Subscribe
Stor seger för Partido Popular, Gallegos nationella block klarade sig bra
Söndagen den 18 februari hölls regionala val i Galicien, en region i norra Spanien som framför allt är känd för sina stora språkliga skillnader, vilket ofta har lett till diskussioner om regionens autonoma status. Gallego är i själva verket ett annat språk än kastiliansk spanska, precis som katalanska eller baskiska.
Partido Popular, som redan styrde regionen, minskade från 42 till 40 mandat, vilket fortfarande är tillräckligt för att styra Galicien, eftersom antalet platser i det lokala parlamentet är 75, så majoriteten ”snäpper” till 38 Alfonso Rueda, avgående president, kommer därför att återbekräftas som ledare för regionen.
Vad som är viktigt är dock att observera resultaten för de andra politiska krafterna, nationella och lokala, som deltog i dessa val. Om Partido Popular (PP, PPE) kom först med 47,4% av rösterna, gick andraplatsen till Bloque Nacionalista Gallego (BNG, Greens/ALE), en grupp som driver på för större autonomi i regionen med 31,6% av rösterna och 25 mandat (+6 jämfört med 2020).
På tredje plats, i vertikal kollaps, ligger Socialistpartiet (PSOE, S&D) med 14 procent av rösterna och endast 9 mandat, när det 2020 fanns 14. Den lokala formationen Democracia Ouresana stänger det galiciska parlamentet, som med 1% men med den lokala omfördelningen av platser tar 1 parlamentariker. Både Vox (ECR) och Sumar (GUE/NGL) ligger utanför parlamentet.
I de senaste allmänna valen i Galicien blev PP det största partiet med 43,9%, därefter PSOE med 30%, följt av Sumar med 11% och BNG med 9,5%. Vox stängde loppet om platser med 4,9 % och är fortfarande utanför parlamentet i Galicien. De valda parlamentarikerna var 13 för PP, 7 för PSOE, 2 för Sumar och 1 för BNG. Just denna plats för BNG var sedan avgörande för bildandet av Sánchez III-regeringen.
Bland de externa stöden till den verkställande makten finns faktiskt stöden från alla autonoma och oberoende politiska krafter i Spanien, inklusive BNG. För att nå överenskommelsen åtog sig socialisterna att stärka järnvägstransporterna till och från Galicien och att efterskänka 20 procent av skulden, som uppgår till 2,7 miljarder euro. Förutom dessa mer ”tekniska” åtaganden undertecknade Sánchez också åtagandet att erkänna Galicien med samma autonoma status som Baskien och Katalonien, vilket ökar beslutsfattandet för den galiciska självregeringen.
Förutom att det är allvarligt att Sánchez i princip har använt offentliga medel för att ingå politiska överenskommelser, vilket också undergräver nationens enighet, betalar han nu också en avgift ur valteknisk synvinkel genom att se vänsterväljarna gå enade mot BNG. Nationella opinionsundersökningar påverkades naturligtvis av detta resultat.
Enligt de senaste opinionsundersökningarna ligger Partido Popular på omkring 36,5 procent, vilket är mer än sex procentenheter före PSOE på 30 procent. Vox och Sumar följer efter med 11 respektive 10,5%. PP-Vox-koalitionen skulle enligt opinionsundersökningarna få mellan 172 och 180 parlamentariker, med en majoritet på 175. År 2023 räckte det inte med 170 mandat, den här gången kan de räcka för att föra Spanien tillbaka till högern.
Nästa viktiga valhändelse blir de regionala valen i Baskien, som kommer att hållas i slutet av sommaren. Hittills har den autonoma regionen styrts av det baskiska nationalpartiet (EAJ-PNV, RE) i koalition med PSOE. Enligt opinionsundersökningarna skulle koalitionen PNV-PSOE få omkring 48 procent och inneha mellan 36 och 38 platser av de 75 tillgängliga. Om majoriteten saknas även i Baskien, särskilt efter resultatet av EU-valet där regeringsstyrkorna säkerligen inte kommer att vinna, skulle det verkligen kunna öppna upp för en regeringskris för Sánchez.