I sin iver att rädda planeten riskerar EU att offra ekonomin

Europeiska unionen tar sina åtaganden mot föroreningar på största allvar och försöker sätta takten i kampen för att bekämpa föroreningar i alla medlemsländer. Under det senaste årtiondet har EU tagit en ledande roll i kampen mot klimatförändringen medan andra stora världsmakter har vacklat eller till och med gått tillbaka, eller helt enkelt vägrat och fortfarande vägrar att spela sin roll i att orsaka globala föroreningar. EU:s verkställande organs inställning i detta avseende är minst sagt märklig, med tanke på att EU verkar springa detta maratonlopp på ett uthålligt och orubbligt sätt, före alla andra, medan världens största förorenare avsiktligt släpar efter, som om de ville undvika att uttömma sina resurser. EU:s miljöpolitik, med den gröna given och den gröna given för industrin, är desto mer anmärkningsvärd eftersom EU:s vilja att bidra till att skydda den luft som planeten andas verkar stå i disproportion till den skada man orsakar jämfört med andra länder.

EU 3:a i totala utsläpp av växthusgaser till atmosfären

Även om EU ligger på tredje plats när det gäller totala utsläpp av växthusgaser, är fem länder, varav inget i EU, ansvariga för mer än 60 procent av de globala föroreningarna. Världens största förorenare, som historiskt sett har ”tävlat” om förstaplatsen, är Kina och USA, följt av Indien, Ryssland och Japan, visar en studie från Global Carbon Project.

35 % av de totala globala koldioxid- och metanutsläppen från bara 20 företag

Enligt en analys av Richard Heede från det USA-baserade Climate Accountability Institute, världens största myndighet för övervakning av de fossila bränslenas miljöpåverkan, står däremot 20 företag i hela världen för 35 % av alla globala koldioxid- och metanutsläpp. Det handlar om företag inom energibranschen vars verksamhet har haft en betydande inverkan på miljön under de senaste sex decennierna. Bland dessa finns Chevron, Exxon, BP, Shell, Saudi Aramco och Gazprom. PetroChina finns också med på listan, men enligt myndigheterna är det ett separat företag från sin föregångare, China National Petroleum, och hade inget inflytande eller ansvar för det förstnämnda företagets miljöpåverkan. Inga EU-företag finns heller med på listan.

EU:s löfte att minska koldioxidutsläppen med minst 55 procent till 2030 och uppnå klimatneutralitet till 2050, och den europeiska gröna pakten på 1 800 miljarder euro är mer än generöst. Under de senaste två decennierna har EU inte bara samarbetat utan också konkurrerat med USA när det gäller klimatförändringsinitiativ. Vid en första anblick riskerar EU tyvärr att offra sin ekonomi i jakten på att rädda planeten.

USA var det enda land som drog sig ur Parisavtalet om klimatförändringar under Donald Trumps första dagar som president, eftersom han gjorde klart att han ”inte vill offra den amerikanska ekonomin”. USA anslöt sig också till avtalet på den första dagen av den nye demokratiske presidenten Joe Bidens mandatperiod, för vilken miljöfrågor har stått högt på valagendan. Bidens tillkännagivna mål – en minskning av koldioxidutsläppen med 50-52 procent från 2005 års nivåer till 2030 – är nästan dubbelt så stort som hans demokratiska föregångare Barack Obamas åtagande, som hade satt upp ett mål på 26-28 procent till 2025. Samtidigt pressar Bidenadministrationen Kina – och har uppmuntrat andra att göra det – att minska utsläppen och ta på sig skuldbetalningar till utvecklingsländerna.

Enligt ett uttalande av Jake Sullivan, USA:s nationella säkerhetsrådgivare, ska John Kerry, Vita husets klimatrådgivare, ha drivit på för detta under sitt besök i Peking i juli.

”Varje land, inklusive Kina, har en skyldighet att minska sina utsläpp”, betonade Sullivan, och ”världen måste ytterligare uppmuntra och till och med pressa Kina att vidta mycket mer radikala åtgärder för att minska sina utsläpp”.

Konkurrensen mellan världens två största ekonomier har också märkts i deras inställning till Bryssels initiativ Loss and Damage om att skapa en särskild fond från vilken utvecklingsländerna skulle kompenseras och till vilken de stora förorenarna skulle bidra.

USA gick slutligen med på detta initiativ förra året i Sharm-el-Sheik (Egypten) vid COP27 (FN:s konferens om klimatförändringar) efter att ha avvisat idén vid det föregående mötet på grund av de villkor som Kina ställt upp. Initiativet ”Damage and Loss” åberopar det moraliska ansvaret hos industriländerna, som under nästan två århundraden har varit de främsta källorna till föroreningar. Kina hävdar dock att det är ett utvecklingsland.

