Europeiska rådet mellan geopolitiska kriser och ekonomisk planering

Fokus på översynen av budgetramen och situationen i Israel

Europeiska rådet sammanträdde den 26-27 oktober för att behandla de mest brådskande frågorna på unionens politiska dagordning, men också på alla medlemsländers. Internationella geopolitiska spänningar står självklart i centrum för frågorna, men den ekonomisk-finansiella situationen och migrationen spelade också en avgörande roll.

Med utgångspunkt i ekonomin betonade Europeiska rådet behovet av att påskynda tillväxtprocessen redan inom den fleråriga budgetramen 2021-2027, med en rad reformer som ger större utveckling av EU:s konkurrenskraft inom sektorn för digital och grön teknik och även ökad produktion av ren energi till överkomliga priser. Samtidigt uppmanades man att minska de kritiska beroendena genom att diversifiera försörjningskällorna, en särskilt knivig fråga med tanke på utvidgningen av BRICS-länderna som nu äger den stora majoriteten av världens råvaror. Ur byråkratisk synvinkel anses det nödvändigt att rationalisera regelverket genom att förenkla reglerna för små och medelstora företag och nystartade företag, i dag en kombination av strukturerad tillväxt. Externt kommer det då att bli nödvändigt att ta itu med snedvridningar av tullar och agera på alla nivåer för att göra Europeiska unionen till en gynnad partner vid tillämpningen av den inflationsbekämpningslag (IRA) som utfärdats av Förenta staterna. Ett viktigt element också med tanke på den europeiska lojaliteten mot de geopolitiska orsaker där USA är en av huvudaktörerna.

När det gäller Mellanöstern har Europeiska rådet faktiskt utarbetat en gemensam förklaring där Hamas fördöms hårt samtidigt som Israel uppmanas att skapa pauser och korridorer för grundläggande humanitära behov. Dessutom kommer EU att försöka nå en lösning med ”två folk, två stater” även om den interna omröstningen i FN om vapenvilan i sig understryker hur det finns ideologiska och kulturella svårigheter med detta alternativ på denna punkt. I Ukrainafrågan upprepade dock EU sitt fulla finansiella, ekonomiska, humanitära, militära och diplomatiska stöd till Kiev och skärpte även sanktionerna mot Moskva.

Det finns andra heta scenarier där Europa är en huvudperson: ett av dessa är konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan om Nagorno Karabach, där man genom ömsesidig överenskommelse beslutade att arbeta för att undvika en upptrappning genom att erkänna armeniernas fulla åtnjutande av Karabachs rättigheter och säkerhet. I frågan om Serbien-Kosovo var dock den verkliga huvudpersonen den italienska premiärministern Giorgia Meloni (FdI, ECR) som arbetar på båda fronter för att både Serbien och Kosovo ska få en europeisk väg som sedan leder till en återförening av den europeiska kontinenten. I detta sammanhang betonades att det är fel att tala om Ukraina och Moldavien i EU gentemot de länder som har begärt medlemskap under mycket längre tid. En annan avgörande front är Sahel, där den överstatliga myndigheten dock är Ecowas, med vilken ett allt närmare förhållande nödvändigtvis måste upprättas.

I ett brev från Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen (CDU, EPP) underströks hur krig kan få nya människor att lämna landet och att det därför krävs nya breda partnerskap för att ta itu med orsakerna till migrationen. De lösningar som von der Leyen tänker sig är inte helt olika de europeiska konservativas: förhindra olagliga avgångar, stärka de yttre gränserna, bekämpa människohandel, öka antalet återvändande genom att låta grannländerna övervaka gränserna och genomföra räddningsaktioner. När det gäller samförståndsavtalet upprepades behovet av att påskynda genomförandet av de fem pelare som undertecknats med Tunisien, och Giorgia Meloni betonade hur ett samförståndsavtal med Egypten också behövs, där man undviker utpressning genom att tillhandahålla ekonomiska resurser i utbyte mot lojalitet, utan snarare också tillhandahåller lokala utbildningsåtgärder för att lösa de sociala problemen i de afrikanska länderna. I vilket fall som helst kommer det att bli nödvändigt att stärka det gränsöverskridande samarbetet, eftersom endast 22 procent av migranterna återsänds och den interna säkerhetssituationen riskerar att bli alltmer upphettad.

Eurotoppmötet hölls också samtidigt som Europeiska rådet, där oron för inflation ökade och man därför beslutade att fortsätta samordningen av medlemsländernas ekonomiska och finanspolitiska politik, och antog en ny fas i utvecklingen av den digitala euron för att också genomföra det ”gemensamma valutapaketet”.