Subscribe
Budapest den 23 november 2001: Europarådet antar sin konvention om IT-relaterad brottslighet.
Två decennier senare har den ratificerats av alla tjugosju medlemsstater i Europeiska unionen utom en (Irland).
Konventionen är det första internationella fördraget om brott som begås via Internet och andra datornätverk, och behandlar särskilt upphovsrättsintrång, datorrelaterat bedrägeri, barnpornografi och brott mot nätverkssäkerheten.
För att genomföra detta internationella avtal måste de länder som ratificerar konventionen betrakta handlingar som riktar sig mot konfidentialitet, integritet och tillgänglighet för datauppgifter och datasystem som brott enligt sina nationella rättsordningar.
Exempelvis obehörig åtkomst till ett datorsystem, inbegripet genom att bryta mot säkerhetsåtgärder eller i syfte att erhålla uppgifter, obehörigt uppsåtligt avlyssnande av icke-offentliga överföringar av datoruppgifter, obehörig skada på datoruppgifter, särskilt om det leder till allvarlig skada, eller obehörigt uppsåtligt och allvarligt hindrande av ett datorsystems funktion genom manipulation av datoruppgifter.
Brotten kan också vara innehållsrelaterade.
I denna kategori ingår barnpornografi och intrång i upphovsrätt och närstående rättigheter.
Barnpornografi beskrivs som visuellt material som avbildar en minderårig som ägnar sig åt sexuellt explicit beteende, eller någon som förefaller vara minderårig som ägnar sig åt sexuellt explicit beteende.
De länder som ratificerar konventionen kan dock begränsa begreppet barnpornografi till att endast omfatta minderåriga som deltar i ett sexuellt explicit beteende.
Minderårig ålder fastställs till 18 år, även om ratificerande länder kan kräva en lägre åldersgräns för att deras medborgare ska anses vara myndiga; i vilket fall som helst är den lägsta tröskeln enligt konventionen 16 år.
Länderna kan också tillåta att anskaffning av barnpornografi genom ett datorsystem för egen eller annans räkning inte betraktas som ett brott; detsamma gäller innehav av barnpornografi i ett datorsystem eller på ett datalagringsmedium.
För att underlätta upptäckt, utredning och lagföring av it-brott innehåller konventionen flera bestämmelser om sökning och beslag av lagrade datauppgifter samt insamling av sådana uppgifter i realtid, genom tillämpning av tekniska medel eller genom att leverantörer av informationssamhällets tjänster åläggs att göra detta.
För ömsesidigt bistånd mellan ratificerande länder utses Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol) till huvudkanal för begäran om kommunikation.
Två år senare, 2003, antog Europarådet ett protokoll till konventionen om kriminalisering av handlingar av rasistisk och främlingsfientlig karaktär som begås via datasystem.
Antalet ratificeringar av Europeiska unionens medlemsstater är i detta fall något lägre: Belgien, Estland, Irland, Italien, Malta, Ungern och Österrike har ännu inte ratificerat konventionen, och Bulgarien, Irland och Ungern har inte ens undertecknat den.
För att motverka risken för missbruk av datasystem för att sprida rasistisk eller främlingsfientlig propaganda ålägger protokollet de ratificerande länderna att betrakta spridning av rasistiskt och främlingsfientligt material till allmänheten via ett datasystem som en brottslig handling.
Ett land som ratificerar protokollet kan kräva att beteenden som främjar eller uppmanar till diskriminering som har samband med hat eller våld skall betraktas som ett brott enligt protokollet. Att via ett datasystem hota personer med att begå ett allvarligt brott på grund av att de tillhör en grupp som utmärks av ras, hudfärg, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung, samt religion, om den används som förevändning för någon av dessa faktorer, eller en grupp personer som utmärks av någon av dessa egenskaper, behandlas också i protokollet som ett brott.
Detsamma gäller offentlig förolämpning, via ett datasystem, av personer av samma skäl som tillhörighet eller särskiljande, särskilt om offren utsätts för hat, förakt eller förlöjligande.
Ratificerande länder kan dock besluta att inte betrakta offentlig förolämpning som en brottslig gärning.
Slutligen får de länder som ratificerar protokollet kriminalisera spridning av material som förnekar, grovt förringar, godkänner eller rättfärdigar handlingar som utgör folkmord eller brott mot mänskligheten.
Källa till bild: TriadSquare