I Italien har pappaledigheten mer än tredubblats

De som bor i norr och har en högre inkomst drar större nytta av det

Pappaledigheten i Italien har utvecklats enormt de senaste åren och tredubblades mellan 2013 och 2022. Bakom denna ökning finns dock fortfarande en tydlig obalans mellan könen när det gäller barnomsorg, vilket framgår av en studie som genomförts av Rädda Barnen. År 2013 utnyttjade färre än en av fem pappor denna förmån, medan det år 2022 är fler än tre av fem pappor som gör det.

Införandet av pappaledighet 2012 var en vändpunkt. Från bara en obligatorisk och två valfria dagar har vi gått vidare till en ledighet på 10 obligatoriska dagar och en valfri dag för nyblivna pappor, som kan tas ut mellan två månader före och fem månader efter förlossningen. Förlängningen av den period då papporna är borta från arbetet har tydligt stimulerat papporna att ta ut mer ledighet. Trots den ökade användningen i hela Italien finns det betydande skillnader mellan regionerna. De norra provinserna har mycket högre användningsgrad än de södra. Exempelvis har provinser som Bergamo, Lecco, Treviso, Vicenza och Pordenone en användningsgrad på över 80%, medan den i vissa sydliga provinser som Crotone, Trapani, Agrigento och Vibo Valentia är mindre än 30%.

Den demografiska analysen visar att det främst är män mellan 30 och 49 år som tar ut pappaledighet, med en nyttjandegrad som fluktuerar kring 65%. Dessutom framgår det att ledighet främst begärs av dem som arbetar i medelstora företag och med fasta anställningar. Företag med över 100 anställda använder 77% av pappamånaderna, medan andelen sjunker till 45,2% i företag med 15 eller färre anställda. Det är dock intressant att notera att det är just i dessa småföretag som det skett den största ökningen i uttaget av pappaledighet mellan 2021 och 2022, med en ökning på 8,7%.

Det finns en betydande skillnad i uttag av ledighet beroende på anställningsform. Anställda med tillsvidareanställning är faktiskt mycket mer benägna att begära pappaledighet, med en andel som närmar sig 70%. De som har en visstidsanställning eller är säsongsanställda tar däremot ut betydligt mindre ledighet. Dessa uppgifter understryker vikten av att främja en politik som uppmuntrar pappor att i högre grad delta i barnomsorgen. En rättvis fördelning av föräldrauppgifterna främjar inte bara jämställdheten mellan könen, utan bidrar också till barnens välbefinnande och till att skapa ett mer jämlikt och inkluderande samhälle.

Dessutom bör det understrykas att pappaledighet inte bara är en fördel för papporna, utan även för mammorna och familjen som helhet. Fädernas aktiva närvaro under barnets första dagar och veckor kan ha en betydande inverkan på mammans hälsa och välbefinnande, minska risken för förlossningsdepression och förbättra familjebanden. Samtidigt kan pappaledighet bidra till att minska könsstereotyper i samband med föräldraroller och främja en mer flexibel och inkluderande arbetskultur. När pappor tar en aktiv del i omsorgen om sina barn bryts traditionella mönster som förpassar kvinnor till rollen som primära vårdgivare och män till rollen som familjens huvudsakliga försörjare.

Trots de framsteg som gjorts återstår dock utmaningar för att säkerställa rättvis tillgång till pappaledighet för alla arbetstagare. Det är särskilt viktigt att anta strategier som stöder arbetstagare med osäkra anställningsformer eller säsongsanställningar och garanterar dem samma rättigheter och möjligheter som arbetstagare med tillsvidareanställningar. Dessutom är det viktigt att öka medvetenheten bland både arbetsgivare och arbetstagare om vikten av pappaledighet och hur den kan användas på ett effektivt sätt. Det kan handla om att främja företagspolicyer som underlättar uttag av ledighet, till exempel flexibla arbetstider eller möjligheten att arbeta hemifrån under ledighetsperioden.