Försening av EU:s migrationsdossier: ytterligare steg efter sommaruppehållet

Den heta frågan om migration slutar inte att stå i centrum för den europeiska politiska agendan ens under sommaren. Och den upplever verkligen nya steg.

EU:s migrationsreform är nu en av Europeiska unionens prioriteringar. Denna prioritering har blivit alltmer angelägen, särskilt till följd av de ökade migrationsströmmar som under årens lopp i allt högre grad har berört Europas kuster. Migrationskrisen började 2015, då det enligt uppgifter från Frontex, som är EU:s byrå för förvaltning av yttre gränser, registrerades 1,83 miljoner olagliga övergångar. Denna situation har inte försvagats under de senaste åren, utan har snarare blivit alltmer akut och blivit en av de pelare som måste hanteras som en prioritet.

Under det senaste året, 2023, har migrationsfrågan kommit upp flera gånger och på nya sätt i EU, med tanke på den förvärrade situationen, särskilt i ljuset av de senaste månadernas händelser. Under EU:s rådsmöten har migration därför fått ny uppmärksamhet från medlemsländerna. Det är nu viktigare än någonsin att det finns en övergripande strategi för migration, så att denna fråga kan behandlas på lämpligast möjliga sätt och slutligen leda fram till en gemensam och universell lösning.

Under det extra rådsmötet som hölls den 9den och 10tionde Februari 2023 antogs ett antal åtgärder på migrationsområdet. Särskilt behovet av att stärka de yttre åtgärderna, effektivt kontrollera de yttre gränserna och agera mer målmedvetet när det gäller den inre dimensionen sattes på pränt.

Utöver detta upprepades det också hur viktigt det är att stärka samarbetet med ursprungs- och transitländer, vilket verkar vara avgörande för att direkt agera på de grundläggande orsakerna till migrationsströmmar.

Slutligen uppmanade de europeiska ledarna vid detta tillfälle rådet och Europaparlamentet att fortsätta sitt arbete med migrations- och asylpakten, kodexen om Schengengränserna och återvändandedirektivet.

Efter mötet i februari 2023 tog Europeiska rådet ytterligare ett steg framåt den 8den Juni 2023. På det datumet enades man faktiskt om att modernisera den europeiska asyl- och migrationslagstiftningen. Rådet med europeiska inrikesministrar godkände faktiskt nya regler för migrantfrågan. I den nya pakten fastställs särskilt att alla stater måste delta i omfördelningen av migranter, att prövningen av asylansökningar måste ske enligt ett ”gränsförfarande”, vilket är ett påskyndat och summariskt förfarande som måste avslutas inom 12 veckor från det att ansökan lämnats in; detta förfarande kommer att gälla alla som passerar gränsen olagligt eller när den asylsökande kommer från ”ett tredje land som anses säkert”.

Dessutom förblir det land som ansvarar för asylansökan det första inreselandet till Europa, och den period under vilken en stat har ansvar för invandrare som anländer till dess territorium förlängs från tolv till tjugofyra månader. Slutligen, när det gäller refoulements och återvändande, kommer staterna att ha rätt att själva definiera ett avrese- eller transitland som ”säkert” och därmed kunna genomföra refoulements även till ett transitland för migranter (och inte bara till ursprungslandet).

Ett annat avgörande steg i denna långa process med reformer av migrationspolitiken togs den 29den och 30den Juni 2023. Under dessa dagar hölls EU:s ministerråd, som förutom att diskutera frågor som kriget i Ukraina, den europeiska ekonomin och Kinafrågan återigen riktade särskild uppmärksamhet mot just utmaningen med migrationsströmmarna.

I synnerhet upprepade Europeiska rådet i sina slutsatser den strategiska diskussionen om EU:s förbindelser med sina partner i syd. I detta sammanhang välkomnade rådet arbetet med ett ömsesidigt fördelaktigt övergripande partnerskapspaket med Tunisien, baserat på pelarna ekonomisk utveckling, investeringar och handel, övergång till grön energi, migration och kontakter mellan människor, och stöder återupptagandet av den politiska dialogen inom ramen för associeringsavtalet mellan EU och Tunisien. Slutligen betonade rådet vikten av att stärka och utveckla strategiska partnerskap mellan EU och partnerna i regionen.

