Europeisk försvarspolitik: Framtidsutsikter och utmaningar

När vi talar om försvar i Europeiska unionen, vad talar vi då egentligen om?

Ur rättslig synvinkel har Europeiska unionen en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (mer känd som GUSP). GUSP är en av EU:s så kallade tre pelare. Det inrättades 1993 och syftar särskilt till att bevara freden, stärka den internationella säkerheten, främja internationellt samarbete samt utveckla och befästa demokratin, rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Trots GUSP har försvarssektorn gjort framsteg över tid. Men fram till idag har Europeiska unionen inte haft någon gemensam europeisk armé, så försvarspolitiken hanteras mestadels av varje medlemsland på nationell nivå, även om de samarbetar med varandra.

Och i detta avseende, kanske, med den betydelsefulla geopolitiska förändring som har skett sedan Rysslands militära aggression mot Ukraina, har Europeiska unionen vid vissa historiska tillfällen funnit sig kämpa för att ge det ukrainska folket nödvändig hjälp.

Med tiden har inte bara folket, utan också och särskilt europeiska institutioner och politiska ledare blivit medvetna om hur frågan om försvar och säkerhet inte kan hanteras enbart på nationell nivå och separat, utan hur det behövs ett gemensamt och gemensamt tillvägagångssätt.

För de europeiska institutionerna, främst Europaparlamentet och Europeiska kommissionen, är förbättringen av försvarssamarbetet en prioritering som måste genomföras till varje pris.

En prioritering som måste fullföljas genom att följa det som fastställs i artikel 42 i Lissabonfördraget, inklusive deltagande i Nato och neutralitetsprincipen.

På ett särskilt sätt har Europaparlamentet alltid stött samarbete, ökade investeringar och resursdelning för att främja synergier på EU-nivå för att säkerställa bättre skydd för europeiska medborgare.

Under de senaste sju åren (från 2016) har många konkreta initiativ tagits i syfte att stödja ett ökat samarbete och stärka Europas försvarsförmåga.

Initiativ som bland annat också har tagits väl emot av allmänheten. Enligt de senaste tillgängliga uppgifterna från 2022, som publicerades av Eurobarometer, var andelen europeiska medborgare som sa att de var för en gemensam försvars- och säkerhetspolitik så hög som 81 procent av befolkningen i Europa. Dessutom sa 93 procent att de höll med om att det var viktigt att agera tillsammans för att försvara EU:s territorium. Slutligen svarade 85 procent av européerna positivt på frågan om behovet av att stärka försvarssamarbetet på EU-nivå.

Dessa initiativ omsattes i praktiken i syfte att inte bara tillhandahålla mer resurser, utan också stimulera större effektivitet och underlätta samarbete genom att engagera sig i utvecklingen av ny kapacitet.

Bland de mest strukturerade och högpresterande initiativen finns det permanenta strukturerade samarbetet (det s.k. Pesco), som lanserades i december 2017. Numera finns det många samarbetsprojekt som faller under detta, till exempel med bindande åtaganden om ett europeiskt medicinskt kommando, ett system för övervakning av havet, ömsesidigt bistånd i fråga om cybersäkerhet, snabbinsatsgrupper och en gemensam underrättelseskola för EU.

Det är också intressant med det så kallade FED-ramverket, som står för European Defense Fund, som öppnades i juni 2017 och var den första europeiska fonden som användes för att samfinansiera försvarssamarbete. Denna fond finansierades den 29 april 2021 på uppmaning av ledamöter i Europaparlamentet med 7,9 miljarder euro från EU:s långtidsbudget (2021-2027).

Utöver detta har EU också stärkt sitt samarbete med Nato för att genomföra sitt försvar. Projekt på detta område har till exempel att göra med cybersäkerhet, gemensamma övningar och terrorismbekämpning. Utöver detta finns det också en plan för att underlätta militär rörlighet i Europa så att det blir lättare att reagera och ingripa i krisområden snabbare och enklare, både när det gäller personal och utrustning.

När vi talar om uppdrag har dessa också gjorts mer effektiva. Och återigen, sedan juni 2017 har krishanteringen förbättrats med en ny kommando- och kontrollstruktur.

För att försvarsåtgärder ska ge konkreta och påtagliga resultat måste resurser uppenbarligen investeras. Och resurserna, särskilt på försvarssidan, måste vara betydande, både ekonomiskt och när det gäller personal och strategi. Enligt uppgifter från Europeiska försvarsbyrån som går tillbaka till den 8 december 2022 är EU:s maximala utgifter för försvar 2021, med totalt 214 miljarder euro. Denna siffra är 6 procent högre än siffran för år 2020. Enligt de senast publicerade uppgifterna har försvarsutgifterna ökat med cirka 16 procent, med investeringar relaterade till försvarsutrustning samt forskning och utveckling.

Under 2023 accelererade den europeiska försvarspolitiken dramatiskt och fick en ny inriktning i samband med att kriget mellan Ryssland och Ukraina inleddes i februari 2022. Kriget fick Europeiska unionen att inse behovet av att stärka sin internationella närvaro, inklusive och särskilt när det gäller försvaret. Men inte bara det. eftersom en annan svaghet som upptäcktes när fientligheterna inleddes på ukrainskt territorium var behovet av att påskynda och förbättra vapenproduktionen.

I detta avseende godkände Europaparlamentets ledamöter den 13 juli finansiering på 500 miljoner euro för att öka produktionen av ammunition och missiler, just i syfte att hjälpa Ukraina genom att öka leveranserna till landet och samtidigt stödja enskilda medlemsländer att fylla på lagren (detta är den så kallade ASAP-lagen, eller Act in Support of Ammunition Production).

Europeiska institutioner arbetar också för att stärka den så kallade EDIRPA, eller The European Defense Industry through the Joint Procurement Act, så att den kan hjälpa till att fylla de mest brådskande och kritiska luckorna. Detta kommer att göra det lättare för europeiska länder att gå vidare och gemensamt köpa försvarsprodukter som vapensystem, ammunition och medicinsk utrustning. Dessutom syftar EDIRPA till att stärka den europeiska försvarsindustriella och tekniska basen och främja samarbete inom försvarsupphandling.

Slutligen, bara några månader senare, den sista juni 2023, godkände EU-parlamentet och rådet en överenskommelse om nya åtgärder för att stimulera medlemsländerna att gemensamt köpa försvarsprodukter och stödja EU:s försvarsindustri. Med detta nya instrument kommer en budget på 300 miljoner euro att finnas tillgänglig fram till 2025.

Med tanke på den ovan beskrivna övergripande bilden av försvarspolitiken i Europeiska unionen verkar det ganska uppenbart hur stora framsteg som har gjorts sedan denna politik inrättades i enlighet med fördragen. Men det är också uppenbart att Europeiska unionen fram till det dramatiska utbrottet av kriget i Ukraina hade hållit investeringarna i detta område på sparlåga.

Än idag kan avsaknaden av en gemensam armé på vissa fronter sägas vara en brist, på grund av att medlemsländerna ofta är oförmögna att på egen hand samarbeta och skapa en utrikespolitik som verkligen är kompatibel och lämplig för samarbete med andra parter.

Trots de olika visioner man kan ha i denna kontroversiella fråga, som är skapandet av en gemensam europeisk armé, bör man ändå komma ihåg hur investeringar i en gemensam europeisk försvarspolitik, som delas och stöds av varje medlemsstat, är avgörande för att hantera även de mest akuta kriserna och för att göra Europeiska unionen själv säker både internt och externt.