Subscribe
Den 27 juni 2024 utfärdade Europeiska kommissionen en rapport och ett arbetsdokument om genomförandet av direktiv 2010/13/EU, även känt som direktivet om audiovisuella medietjänster (AMSD). I rapporten analyseras särskilt i vilken utsträckning europeiska verk främjas av audiovisuella medietjänster. Rapporten omfattar inte bara situationen i de tjugosju medlemsstaterna utan även i Island, Liechtenstein och Norge, länder som ingår i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Rapporten bygger på uppgifter från Europeiska audiovisuella observationsorganet inom Europarådet. AMSD har ändrats genom direktiv (EU) 2018/1808, som skärper reglerna för audiovisuella medietjänsters marknadsföring av europeiska verk. Sådana regler kan delas in i två kategorier: å ena sidan skyldigheter avseende kvoter och framträdande plats och å andra sidan skyldigheter avseende finansiella investeringar. Enligt artikel 13 i det ändrade direktivet om audiovisuella medietjänster är medlemsstaterna skyldiga att se till att leverantörer av audiovisuella medietjänster på begäran – leverantörer av beställvideor – under deras jurisdiktion säkrar en andel på minst 30 % europeiska verk i sina kataloger och att dessa verk ges en framträdande plats. Å andra sidan förväntas EU:s medlemsstater införa ekonomiska bidrag till VOD-leverantörer för att främja produktionen av europeiska verk, bland annat genom direkta investeringar i innehåll och/eller bidrag till nationella fonder. Leverantörer av traditionella linjära tjänster (radio- och tv-sändningar) har också skyldigheter att främja europeiska produktioner enligt artiklarna 16 och 17 i AMSD. Programföretagen måste reservera en majoritet av sin sändningstid för europeiska produktioner, med undantag för den tid som avsätts för nyheter, sportevenemang, spel, reklam, text-TV-tjänster och teleshopping. De måste också reservera minst 10 % av sin sändningstid eller av sin programbudget för oberoende europeiska produktioner. Skyldiga tjänsteleverantörer kan inte bara vara de som är etablerade under en medlemsstats jurisdiktion, utan detta kan också innebära skyldigheter för leverantörer som riktar sig till publiken på deras respektive territorium, även om de är etablerade i en annan medlemsstat. När det gäller SVOD-tjänster har rapporten visat att deras intäkter från EU ökade från 6,7 miljarder euro 2019 till 11,7 miljarder 2021 (en ökning med 43 %). Det totala antalet beställtjänster som var verksamma inom EU:s och Eftaländernas EES-jurisdiktioner ökade också från 1 030 år 2019 till 1 984 år 2021 (en ökning med 93 %). Medlemsstaterna rapporterade att den genomsnittliga andelen europeiska verk på VOD-tjänster varierade mellan 63-64 % under 2020-2021, vilket är betydligt högre än deras genomsnitt på 42-63 % under 2015-2019. Europeiska kommissionen rapporterar dock mindre optimistiska uppgifter, nämligen en genomsnittlig andel på 36 % av europeiska verk på beställtjänster för 2021 och 35 % för 2023. När det gäller linjära tjänster minskade det totala antalet tv-kanaler något från 4 657 år 2019 i EU – inklusive Storbritannien vid den tidpunkten – till 4 483 år 2021 (en minskning med 4 %). Alla medlemsstater kräver faktiskt att programföretagen reserverar en majoritet av sin sändningstid för europeiska produktioner, medan vissa medlemsstater kräver en högre andel antingen för offentliga programföretag eller för alla programföretag.
Faktum är att den genomsnittliga andelen europeiska verk i linjära tjänster – 68 % 2020 och 69 % 2021 – låg långt över den obligatoriska majoritetsandelen, enligt medlemsstaternas rapporter. Detta tyder på en minskning jämfört med 2019 (72,6 %). Analysen i studien tyder dessutom på att andelen europeiska verk (38 %) är betydligt lägre än den andel europeiska verk som medlemsstaterna i genomsnitt har rapporterat. Sju medlemsstater har infört ekonomiska bidragsskyldigheter för gränsöverskridande leverantörer av beställtjänster och två för gränsöverskridande leverantörer av linjära tjänster. När det gäller verk som skapats av oberoende producenter var genomsnittet 40,6 % under 2020 och 41,4 % under 2021, enligt de uppgifter som lämnats av medlemsstaterna. Enligt Europeiska kommissionen var det dock mindre än 3 %, vilket är en dramatisk skillnad mellan nationella uppgifter och rapporteringen från Bryssel. Sammanfattningsvis skulle vi kunna hävda att europeiska verk bör kunna nå framgång baserat på kvalitet snarare än på subventioner. Rättsligt skydd bevisar bara relativ effektivitet; medborgarnas val är det ultimata beviset på kulturellt intresse.
Källa till bilden: Europeiska kommissionen