Subscribe
Det var lätt att föreställa sig att frågor som rör utvecklingen av artificiell intelligens med tiden skulle få större utrymme i den internationella debatten. Detta framgick t.ex. av den italienskledda G7-sessionen vid toppmötet i Puglia den 13-15 juni, som fokuserade just på dessa frågor. Vid detta tillfälle lyckades premiärminister Giorgia Meloni till och med få påven att närvara, som inledde förhandlingarna med ett upplysande tal där han uttryckte sin beundran och oro för ett instrument som han beskrev som ”fascinerande och fantastiskt”, och som sträcker sig mellan etik och algoretik.
INVESTERINGSTILLKÄNNAGIVANDEN
Ämnet artificiell intelligens gör nu comeback i den internationella debatten, först och främst på grund av Elon Musks önskan att utöka sitt intresse för detta område. För det andra på grund av det tillkännagivande som EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen gjorde vid plenarsessionen för AI Action Summit på Grand Palais, där hon ville föreslå att EU skulle investera 200 miljarder euro i utvecklingen av AI. Det initiativ som von der Leyen presenterade är en allians mellan EU:s institutioner och några viktiga privata partner. Initiativet, som kallas ”EU AI Champions Initiative”, samlar mer än sextio företag, inklusive stora industrikoncerner som Airbus, L’Oréal, Mercedes och Siemens, samt teknikpartner som Spotify och Mistral AI. President von der Leyens mål med detta nya initiativ är att göra Europa till en viktig aktör inom teknisk utveckling och artificiell intelligens. En önskan som skulle gå hand i hand med EU:s beslut att fokusera på gigafabriker, för vilka 20 miljarder euro redan har öronmärkts.
STOPPET FÖR MUSK OCH USA: s ställning
Elon Musks fientliga bud på OpenAI (enligt uppgift 97,4 miljarder dollar) gjordes för att återfå besittningen av det företag som grundades av den sydafrikanska tycoonen. En transaktion som kom samtidigt med närvaron i Paris av Sam Altman, Musks tidigare partner och nuvarande VD för OpenAI. Altmans motdrag, som i praktiken stämplade försäljningen av företaget som omöjlig, var att (provocerande) erbjuda 9,74 miljarder för att köpa X av Musk. En motreaktion som många kommentatorer också har pekat på som en del av den inledande amerikanska osäkerheten kring slutdokumentet från Paris-mötet, där USA:s vicepresident J.D. Vance deltog. USA:s och Storbritanniens underskrift uteblev i slutändan (61 länder skrev under, däribland Kina och Indien), främst på grund av de passager som uttrycker viljan att utveckla en inkluderande artificiell intelligens. I själva verket står det nu klart att en av tycoonens strider är mot elementen av inkludering i det amerikanska samhället och de extremistiska tillvägagångssätten i wokekulturen. Vance betonade i sitt tal att man bör avstå från att utveckla sektorn för artificiell intelligens med regimer som anses vara auktoritära eller till och med med länder som har överdrivna regleringar. I det senare fallet är det definitivt EU som angrips, eftersom EU vid flera tillfällen har anklagats för att ha en överreglerande inställning till artificiell intelligens och utländska storföretags utveckling av sektorn. Detta är ett påtryckningsmedel som Vance själv redan hade använt sig av, då han hotade med att gå så långt som att dra sig ur Atlantpakten om EU ingrep mot Elon Musks X-plattform.
RETHINKING ENERGY
Bortsett från internationella ekonomiska spekulationer och de investeringsprojekt som presenterats av Europeiska kommissionens ordförande, finns det några helt färska uppgifter som kan tillföra grundläggande element till debatten om artificiell intelligens. Det handlar om siffrorna i den senaste rapporten från den ideella organisationen Beyond Fossil Fuels, som verkar gå stick i stäv med EU:s mål för teknisk utveckling och den mycket omtalade (på ett ideologiskt sätt som håller debatten borta från konstruktiv kritik) gröna given. Uppgifterna gäller främst energiförbrukningen i datacenter på europeisk nivå och den gradvisa ökning som denna förbrukning kan komma att få under de kommande fem åren. Det handlar alltså inte om långsiktiga analyser, utan snarare om siffror för de närmaste fem åren. Faktum är att man uppskattar att datacenter år 2030 kan komma att förbruka 287 TWh per år, en ökning med cirka 160% jämfört med idag. Denna förbrukning kan främst drivas av utvecklingen och användningen av artificiell intelligens och skulle vara jämförbar med Spaniens energiförbrukning 2022. När man analyserar dessa siffror blir det naturligtvis tydligt att om den växande efterfrågan på el inte helt kan tillgodoses av förnybara energikällor (även med tanke på de stränga mål som EU ställer på medlemsländerna under de kommande åren), kommer fossila bränslen att fortsätta att spela en viktig, om inte framträdande roll i EU:s energiförsörjning. Det är i detta scenario som den diversifiering av energikällor, utan fördomar eller förutfattade meningar, som har föreslagits vid flera tillfällen – bland annat av Melonis regering i Italien – kan vara den verkliga språngbrädan för teknisk utveckling och för den digitala vändning som är så välbehövlig bland EU:s medlemsländer.
ENERGIFAKTORN OCH DET INTERNATIONELLA LANDSKAPET
Energifaktorer och omformningen av försörjningslandskapet är därför element som helt och hållet ingår i debatten om teknisk utveckling och artificiell intelligens på EU-nivå. Det gemensamma målet är absolut inte att förpassa medlemsländerna till en sekundär roll ur teknisk och digital synvinkel jämfört med USA eller Kina. EU måste i själva verket ha alla förutsättningar att spela en roll som partner och på lika villkor med de andra stora kommersiella och tekniska makterna. För att göra detta är det dock nödvändigt att bygga upp infrastrukturer och ompröva försörjningskällorna utan ideologiska förutfattade meningar och villkor. För att se till att vi kan gå från principförklaringar till fakta kan debatten om den europeiska gröna given eller om medlemsstaternas digitala omställning inte bortse från omorganisationen av energikällorna, som inte enbart kan kopplas till önskan att minska utsläppen utan att ta hänsyn till nationella särdrag och de rättmätiga förväntningarna hos befolkningarna och ekonomierna i de enskilda medlemsstaterna. För att göra detta kan man inte ta itu med kriserna och utmaningarna på den internationella scenen enbart med ideologiska förutfattade meningar. Vad Europeiska unionen behöver just nu är att återgå till att analysera problem och frågor med en förnyad fräsch syn, med ett öppet sinne. Efter den 24 februari 2022, i och med Rysslands invasion av ukrainskt territorium, har diversifiering av energileverantörer naturligtvis blivit en avgörande fråga för EU. Genom att ersätta gasleveranserna från Ryssland har Italien fått en central roll när det gäller energiförsörjning. Det geografiska läget mitt i Medelhavet gör att Italien kan bli en nyckelspelare i omorganisationen av energileverantörer till Europa. Men det man alltid måste komma ihåg i denna process – som säkerligen inte kommer att vara långvarig – är att staternas ekonomiska förväntningar och tillväxtförväntningar inte kan åsidosättas. Detta innebär att medlemmarnas självständighet när det gäller att besluta om sin egen energimix, i linje med en nations industri- och tillväxtplan, måste garanteras. Och allt detta bör kombineras med en politik för att öka investeringarna i forskning och utveckling som går hand i hand med energisuveränitet och oberoende. Digital utveckling och investeringar i artificiell intelligens kan under inga omständigheter skiljas från omorganisationen av det europeiska energisystemet.