I förra veckan röstade Europaparlamentet för att godkänna reformen av elmarknaden. I mars 2023 presenterade EU-kommissionen ett paket för att reformera EU:s elmarknad, motiverat av effekterna av energikrisen 2021-2022 som orsakades av den ekonomiska återhämtningen efter pandemin och den ryska invasionen av Ukraina som ledde till volatila och skyhöga energipriser och drabbade europeiska kunder och industri. Till följd av detta lade kommissionen fram ett paket med en översyn av flera viktiga rättsakter, däribland elförordningenb, eldirektivet, direktivet om förnybar energi och REMIT-förordningen, med det övergripande målet att åtgärda bristerna i utformningen av den europeiska elmarknaden, göra energiräkningarna mindre beroende av priserna på fossila bränslen och skydda konsumenter och industri från elprisvolatilitet. Den syftade också till att skapa incitament för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi.
Lagstiftningsärendet tilldelades Europaparlamentets utskott för industrifrågor, forskning och energi (ITRE), som röstade för att anta sin ståndpunkt den juli 2023. Därefter röstade Europaparlamentets plenarförsamling för att anta sin ståndpunkt i september 2023. EU:s råd antog å sin sida sin ”allmänna riktlinje” (sitt förhandlingsmandat som det kallas på Brysseljargong) i oktober 2023. Därefter kunde företrädare för det spanska ordförandeskapet i EU:s ministerråd, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen inleda interinstitutionella förhandlingar (”triloger” som de kallas i Bryssel) för att nå en överenskommelse om en gemensam text. Trepartsförhandlingarna avslutades i december med ett avtal, som nu var föremål för formellt godkännande av de två medlagstiftarna.
Det är i detta sammanhang som Europaparlamentet i förra veckan röstade för att ratificera det avtal som hade nåtts i trepartsmötena. Ledamöterna röstade för att godkänna den överenskomna texten för den nya förordningen med 433 röster för, 140 röster emot och 15 nedlagda röster, och för det nya direktivet med 473 röster för, 80 röster emot och 27 nedlagda röster. Nästa steg är att rådet också ska ratificera lagstiftningen.
Nedan följer en sammanfattning av de mest relevanta bestämmelserna i den nya lagstiftningen. Enligt den spanske S&D-ledamoten Nicolás González Casares, som är föredragande för lagstiftningen, innebär reformen att ”medborgarna sätts i förgrunden för utformningen av elmarknaden”, på ett sätt som ”demokratiserar energin”, ”skyddar medborgarna”, påskyndar ”utbyggnaden av förnybara energikällor” och skapar en ”marknadsdesign som svarar mot de misslyckanden som energikrisen har avslöjat”.
Ett av de viktigaste sätten som elmarknadsreformen tar itu med dessa frågor och skyddar konsumenterna från volatila priser är att ge dem ett större utbud av avtal, till exempel fastprisavtal och dynamiska prisavtal, samt att kräva att kunderna får information om de olika alternativen innan de tecknar dem. Ett exempel som är relevant för industrin är att lagstiftningen ska underlätta införandet av mer stabila långsiktiga avtal mellan kunder och leverantörer, t.ex. energiköpsavtal (Power Purchasing Agreements, PPA), som gör det möjligt för företag att etablera sin egen direkta energiförsörjning för att dra nytta av mer stabila priser på förnybar energi och energi från icke-fossila bränslen.
Dessutom innehåller lagstiftningen åtgärder för att uppmuntra investeringar i energi, på ett sätt som garanterar kraftproducenterna stabila intäkter samtidigt som industrin skyddas från prisvolatilitet. Ett sätt att uppnå detta är genom att använda sig av tvåvägskontrakt för offentliga investeringar i ny förnybar och icke-fossil elproduktion. Enligt CfD skulle offentliga institutioner kompensera energiproducenter om marknadspriserna faller kraftigt, men om priserna stiger alltför mycket skulle en del av intäkterna samlas in och omfördelas (inklusive till slutkunder eller för att finansiera direkta prisstödssystem eller investeringar för att minska elkostnaderna).
Dessutom skulle lagstiftningen ge rådet befogenhet att förklara en elpriskris på grundval av ett förslag från kommissionen, vilket skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att anta tillfälliga åtgärder för att fastställa elpriser för små och medelstora företag och för energiintensiva industriella konsumenter.
Reformen innehåller några intressanta förslag som kommer att bidra till att stabilisera elräkningarna och förhindra enorma toppar om Europa någonsin drabbas av en ny energikris av samma omfattning som krisen 2021-2022. Ändå är det mycket mindre ambitiöst än vad många ursprungligen hade hoppats. Många röster, t.ex. den spanska ministern för ekologisk omställning (som deltog i en stor del av förhandlingarna under det spanska ordförandeskapet i rådet), hade hoppats kunna ändra det s.k. ”merit order-systemet” och frikoppla elpriserna från priserna på fossila bränslen. Den överenskomna lagstiftningen är långt ifrån en grundläggande översyn som Spanien och Frankrike har drivit på för. Dessutom måste Europeiska unionen fortsätta att arbeta för att säkerställa en säker, hållbar och diversifierad naturgasförsörjning.