni-regeringens förslag lyssnades på noggrant. Europa idag är oförmöget att förstå behoven och tillhandahålla lösningar: tänk att först efter den ryska invasionen av Ukraina insåg vi vad den europeiska högern hade fördömt under en längre tid, nämligen gränserna för energiberoende och strategisk autonomi”. Ett avsnitt också om förslagen om att Ukraina och Balkanländerna skall bli medlemmar i Europeiska unionen: ”Ett bredare Europa kan inte byggas med slagord, utan vi måste veta och förstå vad som händer när det gäller styrelseformer och resursanvändning. Giorgia Melonis och den italienska och europeiska högerns utmärkande drag är att tala med alla och det är vad vi kommer att göra med en större röst från den 9 juni 2024”.

En rad betydelsefulla idéer för att inleda utmaningen mot en europeisk struktur som inte längre med kapacitet och konkretion svarar mot de nationella folkens behov, en utmaning för alla konservativa att vinna.