Subscribe
Vid årets sista ordinarie möte i Europeiska rådet den 14 december diskuterades bland annat försvar, migration och översynen av EU:s fleråriga budgetram (MFF).
När det gäller säkerhet och försvar fylldes Europeiska rådets slutsatser med ord i inte mindre än nio punkter och stycken, även om inget spektakulärt faktiskt beslutades.
Låt oss börja med den sista punkten, nämligen punkt 27. Trots att en starkare och mer kapabel europeisk union på säkerhets- och försvarsområdet kompletterar Nato, förklarades det senare förbli grunden för det kollektiva försvaret för sina medlemmar.
Men en intressant allra sista mening lades till: ”Detta påverkar inte den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik.” I ett sådant uttalande erkänns vissa EU-medlemsstaters vision, mål och vilja att utveckla sin egen försvarskapacitet som en stark säkerhetspolitik.
Detta viktiga politiska erkännande kan sättas i samband med punkt 26 i slutsatsen, där man understryker den industriella möjligheten att utveckla försvarsberedskap, utgifter, investeringar och kapacitet samt en marknad för försvar.
I punkt 25 pekar man tvärtom på användningen av försvaret för att ytterligare centralisera unionen med några välkända eufemismer, såsom att ”skapa en ambitiös geopolitisk union” eller ”öka förmågan att agera självständigt i samband med global instabilitet, strategisk konkurrens och säkerhetshot”.
Denna punkt kommer först i jämförelse med de andra två, men de tre måste ändå sättas i samband med varandra – och de återspeglar de två motstridiga visionerna av hur Europeiska unionen bör utvecklas under de kommande åren.
Å andra sidan ägnade mötet tre punkter åt slutsatser om migration. De konservativa frågorna om ett mer effektivt skydd av EU:s yttre gränser och resolut bekämpning av organiserad brottslighet, människohandel och smuggling samt instrumentaliseringen av migration som ett hybridhot inkluderades på ett positivt sätt.
Europeiska rådet fördömde särskilt kraftfullt alla så kallade hybridattacker, såsom tredjeländers instrumentalisering av migranter för ett politiskt syfte. Detta hänger samman med den risk som vissa EU-medlemsstater, t.ex. Finland, löper för att motverka de pågående hybridattackerna vid sina yttre gränser från Vitryssland eller Ryska federationen.
Slutligen strävade Europeiska rådet efter att nå en överenskommelse om översynen av den fleråriga budgetramen halvvägs in i den sjuåriga budgeten för 2021-2027. Här stödde 26 medlemsstater justeringar, men för att nå enhällighet sköts beslutet upp till början av nästa år.
Ungern var den medlemsstat som frös bekräftelsen. Trots att Europeiska kommissionen, genom sin högsta tjänsteman Reynders, bara 24 timmar tidigare hade meddelat att en del av de hittills blockerade Next Generation-medlen skulle betalas ut till Orbáns regering, höll den konservative politikern sina kort klokt.
Detta påminner oss om filmen ”The Great Scout and Cathouse Thursday”, där de olika karaktärerna misstror varandra och bara betalar sina skulder när de är säkra på att inte bli lurade av sina motparter.
Den främsta anledningen till EU:s budgetökning är stödet till Ukraina, ”med upp till 50 miljarder euro i lån och subventioner under de kommande fyra åren”, enligt Tysklands förbundskansler. Men EU behöver också mer pengar för att stödja anslutningsprocessen för länderna på västra Balkan och för att hantera migrationen. Dålig migrationspolitik och -hantering i det förflutna kostar extra resurser i framtiden.
I den kanske känsligaste geopolitiska frågan just nu, konflikten mellan Israel och Palestina i Mellanöstern, höll Europeiska rådet ”en djupgående strategisk debatt”, men lyckades inte komma fram till någon slutsats.
Bildkälla: Le Soir