Subscribe
Det vi bevittnar i Europaparlamentet är ett scenario som inte ens de mest träffsäkra analytikerna skulle ha kunnat förutse för bara några år sedan. De konservativa fortsätter att vinna mark (och närvaro) på bekostnad av S&D-socialisterna och Renew-liberalerna. För att göra en jämförelse räcker det att tänka på att i början av den förra mandatperioden kunde både Renew och S&D räkna med sju stats- och regeringschefer i Europeiska rådet (där medlemsstaternas stats- och regeringschefer sitter). Å andra sidan hade EPP:s folkparti under samma period, 2019, tio, medan ECR bara hade en, ett antal som sedan skulle stiga i och med installationen av Melonis regering i Italien.
TILLVÄXT EFTER DET SENASTE EUROPAVALET
Tillväxten hade förstås en vändpunkt i den senaste valomgången i juni 2024. Vid den tidpunkten började balansen i EU-parlamentet att förskjutas åt höger och mot mer konservativa krafter. Det finns också anledning att analysera antalet partier på europeisk nivå som ansluter sig till ECR. I dag finns det så många som nitton, varav de senaste sex anslöt sig i samband med att Italiens premiärminister Giorgia Meloni och Polens ledare Mateusz Morawiecki överlämnade ECR-ordförandeskapet. Melonis ordförandeskap spelade verkligen en avgörande roll för att föra flera partier närmare det konservativa lägret. Det är i själva verket ett närmande som har pågått i några år och som i februari också kommer att få en viktig roll i omorganiseringen av balansen i Europeiska rådets bänkar, när ett antal viktiga förändringar kan ge större tyngd åt den konservativa och högerinriktade närvaron inom EU-institutionerna.
NODEN FEBRUARI 2025
Fokus i februari ligger särskilt på Tyskland och Belgien. Tyskarna går verkligen till val den 25 februari och SPD:s nedslående resultat är nu tydligt nog för alla analytiker. Istället för Olaf Scholz kommer regeringen troligen att byta till CoU (en del av EPP på europeisk nivå) med Friedrich Merz. Detta kommer att öka EPP:s närvaro i Europeiska rådet från elva till tolv platser. När det gäller Belgien, med den överenskommelse som nåtts för den nya regeringen under ledning av Bart De Wever, kommer en ny ECR-medlem in i Europeiska rådet och ersätter en Renew-medlem. Liberalerna kommer därmed att minska från fem ledare till fyra, och den flamländske nationalisten kommer att bidra till att ytterligare öka de konservativas närvaro i denna EU-institution. För socialdemokraterna, å andra sidan, minskar antalet platser till tre med Maltas Robert Abela, Spaniens Pedro Sanchez – som kommer att förbli talman – och Danmarks premiärminister Mette Frederiksen. Samma antal platser kommer att innehas av ECR med Giorgia Meloni för Italien, Peter Fiala för Tjeckien och, snart, Belgiens De Wever.
DET UTANFÖREUROPEISKA LANDSKAPET
De europeiska konservativa krafternas tyngd kommer dock inte bara att vara viktig på den gamla kontinenten. Utanför Europa kommer den roll som dessa krafter kommer att kunna spela att bli mycket intressant. Under tiden, redan mellan den 19 och 22 februari, kommer ett trettiotal politiska krafter att skicka sina representanter till CPAC (Conservative Political Action Conference) i Washington. Ett årligt evenemang som samlar politiker och aktivister från den konservativa familjen från hela världen. Dessutom kan man inte undgå att notera den roll som den italienska ledaren (tidigare ordförande för ECR) har tillskansat sig som president Trumps privilegierade samtalspartner. Hon var den enda europeiska ledaren som var närvarande på invigningsdagen tillsammans med en ganska stor delegation från ECR-gruppen. De konservativa kommer säkerligen att ha ett betydande inflytande på relationerna med USA under den närmaste framtiden. USA:s krav är faktiskt att ha ett starkt Europa vid sin sida som kan spela en viktig roll i en allians som utmanas av det internationella scenariot. Det är inte så mycket förslaget om MEGA (Make Europe Great Again) som lanserats av Musk som intresserar relationerna med USA, utan utsikterna att kunna agera som jämlikar i en förnyad pakt mellan USA och Europa.