Europa, huvudsaklig köpare av flytande gas från USA

Den ryska invasionen av Ukraina, följt av Kremls sanktioner som omfattade rysk gasexport, har lett till stora förändringar i EU:s gashandel sedan 2022. Övergången från ryska gasledningar har lett till att importen av flytande naturgas – LNG – till EU-marknaden nästan fördubblats under 2022 jämfört med föregående år, och till rekordhöga 120 miljarder kubikmeter under 2023. Eftersom EU diversifierar sina leverantörer för att säkra sina gasbehov har den viktigaste handelspartnern för LNG blivit USA, vars export till den europeiska marknaden har tredubblats. År 2022 importerar EU LNG från USA, Qatar och Ryssland.

USA:s LNG-import är dubbelt så hög som importen från Qatar

Enligt officiella uppgifter var importen från USA i slutändan dubbelt så hög som importen från den andra källan, Qatar. Och i och med att USA har stärkt sin position på den europeiska marknaden, och Qatars export har minskat i samband med krisen i Mellanöstern, har landet petats ner från toppen av rankingen över LNG-export. Å andra sidan har EU, trots sitt mycket omtalade oberoende av rysk gas, inte gett upp den helt och hållet, utan bara bytt ut rörledningsgas mot LNG, som för närvarande inte är föremål för sanktioner. Och mycket av det stannar inte i importländerna. Enligt officiella uppgifter transporteras rysk LNG ut från det europeiska fastlandet via terminaler i flera EU-hamnar.

Energiministrarna från EU-länderna beslutade den 4 mars, på förslag från Europeiska kommissionen, att förlänga de frivilliga gasbegränsningarna med ytterligare ett år. Vid samma möte diskuterades också konsekvenserna av att stoppa transiteringen av rysk gas genom Ukraina, och EU:s energikommissionär Kadri Simson meddelade att EU inte är intresserat av att förlänga avtalet och kommer att förbereda den rättsliga ramen för att stoppa leveranserna utan påföljder för köparna i april. Avtalet mellan Naftogaz Ukraina och ryska Gazprom löper ut i slutet av året, och ukrainarna har sedan förra året meddelat att de inte har för avsikt att förlänga det, och betonar att gasleveranserna har fortsatt trots kriget ”för att stödja våra europeiska kollegor” för att inte skapa en gaspriskris.

Efter mötet i Bryssel försäkrade Kadri Simson att reserverna i underjordiska gaslager före slutet av den nuvarande kalla årstiden ligger på en ganska hög nivå, vilket kommer att göra det lättare att pumpa inför nästa vinter. Kadri Simson påpekade också att leverantörer och vägar för gasleveranser har diversifierats – vilket uppenbarligen har en kostnad – men EU:s beroende av rysk gas har minskat avsevärt. Utöver de extra kostnaderna för diversifierad försörjning har den frivilliga konsumtionsminskningen inneburit en minskning av efterfrågan med 18% mellan augusti 2022 och december 2023. Denna minskning ger också upphov till varningssignaler om regionens avindustrialisering. Dessutom överväger europeiska myndigheter ett förbud mot gaseldade kraftverk för uppvärmning, en åtgärd som många EU-länder ännu inte är redo för.

Å andra sidan är det frivilligt, och därför är inte alla medlemsstater i EU villiga att genomföra rekommendationen att minska gasförbrukningen. Detta är också fallet i Rumänien, där energiminister Sebastian Burduja meddelade att myndigheterna i Bukarest inte förväntar sig en minskning utan en ökning av gaskonsumtionen under den kommande perioden, mitt i planerna på att återuppliva industrin för kemiska gödningsmedel och genom att utvidga gasdistributionsnäten till befolkningen. Burduja förklarade att andra EU-länder behöver minska sitt beroende av rysk gas, inte Rumänien, som räknar med att täcka den extra förbrukningen genom att börja utvinna gas från Svarta havets kontinentalsockel från 2027, vilket kommer att göra Rumänien till”den första gasproducenten i EU”.

I vilken utsträckning EU har lyckats minska sitt beroende av rysk gas kan diskuteras. Enligt en rapport från antikorruptionsgruppen Global Witness är EU fortfarande långt ifrån sitt omtalade oberoende. Enligt rapporten ökade den ryska LNG-exporten till EU-länderna med 40% 2023 jämfört med föregående år. Enligt den citerade källan gick hälften av den ryska LNG-exporten till europeiska länder.