Till skillnad från EU har Kina åtagit sig att bli koldioxidneutralt först 2060. Till dess har Kinas president Xi Jinping försäkrat att landet kommer att minska kolanvändningen från och med 2026. Men 2022 har Kina godkänt flest nya koleldade kraftverk sedan 2015, enligt en rapport från Center for Energy and Clean Air Research (CREA) och Global Energy Monitor (GEM). Kinas koldioxidutsläpp är nu mer än dubbelt så stora som USA:s och trenden är uppåtgående. Och detta vid en tidpunkt då Europa och USA vidtar allvarliga åtgärder för att sänka dem.

Europeiska unionen konkurrerar inte bara med USA när det gäller mål, utan också när det gäller generösa anslag till den gröna industrin. EU:s motbud till IRA – den massiva amerikanska subventionsplanen – är den så kallade Green Deal Industrial Plan. Men enligt en analys från Politico är man på väg in i ett ”budgivningskrig” som man inte kan vinna.

Den amerikanska inflationsbekämpningslagen (IRA) på 369 miljarder dollar är ett initiativ som skulle väcka farhågor hos ledningen i Bryssel om att det skulle kunna locka europeiska företag över Atlanten. Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen klargjorde denna rädsla.

”Vi måste ha ett alternativ till de erbjudanden som lanseras utomlands. Vi vill att industrin ska stanna här och blomstra här”, sade hon vid lanseringen av planen för den gröna given.

Industriplanen Green Deal innehåller skattesänkningar för hållbara företag, syftar till att omdirigera pengar till ”rena” teknikindustrier och lätta på reglerna för statligt stöd. Men planen möter stor kritik av två skäl, rapporterar Politico. Kommissionen utnyttjar outnyttjade medel från den mekanism på 800 miljarder euro som finansierar nationella NREN och vill ha skattelättnader för gröna företag inom ramen för REPowerEU:s fond för alternativ energi, som har ”ompaketerat” 220 miljarder euro i outnyttjade lån, med ytterligare 20 miljarder euro i nya gemensamma lån. För det andra riskerar man att reta upp EU-länderna på grund av farhågor om att de flesta subventionerna kommer att gå till de stora länderna, särskilt Tyskland och Frankrike. Detta trots att dessa två har fått 80 % av de subventioner som kommissionen har godkänt för 2022.

”EU gör en viktig insats för den gröna omställningen. Men företagen kommer själva att avgöra var den mest attraktiva affärsmiljön finns”, säger en amerikansk tjänsteman enligt Politico.

Utan betydande subventioner hotas Europas bilindustri

EU och USA bråkar också om beskattningen av elbilar, men metoderna är olika. Biden tillkännagav ett ambitiöst politiskt förslag i början av förra året som skulle innebära att elfordon skulle stå för två tredjedelar av de nya bilar som säljs i USA 2032. Därför har det amerikanska energidepartementet tillkännagivit planer på att hjälpa bilindustrin att övergå till elfordon med 12 miljarder dollar i lån och bidrag. Programmet syftar till att bygga eller renovera fabriker i samhällen med befintliga biltillverkningsanläggningar och stärka den inhemska leveranskedjan för elfordon. Samtidigt ”står biltillverkarna i Europa inför en asymmetrisk utmaning”, sade Luca de Meo, ordförande för European Automobile Manufacturers Association.

”Vi ligger inte längre längst fram i teknikracet (…) medan subventionerna i EU för utsläppsfria elfordon minskar, ser vi ett massivt stöd från våra konkurrenter i Kina och USA”, påpekade ACEA-tjänstemannen i samband med diskussionerna om införandet av den nya Euro 7-föroreningsnormen, som skulle göra övergången till elbilar i Europa möjlig senast 2035.

I avsaknad av betydande subventioner varnade vissa röster vid den tidpunkten för att de nya reglerna skulle äventyra Europas bilindustri och investeringar i sektorn, och skulle skada ekonomierna i vissa länder genom att hota tusentals arbetstillfällen.

”I sin nuvarande form utsätter Euro 7-föroreningsreglerna bilindustrin i hela Europa för risker. Samtidigt äventyrar de arbetstillfällen”, varnade den tjeckiske transportministern Martin Kupka.

Å andra sidan har en koalition av åtta länder undertecknat ett inofficiellt dokument som anklagar Europeiska kommissionen för att belasta biltillverkare med ytterligare skyldigheter, rapporterade Euronews i sammanhanget.