Europas energisäkerhet bedömd av ECR-ledare i Nicosia

På dagordningen för en konferens som anordnades av ECR-partiet i Cypern mellan den 28 och 31 mars diskuterades den miljöpolitik som Europeiska kommissionen ålägger medlemsstaterna av ECR-medlemmar inför en imponerande publik i Nicosia, som en del av ”European Culture Weekend – Europe’s Energy Security Challenges”, där detta känsliga ämne väcker motstridiga åsikter bland de europeiska ledarna.

Den miljöomställning som EG-företrädarna vill se för ett grönt Europa i framtiden bygger huvudsakligen på minskade koldioxidutsläpp, men tyvärr stöder politiken i Bryssel inte varje enskild medlemsstat. Varför säger vi detta? För om vi tar Cypern som exempel, även om detta land kan producera energi med hjälp av solcellsteknik och har soliga dagar 365 dagar om året, är den huvudsakliga energikällan som används på hushållsnivå baserad på fossila bränslen, dvs. den cypriotiska statens energibehov produceras från olja. Därför hävdade de flesta talarna att övergångspolitiken bör skräddarsys efter varje lands specifika förutsättningar. Samtidigt ifrågasattes EU:s beroende av import från främst Kina. Det är väl känt att det mesta av den teknik (solpaneler, vindkraftverk etc.) som gör det möjligt att använda förnybara energikällor för närvarande inte tillverkas i EU-länderna, och där denna teknik tillverkas (i EU-länderna) är kostnaderna mycket högre än för den teknik som kommer från den asiatiska marknaden. Detta återspeglas i den slutliga kostnad som den vanliga medborgaren betalar för sin önskan att använda den förnybara energikällan. En av slutsatserna från debatten var att det är bra att vara helt oberoende när det gäller nya energikällor, inte att vara beroende av andra (länder utanför EU).

EU-företrädarnas ideologiska inställning till detta mycket kritiserade Green Deal-projekt och underförstått till att uppnå Europas klimatneutralitet har mycket högre kostnader i tredjeländer. Här avser vi kostnaderna för att utvinna de råvaror som behövs för att bygga den teknik som stöder produktionen av förnybar energi. Dessa råvaror tas från underutvecklade länder och har ofta en negativ inverkan på miljön. Med andra ord blir Europa grönt, klimatneutralt, medan afrikanska och asiatiska länder ökar sina globala föroreningsnivåer. Dessa afrikanska och asiatiska länder är också de främsta källorna till migranter som européerna i viss mån är skyldiga att stödja med ekonomiskt bistånd.

Därför är det absolut nödvändigt att förstå att varje medlemsstat i Europeiska unionen har olika kapacitet för förnybara energikällor. Detta beror främst på geografiska skillnader. Länderna i södra EU skulle kunna producera el med hjälp av solcellssystem, medan länderna i norra Europa och länderna vid Atlantkusten skulle kunna producera förnybar energi med hjälp av vind-, vatten- och geotermiska system. Termen geotermisk betyder hur värme från jordens inre kan omvandlas till energi som kan användas för att värma upp bostäder eller generera elektricitet i geotermiska kraftverk.

En slutsats från Nicosia-konferensen om Europas energisäkerhet är att framtida parlamentsledamöter inte bara måste, utan till och med är skyldiga, att genom de framtida lagar som skall antas i Europaparlamentet säkerställa den ekonomiska och sociala hållbarheten hos de åtgärder som genomförs av Europeiska kommissionen så att det verkligen finns en balans mellan alla medlemsstater.

Foto: Facebook / Europeiska konservativa och reformistpartiet