Under de senaste månaderna har EU faktiskt lyckats skapa ett strategiskt partnerskap med Tunisien, som nu är ett av de länder varifrån ett stort antal migranter kommer och som är avgörande för stabiliteten på hela den afrikanska kontinenten. Och följaktligen också för hela Medelhavsområdet och därmed för Europa.

EU:s invandringsavtal är dock tyvärr fortfarande långt ifrån att slutföras före slutet av denna sommar. Faktum är att EU-länderna i dag ännu inte har slutfört texten till hela avtalet innan Europaparlamentet kan ge grönt ljus.

I slutet av juli 2023 hade EU samlats för att slutföra arbetet med det övergripande paketet, i syfte att omforma tillvägagångssättet för mottagande och överföring av migranter till alla medlemsländer. Men tyvärr har det blivit förseningar med den så kallade ”krisförordningen”, som beskriver åtgärder för att öka trycket på länder som gränsar till EU och som står inför toppar i antalet asylsökande.

I denna fråga finns det en konflikt mellan vissa länder, särskilt de i södra Europa, som vill bli befriade från en del av bördan om antalet inresande ökar avsevärt, och andra länder, särskilt de i norr, som inte är helt överens om att upphäva vissa av reglerna.

Så den stora utmaningen är fortfarande att tillfredsställa vissa länder som ställer stora krav i migrationsfrågan.

Den springande punkten är alltså den historiska mellan de södra frontstaterna och nordliga länder som Tyskland och Nederländerna, där asylsökande ofta flyttar utan tillstånd efter ankomsten.

EU-länderna drabbade samman över ett förslag om att upphäva länders rätt att skicka tillbaka migranter till deras ankomstland om det första landet hamnade i ”kris”.

Även de nordiska länderna var missnöjda med ett ”krisundantag” som gjorde det möjligt för länder i frontlinjen att upphäva strikta gränskontroller av migranter.

De återstående förhoppningarna om att nå en överenskommelse kollapsade slutligen när Tyskland meddelade att man inte skulle stödja texten. Enligt en tredje EU-diplomat med insyn i förhandlingarna motsatte sig Berlin att återvändandet av migranter skulle avbrytas i frontlinjestaterna och krävde att minderåriga och deras familjer skulle undantas från gränskontroller.

Dessutom bidrog östländerna också till att stoppa uppgörelsen och förväntas hålla linjen när samtalen återupptas i september.

Anhängare av de så kallade Visegrád-fyras – Slovakien, Polen, Ungern och Tjeckien – intransigenta migrationslinje har gått samman mot krisförordningen.

Allt detta har lett till ett dödläge och ett beslut att återkomma till frågan efter sommaruppehållet. En av spekulationerna är till och med att samtalen skulle kunna utmynna i ett möte mellan inrikesministrarna i slutet av september.

Förhoppningen var att kunna nå en överenskommelse om krisförordningen före slutet av sommaren och sedan förhandla fram en slutlig överenskommelse med Europaparlamentet. Men Europaparlamentet har indikerat att det inte kommer att godkänna några fler filer under förhandling förrän EU-länderna når en överenskommelse om hela paketet.Kravet från de ovan nämnda staterna är tydligt, och är att komma fram till starkare språk och åtgärder för att stödja länder som står inför ett konstruerat inflöde av migranter som är avsedda att destabilisera EU, liknande det som Vitryssland gjorde mot Polen 2021. För närvarande är allt i standby. Eventuella beslut har skjutits upp till september. Vem vet om testet den här gången kommer att godkännas av alla och om vi äntligen kan gå vidare konkret för att ta itu med migrationskrisen på ett enat och gemensamt sätt.