Subscribe
Valkampanjen inför Europaparlamentsvalet kommer i många medlemsländer att bli en kamp mellan socialdemokratiska vänsterpartier och de nya nationellt orienterade konservativa partierna. Enligt många bedömare har de senare momentum och kan vinna valframgångar.
Hur avser socialdemokraterna att försöka bromsa den nedåtgående trenden för vänstern i Europa? I Sverige har socialdemokraterna alltid varit starka, och nu tillämpas en ny taktik där.
För ett starkt Europa – i motsats till konservativa
Nyligen medverkade partiledaren Magdalena Andersson (S / S&D) i det ledande intervjuprogrammet inom public service, ”30 minuter”. Där chockade hon programledaren genom att beskriva socialdemokraterna som det parti som mest av allt vill göra Europa ”starkt”. På en spelplan får varje gäst placera det egna partiet på en skala från nationalistisk till EU-federalistisk.
Magdalena Andersson placerade sig längst ut på den federalistiska kanten – betydligt mer EU-federalistisk än Liberalerna (RE).
Men hon talade hela tiden om ”Europa”, om att göra Europa starkt, inte om att göra ”Europeiska unionen” stark.
Intervjun blev bisarr eftersom programledaren inte tog fasta på denna skillnad utan frågade om socialdemokraterna vill överföra mer makt till unionen i Bryssel.
På det svarade Magdalena Andersson: ”nej”.
Hon förklarade att hon vill göra Europa starkt genom att samarbeta och ”hålla ihop” för att möta utmaningar som Putins Ryssland. Programledaren borde ha frågat om detta ämne inte handlar mer om Natosamarbete än om EU, men den frågan ställdes aldrig.
Varför betedde hon sig så förvirrat?
Det Magdalena Andersson gjorde, enligt min mening, var att karva ut sin egen version av strategin som efterliknar deras politiska huvudmotståndare: Sverigedemokraterna (ECR).
När Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson presenterade partiets toppkandidater i EU-valet upprepade han vad han sagt många gånger: ”Sverigedemokraterna är det mest proeuropeiska och mest EU-kritiska partiet”.
För ett konservativt och nationellt orienterat parti är det lätt att skilja mellan ”Europa” och ”EU”. Den förra handlar om den rika mångfalden av nationella kulturer och traditioner som den europeiska kontinenten erbjuder – inklusive till exempel Storbritannien. Denna civilisation står i skarp kontrast till den ganska nyuppbyggda Europeiska unionen i Bryssel, som med byråkratiska maktmedel försöker likrikta alla länder och flytta makten till en elit långt över och bortom Europas folk.
Men socialdemokraterna vill inte klargöra denna principiella skillnad eftersom de vet att det finns ett starkt folkligt stöd för att bevara nationella traditioner – tvärtemot den strävan som socialdemokraterna agerar för i Bryssel: ”en allt fastare sammanslutning”.
Därför försöker Magdalena Andersson förvirra debatten så att de grundläggande principerna inte uppmärksammas av väljarna. Hon använder istället distinktionen ”Europa” när hon talar om positivt laddade ord som ”hålla ihop” mot Putin. Och därigenom försöka frammana bilden av att Sverigedemokraterna, när de kritiserar EU, i själva verket är för splittring och för Putin.
Ren orwellsk retorik
Vad intervjun i svensk TV visar är att socialdemokraterna inte avser att föra en ärlig debatt om sakfrågorna, utan i stället i postmodernistisk anda förvränger orden och deras innebörd till oigenkännlighet.
Men egentligen är det inte något nytt, utan snarare en upptrappning. Socialdemokraterna har i tidigare valrörelser alltid framställt sig som väktare av den svenska modellen, av svenska synsätt och lösningar. Men när de väl har valts har deras parlamentariker anslutit sig till den breda majoritet i Bryssel som tar varje steg mot mer centralisering av makten som de kan.
Aristoteles hävdade att demokratin måste ha ett starkt och nära band mellan väljarna och de valda, annars fungerar den inte. Socialdemokraternas taktik i EU-valet är ett bra exempel på hur politiker som befinner sig långt bortom de europeiska väljarnas vardag kan manipulera valkampanjer till att handla om allt utom det väsentliga.