Vilka är de största europeiska köparna av rysk flytande gas?

De största köparna i Europeiska unionen är Spanien och Belgien, följt av Frankrike, och dessa tre länder importerar totalt 44% av den ryska flytande gasen. Resten, upp till 50 procent, går till andra EU-länder. Och enligt High North News är det nästan hälften av EU-länderna totalt. Enligt High North News importerar EU fortfarande LNG till ett värde av 1 miljard USD per månad från Ryssland. Och det beror på att LNG, till skillnad från rysk pipeline-gas, inte är föremål för sanktioner. Rysk flytande gas stannar dock inte enbart i de viktigaste europeiska importländerna – Spanien och Belgien – utan exporteras även längre bort. Källan förklarade att EU underlättar rysk export utanför kontinenten genom sina terminaler. Mer än 200 transporter per år från Rysslands Yamal LNG-anläggning passerar EU:s hamnar, och med det nyligen lanserade Arctic LNG 2-projektet 2024 kommer denna import att öka ytterligare från och med i år.

Enligt officiella uppgifter från den belgiska regeringen, som citeras av The Guardian, är Kina den största köparen av rysk flytande gas som passerar genom HUB i den belgiska hamnen Zeebrugge, med en femtedel av den totala volymen. Enligt samma uppgifter skulle endast 2,8 % av den gas som belgarna förbrukar komma från Ryssland. Fram till krigsutbrottet i Ukraina kom 70 procent av EU:s LNG-import från tre länder: USA, Qatar och Ryssland. Från 2022 och framåt, med EU:s åtgärder för att minska beroendet av Ryssland och diversifiera gasleverantörerna, samt en övergång till import från ”tillförlitliga partner”, har USA:s LNG-import till Europa – EU och Storbritannien – exploderat.

År 2023 har USA – som har varit världens största gasproducent sedan 2011 – också lyckats ta över tronen från världens ledande LNG-exportörer, Qatar och Australien. En omfattande export till andra länder var möjlig först efter att den första stora exportterminalen på Alaskas gulfkust togs i drift 2016. Inledningsvis var de asiatiska länderna – främst Japan och Sydkorea – de största köparna av amerikansk LNG. Men i takt med att efterfrågan från den europeiska marknaden ökade, minskade också den amerikanska exporten till den asiatiska marknaden. År 2023 ökade USA:s LNG-export med 12,4% till rekordhöga 4,34 biljoner kubikfot. Och det mesta av detta – 62% – gick till Europa.

För andra året var Europa den ledande köparen av amerikansk flytande gas, med en import som nådde rekordhöga 2,79 biljoner kubikfot 2023. Under dessa omständigheter kan det moratorium som antagits av president Joe Biden, som tillfälligt stoppar byggandet av nya LNG-terminaler, få återverkningar även på exporten till Europa. Den nuvarande ledaren för Vita huset – som har drivit igenom en massiv finansieringsplan för energiomställning under sin tid vid makten – har hänvisat till det ”existentiella hotet” från klimatförändringarna som motivering för åtgärden. Det finns för närvarande sju LNG-exportterminaler i drift i USA, som hanterar mer än 300 miljoner kubikfot gas per dag, enligt US Energy Information Agency.

Flytande naturgas (LNG) är en form av naturgas som har omvandlats till flytande form för att underlätta lagring och transport. Vid kondensering av naturgas kyls gasen till extremt låga temperaturer, vanligtvis runt -162 grader Celsius. Genom kylning minskar naturgasen sin volym avsevärt och blir en tät vätska som är lätt att transportera. Denna process minskar gasvolymen med cirka 600 gånger, vilket gör det möjligt att transportera den effektivt över långa avstånd och lagra den under kontrollerade förhållanden. LNG används i stor utsträckning inom energiindustrin för att driva kraftverk, samt inom den kemiska industrin och sjöfarten. Användningen av LNG har fördelar när det gäller enklare hantering, lagring och transport jämfört med naturgas i gasform. LNG kan också vara en renare energikälla eftersom dess förbränning ger upphov till färre utsläpp av växthusgaser och andra föroreningar jämfört med andra traditionella fossila bränslekällor.